Berätta lite om dig själv. Vem är du?
Mitt namn är Fred Wilén, fyllde 50 i januari. Jag bor i Helsingfors och har tre barn varav två börjar vara vuxna.
Vad studerade du och när?
Jag har studerat vid tre fakulteter vid Åbo Akademi. Jag kom som ny student till kemisk-tekniska fakulteten hösten 1987 och stannade där ett par år innan jag insåg att processteknik inte var min grej. I stället inledde jag studier vid statsvetenskapliga sektionen, som det visst hette då, hösten 1990. Våren 1996 blev jag utexaminerad med socialpolitik som huvudämne. År 2008 återvände jag via Öppna högskolan till teologiska fakulteten och avlade teologie magisterexamen 2011.
Var finns du idag, vad jobbar du med och hur kommer det sig att du hamnade där?
När jag blev klar våren 1996 hade jag redan börjat arbeta som redaktör på YLE. Där hamnade jag tack vare min studiekompis från socialpolitiken Jens Berg, som hade inlett sin journalistkarriär på lokalradion i Åbo. Sammanlagt blev det 15 år med främst radio i Svenskfinland som levebröd. En av de stora sakerna underr YLE-åren var den så kallade kanalreformen 1997 där X3M och Vega såg dagens ljus. År 1997 var jag så hipp att jag fick börja på den kanalen som hade en yngre målgrupp.
Min 40-årskris tog formen av en kursändring i livet. Jag läste in en magisterexamen i teologi och prästvigdes för Borgå domkyrkoförsamling 2012. Sedan 2019 verkar jag som tf. kyrkoherde i Matteus församling i Helsingfors.
Du har alltså gjort något som de flesta säkert någon gång i livet funderar över, men som man kanske ändå inte riktigt vågar ge sig in på. Vad fick dig att våga sadla om?
Att byta riktning i livet kan kännas som ett modigt beslut, för min del handlade om ett kall, jag ville bli präst. För att det skulle vara möjligt för en 40-åring med familj och tre små barn krävdes uppoffringar. Familjen ställde upp, det fanns ekonomiskt stöd att hämta från Utbildningsfonden, min arbetsgivare YLE ställde sig positivt till studieledighet.
Det att Åbo Akademi är ett litet universitet med personlig touch underlättade också, man kunde skräddarsy olika lösningar som passade in i den rådande livssituationen. Personalen på teologiska fakulteten och speciellt inom praktisk teologi gjorde omöjliga saker möjliga.
Hur kändes det att sätta sig på skolbänken på nytt?
Att sätta sig bland 20-åringar var ett trevligt socialt experiment. Vissa brydde sig inte om saken och för andra var åldern ett hinder. Som tidigare aktiv inom Nyländska nationen dök jag upp på någon pubkväll på Kåren och där var det som att stiga tillbaks i tiden. Många av de teologer som jag mötte i studierna är mina kolleger idag.
Under studietiderna kunde jag aldrig tänka mig att ÅA:s litenhet blev det stora. Det vill säga att de nätverk som jag har fått under studietiden har haft stor betydelse för mig både som journalist och som präst.
Foto: Antti Rintala
