Aktuellt
Kan regionala allianser vara en bromskloss för demokrati?
Johanna Holms forskning undersöker frågan om externa aktörers påverkan på demokratisk utveckling i den postsovjetiska regionen.
Grundfrågan i Holms forskning är vad som bidrar till autokratisering och vad som bidrar till demokratisering i de postsovjetiska staterna sedan självständigheten 1991.
– Inom demokratiseringsforskningen finns en stor mängd teorier om vad som kan bidra till demokrati. Jag har valt att fokusera på externa aktörer, och då specifikt hur icke-demokratiska regionala organisationer påverkar demokratiseringsprocessen. Finns det en association mellan hur många medlemskap en stat har i Rysslandsdominerade regionala organisationer och deras demokratiska utveckling?
De icke-demokratiska organisationerna som Holm forskat i är alla grundade efter Sovjetunionens fall, den första var CIS, The Commonwealth of Independent States, som grundades i december 1991 av ledarna för Ryssland, Ukraina och Belarus. Sovjets kollaps skedde ganska snabbt, man hade mycket gemensamt och de lösa trådarna behövde fångas upp, vilket man försökte göra genom att grunda organisationen.
De flesta regionala organisationerna är handelsorganisationer med fokus på ekonomiskt samarbete, i början av 2000-talet uppkom en militär organisation och olika organisationer fortsätter att dyka upp. Vissa stater är med i alla organisationer, vissa i ett fåtal eller i endast en.
Är organisationerna aktivt styrda av Ryssland?
– Det är lite av en tvistefråga huruvida man kan säga att Ryssland kan ses agera som en extern aktören via dessa organisationer eller om själva organisationerna kan ses som en aktör. Men i alla de organisationer som är med i min forskning är Ryssland en av organisationernas grundare, och Ryssland är ju också det största landet i regionen och kan anses ha en regional stormaktsstatus, så på det sättet kan man säga att de har mycket att säga till om gällande det regionala samarbetet. Därför blir det intressant.
Holm förklarar att teorier om auktoritär regionalism menar att de regionala organisationerna kan anses ha en negativ effekt på utvecklingen i regionen, eftersom medlemskap i organisationerna kan sprida autokrati, de auktoritära ledarna lär sig samarbeta med varandra, och man bildar en egen grupp av autokratiska stater – en klick som kan vara ett hot mot demokratin. Ett medlemskap kan också förlänga presidenternas period och ge dem ökad makt, och ett medlemskap kan ge legitimitet, då man får gå på fina möten och frottera sig.
I avhandlingen har Johanna Holm gjort tre komparativa studier, i den ena ser hon på antal medlemskap och demokratisk utveckling under 30 år (1991–2021). På basis av detta kan staterna delas in i fem grupper:
- Belarus och Kazakstan: låg demokratisk utveckling med höga antal medlemskap i icke-demokratiska regionala organisationer. Belarus är väldigt aktiv i det regionala samarbetet, de har medlemskap i nästan alla organisationer som ingår i Holms forskning och de har ett väldigt tätt samarbete med Ryssland.
- Ukraina, Georgien och Moldavien: få medlemskap i organisationerna men en mer demokratisk utveckling. Här gäller det att minnas demokrati i de postsovjetiska staterna inte innebär en nivå som vi i Finland skulle räkna som en demokrati, utan det skulle enligt Holm i bästa fall räknas som en hybridregim.
- Armenien och Kirgizistan: fluktuerande antal medlemskap och tidsperioder när det varit mer demokratisk utveckling och perioder då det varit mer autokratisk utveckling.
- Tadjikistan: autokratisk utveckling och medelhögt antal medlemskap. På grund av geografisk position så kan Tadjikistan inte bli medlem i alla organisationer, då en del organisationer kräver att medlemsländerna gränsar till varandra.
- Azerbajdzjan, Turkmenistan, Uzbekistan: de har få medlemskap och har en hög autokratisk utveckling.
Holm säger att det är en öppen fråga vad de icke-demokratiska organisationerna egentligen har för effekt och hur mycket de kan påverka staters politiska utveckling.
– Man får ställa sig frågan vilket som kommer först. Är det icke-demokratiska stater som dras till medlemskap i icke-demokratiska organisationer, eller bidrar medlemskap i dessa organisationer till en icke-demokratisk utveckling?
I demokratiforskningen menar man att det sällan är endast en faktor, till exempel ekonomisk utveckling, som ensam kan bidra till demokrati eller autokrati. Den gör det i kombination med andra faktorer. Holm har därför gjort en så kallad Fuzzy-set QCA-analys (QCA kommer från kvalitativ komparativ analys), en forskningsmetod som används för att analysera komplexa orsakssamband genom att kombinera kvalitativa och kvantitativa metoder.
– Med den här metoden fick jag fram två stigar till autokrati, två stigar till demokrati. Medlemskapet i icke-demokratiska organisationer inkluderas i en av stigarna till autokrati och en av stigarna till demokrati. Om man då kombinerar faktorer som att man har hög sårbarhet för Ryssland, starka kopplingar till Ryssland och stark presidentmakt, med att man har många regionala medlemskap i icke-demokratiska organisationer, så kan man konstatera att det har spelat roll för den autokratiska utvecklingen i vissa av de här staterna under vissa tidsperioder. Och tvärtom har avsaknaden av de icke-demokratiska organisationerna, i kombination med andra faktorer, spelat en roll för ett mer demokratiskt utfall. Så medlemskapet kan sägas att spela en roll men inte som en ensam faktor, utan i kombination med andra faktorer, säger Holm.
Mycket av tidigare forskning har fokuserat på en enskild faktor åt gången och i stor utsträckning koncentrerat sig på påverkan från demokratiska externa aktörer – medan Holms forskning undersöker frågan om icke-demokratiska externa aktörers påverkan på demokratisk utveckling i den postsovjetiska regionen. Avhandlingen bidrar till forskningen om regionalism och demokratisering genom att slå fast att de inkluderade variablerna, i olika kombinationer, spelade en roll för den demokratiska utvecklingen i den postsovjetiska regionen mellan 1991 och 2021.
– Det jag tycker är särskilt intressant är att de olika staterna i den postsovjetiska regionen alla har en så unik startpunkt. Det finns ingen teori som kan appliceras på alla stater i regionen. Många variabler är inblandade och en variabel som bidrar till demokrati i en stat, behöver nödvändigtvis inte göra det i en annan. Så det är väldigt svårt att dra generella slutsatser.
Holm påminner också om att det som bidrar till demokrati inte behöver vara en spegelbild av det som bidrar till autokratin. Istället kan olika faktorer spela en roll för olika utfall.
– Det kan också bero på statens bagage, historiska arv, vilka stater man har som grannländer, och så vidare. Regionen är väldigt intressant med det sovjetiska arvet, en del stater hade varit självständiga tidigare och de har varit del av Sovjet olika länge.
Johanna Holm disputerade i ämnet statskunskap med medier och kommunikation den 17 oktober 2025.
Avhandlingen har namnet Authoritarian Regionalism and Democratic Development in the Post-Soviet Region: A Comparative Analysis och den kan läsas i Finska Vetenskaps-Societetens publiceringsarkiv.
