9.10.2020

Älska hemester

En liten holme i ytterskärgården blir vår för en helg. Förvånade alfåglar tittar på medan vi skrikande tar årets första dopp, och med stumma ben springer tillbaka över klipporna till den väntade bastun. Läsplattor och datorer har vi lämnat hemma. De enda nyhetsrubriker vi ser är de som skymtar på förra sommarens tidning, när den petas in i kaminen. Här känns pandemier och restriktioner mycket avlägsna.

Livet på landet och i skärgården har haft en extra guldkant denna vår. Men ingen går fri från coronakrisens följder. I ösamhällen runtom i Europa oroar man sig för hur det ska gå, när den redan korta säsongen kanske krymper till ingenting. 

I slutet av april skickade SEArica, det vill säga EU:s intergrupp för hav, kust och öar, ut en förfrågan om situationen på de små öarna. I Frankrike och Irland befarar man en ny exodus, där folk lämnar öarna för att arbeta i städerna – precis nu när öpopulationen börjat stabiliseras. Färjor i flera länder har kört ett absolut minimum av turer, främst för att leverera mat och andra förnödenheter. Oron för alla småföretagare är stor. Men det finns även ljusglimtar, till exempel från Sverige, där deltidsboende precis som i Finland valt att flytta ut till sina stugor. Matbutiker, hantverkare och taxibåtar har haft en bråd vår. Men oron är stor för hur de små ösamhällena skulle klara en topp av virusspridning, när sjukvården inte är dimensionerad för den folkmängd som nu befinner sig i skärgården. 

Ovissheten om hur länge detta ska pågå är tärande. Det är svårt att navigera i helt okända vatten. När det gäller corona kommer vi troligtvis att kunna se grynnorna först i efterskott. 

Tyvärr är det väl nästan alltid så – för att hitta grynnorna måste någon råka ut för dem. Därför är det en stor ynnest om det finns folk som letar upp dem åt en. Enligt sjöscouten Matti Törmä, en av många bakgrundskrafter bakom Stora Hamnboken, finns det 136 978 stenar märkta i terrängkartan för Skärgårdshavet – av dem saknas minst 30 000 från sjökortet. Och några tusen oupptäckta till. Så det finns ännu jobb att göra, trots att sjöscouterna verkligen dragit sina strån till stacken. 

Vi på Skärgård vill passa på att ge en stor eloge till Kyösti Ranto, som på egen hand, utan finansiering, byggt upp en webbplats för färje- och förbindelsebåtsrutterna i Åbolands och Ålands skärgård. Detta har efterfrågats i en evighet och det är smått otroligt att det krävdes en privatperson för att få det gjort. Men nu finns i alla fall saaristolautat.fi till allas vår hjälp, när vi vill hitta våra vägar i skärgården. 

För man ska inte underskatta hur respektingivande ruttnätet kan te sig för en besökare. Själv hade jag problem med att förstå hur jag skulle ta mig till ytterskärgården i min egen hemkommun: på vilka olika hemsidor finns tidtabellerna, var finns parkeringsplatser, var håller man till om man åker bilfärja utan bil, måste man boka plats på förbindelsebåten och hur länge räcker det innan man når sin sluthamn? Därtill kan språkbarriären verka avskräckande för många inhemska turister. 

Men ändå: hemester. Vilket fantastiskt påfund! Semester hemma eller i närområdet. Jag hoppas och tror att denna vår hjälpt många av oss att uppskatta det vi har bakom hörnet. Och är det skärgården vi har bakom hörnet är det outsinliga smultronställen och äventyr som väntar. 

Så låt oss njuta av det som skärgårdsnaturen erbjuder. Hyr en stuga i grannbyn (det har du kanske aldrig gjort förr?), ät lokalproducerad mat – hemma eller på restaurang, kolla upp vilka utfärder turismföretagarna i närområdet erbjuder, besök några fyrar, jungfrudanser eller vårdkasar och rå om dina nära och kära. Välkommen sommaren 2020!

Pia Prost
Redaktör

Inledaren är publicerad i Tidskriften Skärgård 2/2020
Klicka här för att komma tillbaka till Tidskriften Skärgårds artiklar!