Min ö Högsar
Egentligen möter jag inte kriterierna för att skriva den här texten. Min ö, det är en serie texter av dem som bor på riktigt. Öbor. Jag har varit öbo – och är det fortfarande i tanken och på deltid – men på riktigt är jag stadsbo sedan länge. Ränderna går väl aldrig ur?
Min ö är Högsar i Nagu. Eller i Pargas stad som det blev till år 2009, långt efter att jag flyttat. Ön, som är drygt fem kilometer bred och lång, omnämns redan på 1460-talet i Birger Trolles räkenskaper för Åbo slott och ligger strax söder om Nagus huvudö Storlandet.
På Högsar bor det mest hjortdjur, kanske näst mest bor där mufflonfår – tillsammans räknas dessa i hundratal. Enligt den senaste officiella statistiken bor det 20 människor på ön. Det händer att folk skojar och tycker att det inte är så stor skillnad på Högsar och Högholmen, särskilt på höstar och vårar kan upplevelsen att köra runt på ön vara snarlik en safari. Djuren är inplanterade sedan länge och nu är de väldigt många. För den som försöker odla någonting på ön är de för många.
När min farmors morfar och mormor kom till Högsar som torpare hösten 1911 var ön något av en centralort. De arrenderade sitt torp av lantbruksrådet Viktor Schauman vid Högsar gård – för övrigt med ett arrende på tre karldagsverken i veckan, 10 kvinnodagar i året, samt en kappa lingon.
På ön blomstrade då ett mejeri som forstmästare Alfred Mikael von Haartman grundat på Högsar gård 1884. Mejeriet producerade som mest 15 000 kg ost per år och var främst känt för sin grädd- och kryddost. Mejeriet var verksamt ända fram till 1952. Lika långlivad var inte den ångdrivna sågen som von Haartman grundade 1874, men den var en av de största i skärgården på sin tid och lär ha sålt på export ända till Tyskland. År 1884 brann den ned. Det som idag finns kvar av sågen är kontorsbyggnaden som används som fritidshus. Byggnaden hann en kort tid inhysa en ambulerande skola som inrättades 1928 tillsammans med grannön Kirjais.
Utöver mufflonfåren är Smörasken en sevärdhet som folk besöker på Högsar. Smörasken är ett flyttblock som ligger på ett högt berg, vilket gör toppen – cirka 50 meter över havet – till en av Nagus högsta punkter. Härifrån sträcker sig vackra vyer ut över havet. Namnet tror man kommer från att flyttblocket har formen av en smörask.
Går du till Smörasken, kom ihåg att ta med dig brödbitar! En bit nedanför finns nämligen en liten konstgjord damm, där fisk har inplanterats. Dammen lät skeppsredare Verner Paulin anlägga för att få vatten till trädgården på sommarresidenset Villa Svalbo.
Till Högsar går en färja över ett 319 meter brett sund mellan Ängholm och Grännäs. Färjetrafiken inleddes i början av 1950-talet med en så kallad kapulafärja. Kapulafärjan hade en förare men den som skulle över var tvungen att vara med och dra färjan – ofta behövdes fler än två man för att orka.
Därifrån har utvecklingen gått vidare, 1963 kom en motordriven färja till Högsar i och med att bergsrådet Wilhelm Wahlfors köpte Högsar gård. År 2018 kunde rederiet Finferries meddela att på rutten trafikerar Finlands första vajerfärja som drivs med landström, vilket minskar färjans koldioxidutsläpp betydligt. Färjan har traditionell dieselkraft i reserv – och tur är väl det, för få saker har drivit högsarborna (åtminstone en del av dem) till vansinne så som detta utvecklingsprojekt. Det har krånglat, färjan går långsammare och uppehåll i färjetrafiken förekommer. Men i grunden är vi glada över vår färja, som drivs med statliga medel och trafikerar dygnet runt enligt behov. En sann lyx!
I och med färjan ifrågasätter jag ibland att kalla mig öbo. Är jag en öbo, som mest åkt bil? Min skolväg var inte heller särskilt spännande utan en helt ordinär biltaxiskjuts från dörr till dörr. Om färjan är med på noterna kör man med bil från min stuga på Högsar till Nagu centrum på 20 minuter. För enkelt för en riktig öbo?
Under min barn- och ungdom var det inte många som bodde på Högsar och de som bodde där var gamla. Ville man ha umgänge och fritidsverksamhet var det på Kyrkbacken man hittade det, det vill säga Nagu centrum. Det som livade upp var sommargästerna som blev fler i och med att mina föräldrar startade turistverksamhet med hyresstugor på 1980-talet. Några somrar i mitten av 1980-talet kom butiksbilen från Aaltos butik ut till Högsar. Det var spännande, för aldrig förr hade jag ju själv kunnat gå till butiken och köpa godis!
Det har alltid funnits sommargäster på Högsar, bland de mest prominenta kanske skeppsredare Paulin. Varje sommar när sjöfartsrådinnan Augusta Paulin anlände till sommarresidenset Villa Svalbo var alla som bara kunde nere på bryggan och tog emot – det vankades kaffebjudning.
Numera kommer och går deltidsboende och sommargäster utan särskilda välkomstkommittéer av de fastboende. Enligt senaste officiella statistik finns det 65 fritidshus på Högsar.
Artikelförfattaren Mia Henriksson är Åbobo, Nagubo, skärgårdsbo, stadsbo – och nyvald redaktör för tidskriften Skärgård!
Artikeln, som är en del av serien Min ö, är publicerad i Tidskriften Skärgård 3/2025. Klicka här för att komma tillbaka till Tidskriften Skärgårds artiklar!
