Aktuellt

Bilderboken är en konstform som ofta förknippas med yngre barn. I sin doktorsavhandling visar Katrina Åkerholm att bilderboken också kan vara ett fruktbart litteraturval i undervisningen på årskurs 7–9 och i gymnasiet.

”Jag säger att Harald Henriksson kanske kan komma hem till mig och leka nästa gång. Kanske det, säger Harald Henrikssons mamma.”

Flickan i bilderboken Hemma hos Harald Henriksson följer med sin mamma under en arbetsdag. Mamman utför städtjänster hos en familj i ett stort, fint hus på andra sidan stan och flickan leker med familjens son. Kort och gott, eller?

– Bilderboken är en komplex konstform som absolut inte är simpel, vilket många kanske tänker sig inledningsvis. En utmaning för ungdomarna kan till exempel vara att sätta fingret på vad budskapet är. De väntar sig att se ett ärende i texten, men det kanske inte alls finns ett tydligt sådant, som i Furan. Bilderboken utmanar tänkandet och är i många fall allålderslitteratur som varken är fostrande eller har sensmoral, säger Katrina Åkerholm.

Tre bilderböcker ligger till grund för hennes doktorsavhandling i pedagogik: Hemma hos Harald Henriksson av Uje Brandelius och Cara Dackenberg, 2018, Mitt bottenliv. Av en ensam axolotl av Linda Bondestam, 2020 och Furan av Lisen Adbåge, 2021. Genom de här verken har Åkerholm mött både högstadieelever och gymnasieelever– och utforskat vad som händer när bilderböcker kommer in i litteraturundervisningen med ungdomar.

– En bilderbok består ofta av flera dimensioner och är inte nödvändigtvis lätt att förstå. Diskussionen kan röra sig mellan olika tolkningar, de skiftar– eleverna stöter på drag i bilderböckerna som är obestämbara för dem, och det sätter igång diskussion. Man kan konstatera att bilderboken öppnar för samtal och låter eleverna utforska ambivalens, ovisshet och komplexitet både gällande litteraturen i sig, såväl som i relation till en samtid och framtid som kan upplevas som osäker.

” Men mamman var tyst och kliade sig bekymrat i håret. Det lät som om en kvist knäcktes och ett par barr föll ner på bordet.
Ett barr i barret, skojade pappan.
Men ingen skrattade.”
(Furan/ Lisen Adbåge)

Åkerholms avhandling består av två klassrumsstudier och en bilderboksanalys. Teoretiskt tar hon sig en helt ny vinkel då avhandlingen genom posthumanistisk teori använder relationer, föränderlighet och rörelse som forskningsingång. Begreppen hon bygger sin analys kring är hämtade från Donna Haraway och Karin Murris och handlar om att utmana invanda förståelser, om att röra upp nya frågor och om att inom litteraturundervisningen inte se det som besvärar som ett problem, utan som en möjlighet.

Resultaten i avhandlingen visar att då man inom litteraturundervisningen förhåller sig till bilderboken som ett avancerat verk ger man plats för nya tolkningar, och för att inte alltid söka rätta och entydiga svar. På det sättet kan man skapa nya sätt att förstå den litterära texten, men också för att förstå litteraturundervisningens motiv och syfte på andra sätt.

– Bilderboken lämpar sig väl i litteraturundervisningen med äldre elever eftersom dess mångtydighet får igång diskussionen i klassrummet. Det samhällskritiska anslaget, tillsammans med en komplex framställning i text och bild gör att eleverna kan stanna kvar i det som besvärar. De förhåller sig till svåra och existentiella frågeställningar både kopplade till litteraturen och till sin omvärld.

Katrina Åkerholm disputerar 24.10.2025 klockan 13 i Akademisalen i Academill, Vasa. Som opponent fungerar professor Per Esben Svelstad, Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet, och som kustos fungerar docent Heidi Höglund, Åbo Akademi.