Fråga forskaren

När kan vi bada utan blågröna alger?

Det borde vara enkelt: sol + strand = bad. I stället behöver vi numera ständigt vara på vakt mot cyanobakterier i vattnet när det blir varmt. Måste det vara så? Vi frågade en forskare.

Conny Sjöqvist är forskare i miljö- och marinbiologi vid Åbo Akademi.

Vad är det som gör att blågröna alger ser ut som ärtsoppa?

– Blågröna alger, eller cyanobakterier som de egentligen heter, kan snabbt bli väldigt många när vattnet är rikt på näringsämnen, särskilt fosfor. Det sker ofta i slutet av juli och början av augusti när vattnet är varmt och det finns tillräckligt med ljus i ytvattnet för deras fotosyntes. Om det dessutom är nästan vindstilla blandas inte ytvattnet, och bakterierna samlas vid ytan där de flyter upp med hjälp av små gasblåsor.

– Cyanobakterier innehåller en mängd pigment såsom klorofyll (grön), karotenoider (gul, orange, röd) och fykocyanin (blå) som färgar vattnet när cellerna förekommer i täta massor.

Varför är blågröna alger så vanliga i våra närhav?

– Östersjön är en ypperlig miljö för cyanobakterierna eftersom det finns gott om näringsämnen som fosfor och kväve. En stor del av näringsbelastningen kommer från Polen, Danmark och jordbruksområden i sydvästra Finland.

– Näringshalterna har varit onaturligt höga ända sedan 1950‑talet, då konstgödsling slog igenom. Enligt Finlands miljöcentral härstammar ungefär 80 procent av fosforbelastningen i Skärgårdshavet från jordbruk, medan resten kommer från bland annat skogsbruk, fiskodling, bebyggelse och reningsverk.

Kommer framtiden bara bli värre?

– Mycket tyder på att cyanobakterierna bara blir vanligare om vi inte lyckas minska mängden näringsämnen som rinner ut i havet. För att bryta utvecklingen måste fosfor och kväve stanna på land – där de behövs för matproduktion – i stället för att läcka ut i vattendrag. Finlands erosionskänsliga lerjordar läcker fortfarande näringsämnen till omkringliggande vattendrag, även om man har lyckats minska belastningen sedan 1980‑talet.

– Läget i havet har ändå bara blivit sämre. Östersjön befinner sig i en ond cirkel: när cyanobakterier och alger bryts ned efter blomningen förbrukas syret på havsbotten. Det leder till syrebrist, vilket förändrar de kemiska förhållandena i sedimenten och frigör fosfor. Följande sommar finns alltså ännu mer fosfor i vattnet, vilket driver på nya blomningar. Klimatförändringen förvärrar dessutom situationen.

– Men det finns också hopp. Framtidsscenarier som vi tagit fram tillsammans med Finlands miljöcentral visar att mängden cyanobakterier i Skärgårdshavet kan minska med upp till 70 procent fram till år 2100, om alla planerade miljöåtgärder genomförs. Vi ser också att högre temperaturer har förvånansvärt liten direkt betydelse för cyanobakteriernas framgång i Skärgårdshavet. I våra närvatten gäller det alltså att få bukt på näringsbelastningen.

Vad kan en vanlig människa göra?

– Det enskilt viktigaste en vanlig människa kan göra är att rösta på politiker som verkligen arbetar för en bättre framtid för miljön. Det kritiska är att jordbruksstöd riktas till odlingsmetoder som håller näringsämnen på land. För övrigt kan en vanlig människa minska på konsumtionen av kött, särskilt nötkött, som är den största belastaren av Finlands kustvatten.

Vad är en vanlig missuppfattning om blågröna alger?

– En myt är att cyanobakteriernas toxiska effekter försvinner så fort de inte längre syns i vattnet. När cellerna bryts ner frigörs toxiner, och vattnet kan förbli giftigt i flera dagar eller till och med veckor efter att blomningen försvunnit.

Sammanställd av Conny Sjöqvist och Pamela Friström.