26.5.2025
Doktorsavhandling om den jiddischspråkiga Anna Margolins poetiska värld
FM Beila Engelhardt Titelmans doktorsavhandling i litteraturvetenskap framläggs till offentlig granskning vid fakulteten för humaniora, psykologi och teologi vid Åbo Akademi.
Avhandlingen heter Jag är en gyllene bro över staden av stål: Anna Margolins poeatiska värld.
Disputationen äger rum måndagen den 2 juni 2025 kl. 13 i auditorium Argentum, Aurum, Henriksgatan 2, Åbo. Opponent är professor Mattias Pirholt, Uppsala universitet, Sverige och kustos är professor emeritus Claes Ahlund, Åbo Akademi.
Sammanfattning
Avhandlingens syfte är att utforska den jiddischspråkiga Anna Margolins poetiska värld. Anna Margolin, pseudonym för Rosa Lebensboym (1887–1952), föddes i Brest i dagens Belarus (då en del av det ryska imperiet). Från 1914 levde hon i New York och debuterade som poet 1920. Hennes enda diktsamling, Lider, publicerades 1929. I denna studie möter vi en kvinna som skrev på ett minoritetsspråk – jiddisch – och som fann sitt unika lyriska uttryck i dialog med en bred västerländsk poetisk tradition.
Studien utgår från teorier och metoder inom den tematiska kritiken, även kallad Genèveskolan, som ligger nära fenomenologi och hermeneutik. Två huvudteman identifieras i Margolins poesi: ”subjektets sökande efter något högre” och ”det kämpande subjektet”. Det första temat rör ett sökande efter något metafysiskt eller existentiell insikt. Det kan även handla om diktandets betydelse och det mirakulösa i poetiskt inspiration och flödande kreativitet. Dikterna ger inget svar på om subjektet finner det hon söker, men de utesluter inte heller den möjligheten.
Det andra temat skildrar ett subjekt som pendlar mellan stolthet, tvivel och sorg. Hon kämpar för att hävda sitt värde när hon möter brist på bekräftelse, vare sig det gäller en kärleksrelation, från den judiska traditionen eller det jiddischlitterära etablissemanget. Känslor av ångest, sorg och skuld – ofta knutna till minnen av modern, ett barn eller tidigare älskare – återkommer i flera dikter, liksom kampen för självbehärskning, värdighet och behovet att undertrycka smärtsamma känslor. Poesin blir ett medel att hävda sig, stärka sin självaktning och hantera sin existentiella ångest, samtidigt som den leder till ett utanförskap. Trots detta är hon inte beredd att avstå från sitt skrivande. Hennes poesi rymmer såväl existentiell smärta och utanförskap som skapandets triumf.
Beila Engelhardt Titelman är född i Berlin, Tyskland 1947. Hon kan vid behov nås per e-post beilae@me.com.
Avhandlingen kan läsas i Åbo Akademis publikationsarkiv Doria.