2.10.2020

Doktorsavhandling visar på gemenskapens betydelse för hälsan

Relationernas och gemenskapens betydelse för hälsan borde lyftas fram inom hälsovården, det är en av slutsatserna i Anna-Greta Olsio-Tuiskus doktorsavhandling i vårdvetenskap.

Hur viktigt för hälsan är det att man känner sig delaktig och hur kan man uppfatta begreppet ”nytta” ur ett hälsoperspektiv? Det här har Anna-Greta Olsio-Tuisku tittat närmare på i sin doktorsavhandling.

―Jag ville se hur människorna upplever begreppet delaktighet, hur de ser på sin egen hälsa och vad de upplever som nyttigt för hälsan. Genom de här frågeställningarna ville jag visa på vad människan upplever som hälsobringande i ett samhälle där nytta ofta är sammanlänkat med kostnadskalkyler och lönsamhet. Resultaten i min avhandling visar att man inom vården borde se sammanhanget runt människan och lyfta fram exempelvis familjens roll som hälsofrämjande faktor, inte bara stirra sig blind på sjukdomen och kostnaderna kring den.

Olsio-Tuisku har en bakgrund inom vården och tankarna kring just delaktighetens betydelse för människans hälsa har följt med i hennes tankar under en stor del av de yrkesverksamma åren. Nu är doktorsavhandlingen, ett arbete i två delar, klar. Avhandlingens grund finns i den caritativa vårdteorins mångdimensionella hälsobild, som utgår från att beskriva det teoretiskt ideala i vården. Den första delen är en teoretisk begreppsbestämning av delaktighet och nytta. Avhandlingens andra del är empirisk. Här har Olsio-Tuisku gjort intervjuer med personer som kallats på riktad 50-årshälsoundersökning eller deltagit i Botniaprojektet som innefattar diabetesforskning.

I begreppsutredningen framkom flera viktiga betydelser kopplade till delaktighet. Till exempel kunde Olsio-Tuisku konstatera att glädjen i att vara delaktig i ett sammanhang och att uppleva att man har ett ansvar var frekvent förekommande som hälsofrämjande faktorer. Hon kunde konstatera att människorna upplevde att glädje smittar av sig, och att man genom att vara delaktig i ett sammanhang kan sprida glädjen vidare.

―De vardagliga glädjeämnena betyder så mycket för individens välmående och speciellt familjen visade sig vara en mycket viktig ingrediens i det här. Människan upplever en mening i den fostrande verkan familjetillhörigheten ger. Det är också inom familjen man får grunden för sina värderingar och det är här vi får våra hälsovanor, något som blir speciellt viktigt om det finns ärftliga sjukdomar med i bilden. I sådana fall kan man se att släktbanden har betydelse för människans hälsoengagemang genom såväl intresse som ansvar för den egna hälsan, men också genom att det påverkar exempel motions- och kostvanor.

På basis av intervjuerna kunde Olsio-Tuisku konstatera att människorna satte värde i det metaforiska uttrycket ”att vara i lag”, att vara tillsammans. Gemenskapen med andra människor och ett gemensamt engagemang upplevs ofta som en kraftkälla, och det att människan får ha ett ord med i laget gör att känslan av delaktighet stärks.

―På samma sätt som det finns hälsohämmande faktorer finns det också hälsofrämjande faktorer i varje människas liv. Det blev väldigt tydligt att gemenskapens betydelse främjar hälsan, men även faktorer som att vara ute i naturen kom ofta fram som en viktig hälsokälla. En promenad med hunden upplevs som ett syreberikande andrum och visar på en annan prislapp på det vi upplever som hälsonytta. Det som människan uppfattar som bra för den egna hälsan är ofta subjektiva ting som inte behöver kosta något. Jag ser det som att gemenskapen är en nyttokälla som ger mer hälsa i livet och mer liv i hälsan.

Anna-Greta Olsio-Tuisku disputerar 9.10 2020 med avhandlingen Delaktighet som hälsobringande nytta- en studie ur ett vårdvetenskapligt hälsoperspektiv.