Aktuellt

TEXT: Pia Ahlbäck

Orwells 1984 är en varning och uppmaning

Mer än 75 år har passerat sedan Eric Blair avled i lungtuberkulos på University College Hospital i London. Blair dog den 21 januari 1950, men George Orwell, som var hans författarnamn, levde vidare. Författarskapet och inte minst hans sista verk, dystopin 1984, som är ett av världens mest lästa litterära verk, lever och sliter uppfordrande i sina läsare.

Det är bra, för 1984 bör betecknas som en varning och en uppmaning till handling. Detta gör Orwell klart i sitt efterord till romanen, där han understryker att det fiktiva samhälle, Oceania, som han skildrar visserligen inte existerar och inte heller behöver bli verklighet, men att något som liknar det mycket väl kan komma att infinna sig. Budskapet till läsaren är att det är du som avgör hur det går. Många läsare av romanen i dag tycker sig omedelbart känna igen dagens värld. Beaktar man allt Orwell skrev, kan man säga att de har delvis rätt.

Romanen publicerades året innan Orwells död, 1949. Bakgrunden till titeln är välkänd, Orwell kastade om siffrorna i årtalet 1948, det år då han slutförde arbetet med manuskriptet. Konkurrerande titlar hade funnits, han bestämde sig för 1984 strax innan boken gick i tryck. Källorna till dystopin ligger i hans samtid; romanmiljön är byggd på krigets London. Temat, totalitär makt förverkligad genom teknologiskt missbruk, språklig manipulation och hyllning av hat, har långa rötter inom såväl Orwells egna tidigare verk som i hans många litterära influenser, och inte minst i hans personliga erfarenheter.

Ett starkt inflytande syns från författarkollegan Arthur Koestlers Night at Noon (1940), Franz Kafkas Der Prozess (1925) och den ryske författaren Yevgeny Zamyatins We (1923). Men det mesta Orwell skrev fram till 1948, såväl romaner som reseskildringar, essäer och kolumner, innehåller de motiv han på nytt – och slutgiltigt – aktualiserar i 1984. Betydelsen av hans skildring av spanska inbördeskriget i Homage to Catalonia (1938) kan inte underskattas. Orwell, Blair, deltog i kriget på republikens sida mot Francos fascister. I Spanien 1933 fick han för första gången erfara de långtgående effekterna av systematisk lögn i syfte att till varje pris garantera politisk seger och bestående makt. De skulle bli flera. Homage är ett isande dokument över den förljugenhet ett krig för med sig.

Budskapet till läsaren är att det är du som avgör hur det går.

Den historiska kontexten är alltså central. Lika viktigt är att minnas 1984 är ett regelrätt exempel på den konturskarpa genren dystopi, som är en skildring av en möjligast ond plats – som däremot inte finns någonstans. Dystopin, liksom dess tvilling utopin, har starkt allmängiltiga drag, vilket gör att vi lätt tycker oss känna igen befintliga samhällen i dem. Ett typiskt kännetecken är att de oftast utgör en blandning av det ytterst bekanta och det lika främmande; i friktionen mellan dessa två uppstår den litterära verklighetseffekten. I 1984 är det just denna effekt som skakar om oss. Det är viktigt att minnas för att vi inte ska förledas tro att det är ”så här det är” eller att det är ”så här det kommer att bli”. Däremot har dystopin alltid en tydlig uppgift: att ifrågasätta, uppmana och varna.

Även om vi beaktar de litterära kriterierna är det nödvändigt konstatera att Orwell är påfallande träffsäker. Från en vetenskaplig synvinkel kan vi inte påstå att 1984 uttryckligen handlar om vårt samhälle, eller att författare, för den delen, skulle kunna ”förutspå” framtiden. Samtidigt känner litteraturhistorien till flera författare, som i sina litterära verk skildrat fenomen som ingen dittills erfarit direkt men som tiotals år senare i någon mån blir verkliga. Orwells mest berömda roman innehåller sådana företeelser. Fenomenet kunde kallas för ett slags suddig logik: inget är bokstavligt eller precist, absolut exakta överensstämmelser förekommer inte. Ändå kan vi se att dylika verk innehåller något nytt och mer som i efterhand kan förstås som ett slags sann förutsägelse om en senare tid. I regel bygger dessa verk på svaga utvecklingstendenser i samtiden, så kallade ”små signaler”, som särskilt känsliga författare förmår avläsa.

Det kanske mest intressanta fenomenet i 1984 är ändå den fortgående historieförfalskningen, som leder till att ingen längre kan veta vad som är sant.
Likheten med dagens systematiska destruktion av skillnaden mellan sanning och lögn, som har sin grund i fortlöpande faktaförfalskning i syfte att påverka och omskapa människors medvetande och handlande, är slående.

I fallet 1984 är övervakningen och kommunikationen via kameror och tvåvägsskärmar ett tydligt exempel, som talar till millenniala läsare. Intressant är också romanens populära ”hate hour”, där befolkningen i Oceania samlas vid skärmarna för att hata tillsammans. De sociala medier, där allt numera är tillåtet, kommer osökt för en. Det kanske mest intressanta fenomenet i 1984 är ändå den fortgående historieförfalskningen, som leder till att ingen längre kan veta vad som är sant. Likheten med dagens systematiska destruktion av skillnaden mellan sanning och lögn, som har sin grund i fortlöpande faktaförfalskning i syfte att påverka och omskapa människors medvetande och handlande, är slående. Det sistnämnda är inget nytt fenomen. Anmärkningsvärt är ändå att i dag, liksom i Oceania, sker förfalskningen i en teknologiskt hypereffektiverad form, som fångar en hel värld. Många fler likheter kunde nämnas.

Varifrån kommer då Orwells precision? Åtminstone hade han en enastående förmåga till iakttagelse av den egna samtiden, djupgående och omfattande historiska kunskaper och en position med utsikt över politikens, samhällets och kulturens små och stora rörelser. Till allt detta måste läggas ett slags hyperkänslighet och rik fantasi.

Orwell var en ofattbart noggrann observatör; om det vittnar hans omfattande journalistiska produktion: essäer, litteraturkritik och kolumner. För en person med sådan bakgrund är det inte lång väg från de ”envägsskärmar” som biografen och den för Orwells tid nya televisionen utgjorde, till ”tvåvägsskärmarnas” manipulativa kontrollsamhälle i en senare tid. Påpekas ska också att Orwell själv var anställd vid BBC under andra världskriget, där han ansvarade för mediebolagets propagandasändningar på radio till imperiets östra delar. Likaså bevakade han Nürnbergrättegångarna på plats för tidningen Observer. Han visste alltså vad systematisk lögn betydde och hur det omänskligas anlete såg ut.

Men då vi läser 1984 år 2025 är det slutligen kanske ändå, paradoxalt nog, den överväldigande närvaron av något som liknar en frånvarande person, som slår oss med särskild kraft. Vem är Big Brother? Var tid har besvarat frågan på sitt sätt. En personifikation – bild – av den absoluta makten och dess perversa redskap, lyder ett initierat och ofta förekommande svar.

Big Brother är både undflyende och påträngande, frånvarande i sin närvaro och närvarande i sin frånvaro. Hen finns överallt och ingenstans samtidigt och avkräver oss lydnad och hängivenhet. Den alternativa titeln på George Orwells dystopi, den han övergav i sista stund, löd ”The Last Man in Europe”, den sista människan i Europa. I 1984 blir läsaren vittne till tortyren och det slutliga förslavandet av de sista människorna, Winston och Julia, något som samtidigt innebär sanningens och naturens undergång. I allt han skrev gav Orwell uttryck för ett rasande försvar av allt levande. Människan kunde inte förbli mänsklig utan att aktivt behålla en närhet till den natur som både omgav henne och skar rakt igenom henne.

Vi är fullt ut genomlysta, övervakade och kontrollerade på digital väg

Den avancerade teknologikritik han inleder i och med reseskildringen The Road to Wigan Pier (1937), där han beskriver det oundvikliga resultatet av, som han hävdar, västvärldens tvångsmässiga utveckling av avancerad teknologi, utmynnar i det totala övervakningssamhället Oceania i 1984. Resultater är ett omintetgörande av människan och naturen. Framtidens människa, säger han, blir något som liknar en hjärna i en flaska. Det finns inget behov av henne någonstans.

Och invid den tröskeln kan vi sägas stå nu. Vi är fullt ut genomlysta, övervakade och kontrollerade på digital väg. Människors handlande och verklighet i den så kallade analoga världen kan styras och styrs allt oftare av algoritmerna i den digitala. I accelererande takt fortgår utvecklingen av artificiell intelligens och lika snabbt görs människor överflödiga på arbetsmarknaden. Också i själva kärnan av det mänskliga, litteraturen, som var kritikern Orwells skötebarn, härjar AI fritt. Big Brother blir motsatsen till det mänskliga, det anlete som intill förblandning antagit mänskliga drag: det förfalskade ansiktet, den konstgjorda intelligensen.

Med utgångspunkt i Orwells samlade produktion kan man på goda grunder hävda att hans budskap till oss lyder så här: ”Det finns fortfarande hopp, men handla snabbt. Det mänskliga är ovärderligt. Låt er inte luras av korkad propaganda: tro inte att du väljer mellan AI som hot eller AI som möjlighet, du väljer alltid främst hotet eftersom möjligheterna till missbruk är alltför stora. När du väl insett detta, bör du kunna skilja mellan god och dålig användning, mellan den som bejakar livet och den som förslavar dig. För det andra, följ inte strömmen, gå emot den, för flocken vill följas åt oavsett mål och målet i världen i techdiktatorernas år, 2025, är att underminera det mänskliga genom en kombination av politiskt och teknologiskt maktmissbruk. För det tredje, lyd inte det teknologiska imperativet, som kräver att du böjer dig i namn av slagordet ”utvecklingen kräver”. Försvara alltid rätten till din hand, din skrift, din bok, till din och andras försörjning – och framför allt till ditt tänkande.”

Eric Arthur Blair, George Orwell, blev 46 år gammal. Orwells samtliga romaner har översatts till svenska.

Essän har även publicerats i Åbo Underrättelser, 6.2.2025, under rubriken FÖRDJUPAT: Följ inte strömmen, gå emot den – Orwells ”1984” är en varning och uppmaning till handling