Aktuellt

TEXT: Mia Henriksson

Demokratiska innovationer är utmanande att ta i bruk – stärker demokratin när det lyckas

Hur kan man med demokratiska innovationer stärka demokratin? Är det ens möjligt? Dessa frågor stod i fokus under konferensen Implementing Democratic Innovations (att implementera demokratiska innovationer), som arrangerades vid Åbo Akademi av STRONG-konsortiet den 10–11 juni 2026. Bland annat Åbo stad har testat medborgarpaneler i praktiken.

Demokratiska innovationer är till exempel deliberativa medborgarpaneler, deltagande budgetering, eller digitala plattformar för medborgardialog, det vill säga verktyg och metoder som ger ”vanliga” medborgare möjlighet att uttrycka sin åsikt i samhälleliga frågor och aktivare påverka beslutsfattandet. Demokratiska innovationer gör folk delaktiga mellan valen.

Forskningen inom STRONG kretsar i huvudsak kring deliberativa medborgarpaneler. Kimmo Grönlund, professor i statskunskap vid Åbo Akademi, leder konsortiet. Han konstaterar att grundidén med deliberativa medborgarpaneler är enkel. Istället för att enbart mäta medborgares åsikter i en enkät, samlar man ett representativt urval människor, allokerar dem slumpmässigt i smågrupper, ger dem likvärdig, balanserad information om ett ämne och låter dem sedan under moderering diskutera ämnet. Deltagarnas åsikter mäts både innan och efter diskussionen och målet är att mätningen efter diskussionen ger en uppskattning om en genomtänkt folkopinion. Vid Åbo Akademi har man forskat i deliberativa medborgarpaneler i 20 år.

Professor James Fishkin vid universitetet i Stanford är direktör för laboratoriet för deliberativ demokrati. Han har forskat i och utvecklat demokratiska innovationer i snart 40 år. Under konferensen och i sin senaste bok ställer han frågan Can deliberation cure the ills of democracy? – Går det att hela demokratin med deliberativa metoder?

– Jag vill att ni noterar frågetecknet. Jag påstår inte att jag har svaret. Jag kunde prata länge om de utmaningar demokratin står inför just nu. Det är väldigt svårt att veta vad människor faktiskt tycker i dessa tider av missinformation, desinformation, bubblor i sociala medier, pengars förvrängande inflytande i politiska kampanjer, och så vidare. Kontakten mellan folkets vilja och politiska handlingar har gått sönder.

Fishkin listar fem utmaningar som de deliberativa metoderna förhoppningsvis kan svara på. Metoderna ger sätt att bilda sig en uppfattning om folkviljan; att skapa ett deliberativt, det vill säga ett mer överlagt underlag för politiska beslut och policyn; att minska extrem partipolitisk polarisering; att skapa mer deliberativa (överläggande och eftertänksamma) väljare; att skapa ett mer deliberativt samhälle.

– Visst är det viktigt att vi utvecklar deliberativa metoder som stöd för demokratin. Vi behöver veta vad medborgarna tycker, samtidigt vet vi att de som deltar i medborgarpaneler får en ökad förståelse för dem som tycker annorlunda, vilket minskar polariseringen. Allt det här är bra! Men vi behöver hitta sätt att faktiskt få resultaten av de deliberativa metoderna in i beslutsfattandet.

Fishkin ger många exempel där han och hans forskarteam under åren i praktiken genomfört deliberativa medborgarpaneler som i förlängningen påverkat beslutsfattandet. Resultaten är goda men den stora utmaningen för forskarna är att skala upp de deliberativa åtgärderna. Till exempel vad gäller medborgarpaneler är det dyrt att samla ett tillräckligt stort antal medborgare från olika håll av landet, betala för kost och logi, tillhandahålla tillräckligt många moderatorer för att leda diskussioner i mindre grupper, och så vidare. Det krävs resurser som kanske inte finns.

Fishkin ser två vägar att gå: endera att skapa en stor mängd mindre medborgarpaneler, eller att skapa strukturer där många eller alla medborgare kan delta. Det senare kan vara till exempel digitala plattformar för offentliga samtal, institutioner som sprider deliberation bredare i samhället, eller genom till exempel Deliberation Day, en form av nationell helgdag inför ett val, då medborgare ges möjlighet att samlas och diskutera.

Professor i komparativ politik Brigitte Geissel vid Goethe Universität Frankfurt och direktör för forskningsenheten demokratiska innovationer menar att man haft ganska romantiska tankar om att en deliberativ metod ska ”fixa allt”. Småningom har man insett att det ofta krävs flera olika metoder för att faktiskt uppnå en jämlik representation och en verklig diskussion.

– Vi behöver också vara noga med att detta inte blir vad jag kallar tapetfärgsdemokrati, alltså att vi med de deliberativa metoderna endast diskuterar oviktiga teman såsom färgen på tapeter. De deliberativa metoderna måste ta upp meningsfulla teman och vi måste kunna visa att de faktiskt kan påverka de politiska besluten, annars mister vi trovärdigheten och folk tappar intresset att delta, säger Geissel.

Enligt Geissel är det av yttersta vikt att nu skapa ett ramverk för hur demokratiska innovationer systematiskt ska integreras i den demokratiska processen. På det här sättet får de faktiska konsekvenser.

– Jag är övertygad om att forskningen inom STRONG-konsortiet kan ha en avgörande roll i att institutionalisera de deliberativa metoderna i beslutsfattandet. Redan nu kan vi se hur man får in metoderna i det finländska demokratiska systemet. STRONG ger oss goda exempel på hur vi kan gå vidare, säger Geissel.

Åbo stad har genomfört fyra medborgarpaneler

– Åbo stad vill vara en föregångare och vi vill inkludera invånarna i beslutsfattandet. Genom medborgarpanelen vill vi särskilt nå de grupper som inte naturligt deltar i kommunalt beslutsfattande.

Det säger Mirka Muukkonen, biträdande borgmästare för välfärd vid Åbo stad. I samma andetag medger hon att det inte är en självklarhet att beslutsfattare välkomnar demokratiska innovationer såsom medborgarpaneler.

– Jag kommer från ett politiskt håll där vi självklart välkomnar dylika aktiviteter men det finns också de som starkt understöder traditionellt deltagande i beslutsfattandet, som inte vill ha ”onödigt väsnande” mellan de politiska valen.

Muukkonen menar att Åbo är segregerat och staden behöver hitta nya sätt att skapa engagemang och växelverkan med Åboborna. Deliberativa medborgarpaneler är ett sätt. Staden postade en inbjudan till 4 000 slumpmässigt utvalda Åbobor, där de fick anmäla intresse för att delta i medborgarpaneler. 500 personer anmälde sig och av dessa valdes slumpmässigt 50 ut till panelen.

Sedan 2023 har Åbo stad genomfört medborgarpaneler på fyra olika teman, som valts ut av stadsstyrelsen: I) Allokering av resurser för barn och unga 2025, II) Hur bygger vi ett mångfaldigt Åbo?, III) Åbos nya strategi fram till 2040-talet, IV) Framtidens trafiklösningar och spårvägen.

Ur varje tema utkristalliserades 5–10 rekommendationer som stöd för beslutsfattandet i stadsfullmäktige.

– Inte helt oväntat engagerade stadens strategi minst och trafiklösningar och spårvägen mest. Problemet var att fast 50 var utvalda till panelen, dök endast mellan 17 och 30 personer upp. Vi behöver hitta lösningar för hur vi garanterar tillräckligt många deltagare. Likaså behöver vi kunna locka och upprätthålla ett engagemang bland Åboborna, säger Muukkonen.

Medborgarpanelen kvarstår tills vidare som en del av stadens verksamhet. Muukkonen ser utmaningar i att det kräver tid och resurser men hon tror också att när metoden blir inkörd är den lättare att genomföra.

– Det är ett faktum att städer behöver innovativa sätt att öka delaktigheten och stärka närdemokratin. För Åbo har det varit väldigt värdefullt att få samarbeta med forskarna kring detta. Vi måste inse att både organisationen och människorna behöver tid för att ta i bruk nya metoder, genast kan det inte vara perfekt.

Också Vasa stad har tillsammans med forskarna i STRONG genomfört en medborgarpanel.

I den internationella konferensen Implementing Democratic Innovations deltog cirka 50 personer. Konferensen var uppdelad på två dagar, varav den ena hade fokus på vetenskapliga presentationer och forskningsutbyte, den andra dagen mötte man intressentgrupper såsom beslutsfattare, tjänstemän och andra samhällsaktörer.