Marina värmeböljor i Skärgårdshavet – ett växande hot i ett föränderligt klimat
Kan marina värmeböljor uppstå i Skärgårdshavet? Om så är fallet, hur skiljer de sig från värmeböljorna som observerats i världshaven och vad har de för effekter?
Under de senaste årtiondena har klimatförändringarna blivit alltmer påtagliga, inte bara genom en gradvis ökning av den globala medeltemperaturen, utan också genom en ökning av extrema väder- och klimatfenomen. Ett fenomen som fått ökad uppmärksamhet internationellt är de marina värmeböljorna, det vill säga de perioder då havsvattnet är ovanligt varmt under flera dagar eller veckor i sträck. Dessa händelser kan ha långtgående konsekvenser för marina ekosystem, kustsamhällen, samt människors hälsa och ekonomi.
Enligt en ofta använd definition på en marin värmebölja ska havets yttemperatur, under minst fem på varandra följande dagar, överskrida den 90:e percentilen av den historiska temperaturen för en specifik plats och tid på året. Det innebär att det inte bara handlar om varmt vatten, utan om ovanligt varmt vatten jämfört med vad som är normalt för just den platsen och årstiden. Marina värmeböljor kan orsakas av flera faktorer, såsom långvariga högtryck, svaga vindar, ökad solinstrålning och förändringar i havsströmmarna.
Även om marina värmeböljor oftast förknippas med öppna hav visar forskning att de också förekommer i Östersjön. Dessa händelser är oftast mera lokala och kortvariga än i världshaven, men deras påverkan kan vara betydande på grund av att Östersjön är ett grunt innanhav med begränsat vattenutbyte. Skärgårdshavet, med sina grunda vikar, skyddade sund och stora variationer i vattenomsättning, är särskilt känsligt för snabba temperaturförändringar orsakade av solinstrålning eller stillastående vatten.
Under de senaste åren har vi registrerat värmeböljor varje sommar, men antalet, tidpunkten, varaktigheten och de maximala temperaturerna har varierat. Sommaren 2024 var till exempel ovanligt varm, med fem distinkta marina värmeböljor. Den längsta varade i 32 dagar och den kortaste i endast sex dagar. Normala vattentemperaturer i början av juli är cirka 16°C och i slutet av juli omkring 19°C. Den högsta temperaturen som uppmättes var 21,5°C (uppmätta på Själö i norra Nagu på en meters djup 2006–2007 och 2009–2021). Sommaren 2025 var däremot relativt kall under större delen av säsongen. I mitten av juli steg temperaturen snabbt och en extrem värmebölja som pågick i 27 dagar uppvisade maximaltemperaturer på över 25°C.
Detta tyder på att även Skärgårdshavet påverkas och sannolikt lider av den globala trenden mot ökade extremtemperaturer i haven.
Marina värmeböljor kan påverka hela näringsväven – allt från mikroskopiska plankton till fiskar, fåglar och marina däggdjur. Olika arter har olika temperaturtolerans. Vissa kan anpassa sig genom beteendeförändringar eller fysiologiska mekanismer, medan andra är mera sårbara.
Fastsittande arter, som blåmusslor och blåstång, är särskilt utsatta eftersom de inte kan fly till svalare vatten (om sådana ens finns inom räckhåll). Mobila arter såsom fiskar kan i viss mån undvika de varmaste områdena, men i grunda vikar finns det ofta ingenstans att ta vägen. Mikroklimat och områden med kallvatteninflöde kan fungera som tillflyktsorter, men vi har begränsad kunskap om i vilken utsträckning dessa finns och var.
Blåmusslor (Mytilus edulis) visar kraftigt minskad tillväxt vid temperaturer över 20°C, vilket indikerar stress som kan påverka reproduktion och överlevnad. De kan tolerera 25°C i ungefär 40 dagar innan dödligheten börjar öka, 27°C i cirka 10 dagar och temperaturer över 29°C orsakar omedelbar död.
Slamkrabban (Rhithropanopeus harrisii), en invasiv art i Östersjön, verkar klara av höga temperaturer förhållandevis väl. Den har en bred temperaturtolerans och kan till och med uppvisa ökad ämnesomsättning vid temperaturer som för många inhemska arter skulle klassas som extrema. Potentiellt kan detta ge den en konkurrensfördel under marina värmeböljor.
Varmt vatten kan locka fler badgäster till skärgården, vilket kan gynna den lokala turismen och ekonomin. Men det ökade trycket på stränder och kustmiljöer kan också leda till negativa effekter såsom ökad erosion, nedskräpning, slitage på känsliga habitat och ökat behov av underhåll. Samtidigt kan värmeböljor försämra badvattenkvaliteten. Höga temperaturer gynnar tillväxten av cyanobakterier (blågröna alger), vilket kan leda till algblomningar som gör vattnet olämpligt för bad. Dessutom ökar risken för förekomst av bakterier, såsom Vibrio vilken trivs i grunt, varmt vatten över 20°C och kan orsaka hudinfektioner eller magbesvär.
Vad kan vi då göra och vad vet vi inte? Trots att marina värmeböljor blivit vanligare, saknas fortfarande mycket kunskap om deras exakta förekomst, varaktighet och effekter på det marina livet i Östersjön. För att bättre förstå och hantera dessa fenomen behövs mer data, särskilt från grunda, kustnära områden där traditionella mätstationer ofta saknas.
Här kan allmänheten spela en viktig roll. Genom medborgarforskning, där privatpersoner hjälper till att mäta och rapportera vattentemperaturer i sina egna vikar, kan vi få en mycket bättre bild av hur värmeböljor utvecklas lokalt. Ett exempel är det projekt vid Åbo Akademi, finansierat av Centret för hållbar havsvetenskap SOS, där deltagarna med hjälp av enkla temperatursensorer kan bidra till forskningen.
Marina värmeböljor är inte längre något som bara händer långt borta – de sker nu och här i våra egna vatten. De påverkar växter och djur som är anpassade till ett kallare och mer stabilt havsklimat, och de påverkar även oss människor genom förändrad badvattenkvalitet, ökat tryck på kustmiljöer och nya hälsorisker. Att förstå hur, var och när dessa värmeböljor uppstår är avgörande för att kunna skydda både natur och samhälle. Genom att samla in mer data, engagera oss i forskning och fatta välgrundade beslut om hur vi använder våra kustområden, kan vi minska riskerna och bättre anpassa oss till ett varmare hav.
Artikelförfattarna (fr.v.) Lucinda Kraufvelin, Chrisitan Pansch, Sarah Rühmkorff och Giannina Hattich är forskare vid Miljö och marinbiologi vid Åbo Akademi. Temat för huvudförfattaren Kraufvelins doktorsavhandling är temperaturens påverkan på marina arter och samhällen (avhandlingens titel är Responses to warming – from species to food webs). Hennes specialintresse är marina värmeböljor.
Artikeln är publicerad i Tidskriften Skärgård 3/2025. Klicka här för att komma tillbaka till Tidskriften Skärgårds artiklar!
