Hur ser det ut med kontinuerligt lärande vid universiteten?
Kontinuerligt lärande och mikromeriter lyfts ofta fram som centrala för framtidens kompetensförsörjning – men hur långt har universiteten egentligen kommit? En nationell enkät bland universitetsanställda visar att utvecklingen är i gång, men också att strukturer, resurser och gemensam förståelse fortfarande saknas.
Nationell enkät visar både styrkor och tydliga utvecklingsbehov för kontinuerligt lärande
Under hösten 2025 genomfördes en nationell enkät inom YJOP-projektet (Universitetsnätverket som föregångare inom kontinuerligt lärande) vars syfte var att skapa en gemensam bild av nuläget för kontinuerligt lärande vid finländska universitet med särskilt fokus på mikromeriter. Enkäten samlade in svar från 134 personer vid nio universitet, och även personal från Åbo Akademi deltog aktivt. Det innebär att resultaten inte bara speglar ett nationellt perspektiv, utan ger också Åbo Akademi en möjlighet att reflektera över det egna arbetet och sin roll i utvecklingen.
Projektledare Carina Gräsbeck och projektsakkunnig Camilla Stenbäck vid Åbo Akademi jobbar i YJOP-teamet tillsammans med representanter från de sex andra universiteten. Resultaten ger en bred bild av nuläget. Kontinuerligt lärande är tydligt på agendan, men det råder fortfarande osäkerhet kring både strategier och praktiskt genomförande. Drygt en tredjedel av respondenterna uppgav att det finns en strategi för kontinuerligt lärande vid det egna universitetet, medan en lika stor andel antingen inte visste om universitetet hade en egen strategi eller uppgav att den ännu är under utveckling.
”Det som är särskilt intressant är att kännedomen om strategierna varierar mycket inom samma organisation. Det tyder på att det finns utrymme för förbättring i den interna kommunikationen och förankringen,” säger projektsakkunnig Camilla Stenbäck vid Åbo Akademi.
Mycket på gång – men ännu inte fullt ut samordnat
Vid universiteten finns redan ett brett utbud av kontinuerligt lärande, såsom Öppen universitetsstudier, fortbildning och olika projektbaserade utbildningar. Samtidigt visar resultaten att verksamheten ofta upplevs som splittrad. När det gäller konkreta arbetssätt bedöms arbetslivsorienterad utbildningsplanering fungera bäst, medan resursfördelning – tid, finansiering och stöd – lyfts fram som en tydlig flaskhals och ett återkommande hinder för utvecklingen.
Projektledare Carina Gräsbeck vid Åbo Akademi ser detta som en viktig signal:
”Vi har mycket verksamhet och många goda exempel, men de är inte alltid synliga som en helhet. Det finns en tydlig potential i att bättre synliggöra och samordna det arbete som redan görs, både internt och rent konkret till våra målgrupper i olika branscher. Hurdan samsyn har vi t.ex. kring arbetslivsorienterad utbildning, vad allt ingår där? Borde ingå?”
Mikromeriter – ett område under utveckling
Ett särskilt fokus i enkäten låg på mikromeriter riktade till arbetslivet. Bland svaren kan utläsas att utvecklingen med dem är i gång, men långt ifrån etablerad. Nästan hälften av respondenterna uppger att arbetet befinner sig i ett pilot- eller testskede. Endast enstaka svar pekar på att mikromeriter redan är en integrerad del av utbildningsutbudet. Utmaningarna handlar framför allt om otydliga definitioner, brist på gemensamma modeller och osäkerhet kring hur mikromeriter skiljer sig från annan utbildning (såsom fortbildning eller studier vid Öppna universitetet).
Samtidigt identifieras ett brett behov av kompetensutveckling, både på strategisk och praktisk nivå – från pedagogisk design och lärplattformar till prissättning, marknadsföring och arbetslivssamarbete. Respondenterna lyfter bl.a. fram behov av tydliga verksamhetsmodeller, kunskap om kvalitetssäkring, fungerande finansieringslösningar och bättre förståelse för arbetslivets behov.
”Det finns ett stort intresse för mikromeriter, men också ett tydligt behov av gemensamma spelregler. Många efterfrågar helt enkelt svar på vad det här konkret innebär i deras egen vardag.”
Samarbete med arbetslivet – centralt men utmanande
Enkäten visar att universiteten i hög grad strävar efter att arbeta kundorienterat inom kontinuerligt lärande. Dialogen med arbetslivet beskrivs ofta som aktiv och mångsidig – men samtidigt fragmenterad och beroende av enskilda individer. Många efterlyser mer strukturerade former för samarbete och bättre informationsflöden inom organisationerna.
Ett tydligt resultat är att samarbete med arbetslivet är avgörande för att identifiera utbildningsbehov. Hela 88 % av respondenterna lyfter fram detta som den viktigaste metoden. Den dialogen sker ofta genom projekt, nätverk, utbildningar och olika evenemang.
”Det finns ett engagemang i kontakten med arbetslivet, men vi behöver i högre grad skapa gemensamma forum och strukturer så att samarbetet garanteras en kontinuitet och inte riskerar bli beroende av enskilda personer.”
Resultaten från enkäten ger en tydlig bild. Respondenterna anser att kontinuerligt lärande och mikromeriter har stor potential, men utvecklingen befinner sig fortfarande i ett tidigt och delvis splittrat skede. En viktig slutsats är att utvecklingen av kontinuerligt lärande inte är något som sker isolerat – utan i samspel mellan olika aktörer, både inom universitetet och i relation till samhället. Att ett flertal respondenter från Åbo Akademi deltog i enkäten är därför särskilt värdefullt. Det visar att intresset och engagemanget finns.
Foto: Petronella Bergfors
Resultaten är viktiga och kommer att fungera som underlag för projektets fortsatta arbete under 2026. Fokus ligger bl.a. på att tydliggöra strukturer, stärka kompetensen och skapa gemensamma, nationella arbetssätt för kontinuerligt lärande.
Som komplettering till enkäten så har varje partner i YJOP-projektet intervjuat representanter i ledande ställning från sitt eget universitet om hur de ser på universitetens roll inom kontinuerligt lärande. Bland svaren så kan man se att kontinuerligt lärande upplevs som en allt viktigare del av universitetens verksamhet och som nödvändigt i ett samhälle där kompetenskraven förändras snabbt och behovet av fortlöpande utbildning ökar. Som utmaningar lyfts bl.a. universitetens resurser, oklarheter kring ansvarsfördelning och uppdrag inom området. En gemensam förståelse för vilken roll universiteten konkret ska ha inom kontinuerligt lärande och hur verksamheten ska prioriteras i förhållande till universitetens övriga uppgifter upplevs ännu saknas. Samtidigt verkar universiteten på en konkurrensutsatt och global utbildningsmarknad där andra aktörer ofta upplevs som mer snabbrörliga och flexibla när det gäller att utveckla och erbjuda utbildningar.
Följ projektet och dess resultat via nedanstående kanaler
Universitetsnätverket som föregångare inom kontinuerligt lärande | Åbo Akademi
