Fråga forskaren
Kan man inte skapa läkemedel utan biverkningar?
Huvudet värker och livet känns tungt. Pillerburken lyfts upp ur förpackningslådan och ut faller bipacksedeln med allehanda varningar och en lång lista med otrevligheter som kan drabba den olycklige som täcks inta dosen. Går det inte att fixa läkemedel som bara hjälper? Vi frågade en forskare.
Det korta svaret är nej. Det mer nyanserade svaret kräver en längre förklaring. Redan under sin första termin får farmacistuderande höra ”dosis sola facit venenum”, ett uttryck myntat av den schweiziske läkaren och alkemisten Paracelsus som levde på 1500-talet. Han menade att allt är ett gift, och ”det är dosen som gör giftet”. Till och med vatten, som är livsviktigt för vår överlevnad, kan vara dödligt om vi får i oss för mycket.
En läkemedelsbehandling handlar om en balans mellan risk och nytta. Vilka biverkningar är vi villiga att acceptera för att få den önskade terapeutiska effekten av ett läkemedel? Vid en allvarlig sjukdom kan vi kanske acceptera svårare biverkningar än vad som känns rimligt vid en vanlig huvudvärk. Målet inom läkemedelsutvecklingen är att maximera nyttan i förhållande till riskerna. Ju bättre vi förstår mekanismerna bakom olika sjukdomar, desto mer träffsäkra läkemedel kan vi utveckla. Biologiska läkemedel, såsom antikroppar, är ett exempel på hur man kan uppnå högre träffsäkerhet än med traditionella läkemedelssubstanser.
Till och med vatten, som är livsviktigt för vår överlevnad, kan vara dödligt om vi får i oss för mycket.
Inom farmaci och medicin brukar vi prata om det terapeutiska fönstret. Det beskriver det intervall av läkemedelshalter i kroppen som ger upphov till en god terapeutisk effekt och begränsat med biverkningar. Ifall dosen vi intagit resulterar i läkemedelshalter som inte når upp till de terapeutiska halterna får vi ingen effekt. Ifall vi överdoserar så att våra halter överskrider det terapeutiska fönstrets övre gräns finns det större risk för skadliga biverkningar.
Många faktorer inverkar
Det finns många saker som påverkar om läkemedelshalterna överhuvudtaget når och sedan hålls inom det terapeutiska fönstret efter en viss given dos. Yttre faktorer såsom andra läkemedel, naturprodukter, rökning eller födoämnen kan påverka vårt läkemedels ämnesomsättning och rörelser i kroppen och göra att halterna inte når fönstret eller överskrider det. Många känner till att grapefrukt interagerar med många läkemedel och kan orsaka biverkningar, men också andra födoämnen och juicer kan påverka hur vi reagerar. Därför ska läkemedel i regel alltid tas med vatten. Fråga på apoteket om du är osäker!
Även inre faktorer såsom olika sjukdomar, ålder och kroppssammansättning inverkar på risken att få biverkningar från ett läkemedel. Men en av de mest fascinerande faktorerna finns ännu djupare: i vår arvsmassa. Det är märkligt att vi kan gå runt hela livet utan att ha en aning om att vi bär på en genetisk variant som förändrar hur vi bryter ner eller reagerar på läkemedel. Allt känns normalt, tills vi får ett läkemedel som just den genen råkar påverka. Då kan reaktionen bli oväntat stark, eller tvärtom nästan obefintlig. Orsaken kan vara att ett visst enzym, som deltar i läkemedlets nedbrytning arbetar långsammare eller snabbare än hos de flesta andra. Forskningsfältet som undersöker det här kallas farmakogenetik.
Så, kommer man i framtiden kunna utveckla läkemedel helt utan biverkningar? Troligen inte. Men vi blir hela tiden bättre på att förstå varför biverkningar uppstår, och hur vi kan undvika dem. Med hjälp av individualiserad medicin, farmakogenetiska analyser, nanoläkemedel och andra metoder rör vi oss mot en framtid där varje patient får en behandling som är finjusterad för hen. Målet är inte ett universellt perfekt läkemedel, utan en behandling där nyttan vida överstiger riskerna. I slutändan handlar allt om dosen, och om att ge rätt dos av rätt läkemedel till rätt person vid rätt tidpunkt.
