Aktuellt
Helena vill veta vad gamla österbottniska modedräkter kan lära oss
Vad säger en klänning om sin tid, och vad kan vi lära oss av historiska modedräkter? Sättet att tolka hur ett materiellt föremål är tillverkat och utformat är en form av läskunnighet. Materiell läskunnighet är viktig för hur vi förstår vår historia, men också för hur vi fattar beslut i dagens konsumtionssamhälle. Det visar Helena Sandström-Snickars i sin doktorsavhandling.
Fem tjusiga klänningar som burits av välbeställda kvinnor med anknytning till Österbotten ligger som grund för Helena Sandström-Snickars doktorsavhandling som hon försvarar i december. Alla har de sin egen historia, och alla kan de lära oss något.
Sandström-Snickars har en 40-årig karriär som textilforskare, konservator och amanuens med ansvar för textsamlingen vid Österbottens museum bakom sig.
– Jag har egentligen aldrig varit typen som gillat att läsa och skriva, jag har handarbetat och skapat med händerna. Det jag ser är att det allmänna intresset för hantverk och föremål som tillverkats för hand ökat, samtidigt som behovet av föremålsforskning i dagens produktfokuserade samhälle och utbildning inom slöjdrelaterade ämnen ökar.
I samband med coronaviruspandemin tog hon tag i ett halvfärdigt projekt och skrev klart sin magisteravhandling inom slöjdvetenskap där hon undersökte 12 olika historiska dräkter. Då hennes handledare och tillika professor påpekade att det nog inte finns någon annan som kan österbottniska textilier lika bra som hon, kändes steget att påbörja doktorandstudier inte oöverkomligt.
Läskunnighet är mera än bokstäver
I sin doktorsavhandling har Sandström-Snickars tagit fasta på läskunnighet, en förmåga som kan gälla både texter och artefakter. Materiell läskunnighet bygger på kunskap, kunnighet, kompetens och erfarenhet.
– De historiska modedräkterna tillhör kulturarvet och det är lite orättvist att hantverket ofta hamnar i skymundan då vi talar om kunskap och läskunnighet. Genom att analysera hantverk ökar vår förståelse både för vad läskunnighet är, samtidigt som vi kan lära oss mer om artefakternas utseende, tillverkning och användning.
Hon poängterar också att dräkterna har en koppling till österbottnisk identitet. Det materiella kulturarvet omfattar inte bara allmogehantverk utan artefakter ur alla samhällsskikt.
–De välbeställda fruarna i Österbotten var inte alls efter sin tid utan klädde sig helt enligt modetrenderna på kontinenten, deras dräkter är också del av vårt kulturarv.
Vasa skräddarskrå och fem fina dräkter
De dräkter Sandström-Snickars valt ut för undersökning är fem historiska modedräkter som är tillverkade 1750–1870, sannolikt i Vasatrakten av hantverkare inom det som då kallades Vasa skräddarskrå.
– Det här var lite som dåtidens fackförbund: en organisation som reglerade hantverkarna i landskapet. Då de här dräkterna tillverkats är det främst tyget som varit kostsamt, själva hantverket var inte särskilt dyrt. Skråväsendet upphörde i regionen i slutet av 1800-talet.
De dräkter som undersöks är en dräkt i rokokostil som består av en tröja eller kofta och en lång midjekjol från mitten av 1700-talet av tyg tillverkat i Frankrike. Den härstammar troligtvis från den Bergbomska släkten i Vasa. Den andra dräkten är en i gustaviansk stil från 1780-talet som utgörs av en hellång överdel och en lång midjekjol.
– Det här är min personliga favorit. Dräkten användes som bruddräkt av Eva Beata Stenberg Bladh då hon gifte sig år 1787. Eva Beata bodde i Vasa och på somrarna i Sundom. Troligtvis köpte hennes man Johan Peter Bladh tyget i Kina under en vistelse där. Dräkten kan sedan ha sytts i Vasa av en skräddare men mera sannolikt är det att den syddes av en skräddare i Stockholm då sömnadsarbetet är av väldigt hög kvalitet.
Den tredje dräkten är en hellång klänning empirestil från början av 1800-talet. Dräkten har använts av Louise Charlotta Reuterholm i Vasa, en modernt klädd kvinna som var gift med hovrättspresidenten. Dräkt nummer fyra är i biedermeierstil, en tvådelad festklänning från 1850-talet och dräkt nummer fem är en maskinsydd kreation i nyrokokostil. Den är tillverkad i slutet av 1860-talet och består av en höftlång jacka och hellång kjol.
– Man tror att den här dräkten har använts av Augusta Müller i Viborg. Efter att Augusta avlidit flyttade hennes man Johan Heinrich Müller till Vasa. Han hade två av Augustas dyrbaraste klänningar med sig och gav dem åt hennes syster Amanda.
Olika erfarenhet, olika läskunnighet
Hur var det med läskunnigheten då? Vad kan en dräkt berätta, och för vem?
– Jag vill skapa kunskap om vad det innebär att ”läsa modedräkter”. Det här är aktuellt vid museer, inom slöjdvetenskap och en kunskap som berör alla i samhället. För att kunna säga något om detta studerar jag hur olika personer läser av kläder.
Sandström-Snickars har först låtit en textilforskare under söka de fem dräkterna och kategorisera dem genom tyg, modell, utsmyckning och tillverkning. I den andra delen av undersökningen har två elever från grundutbildningens högstadium, två ämneslärarstuderande i textilslöjd och två ateljésömmerskor, två textillärare och två butikschefer i klädaffärer undersökt samma dräkter.
Dräkterna har analyserats utgående från kategorierna dräkthelhet, överdel, ärm och nederdel/kjol. Analysen omfattar antal dräktdelar, utsmyckning, material/tyg, tygets mönster och sömnad. Resultaten finns sammanställda i 25 olika tabeller.
– I resultatet kan man alltså se personernas läskunnighet. Jag kunde konstatera att man får sin kunskap och kompetens genom aktivitet som kräver någon form av personligt engagemang, alltså att man har ett intresse för mode och textil. Kunskapen kan synliggöras genom att analysera vad personer gör eller uttalar sig om, vad man tar fasta på då man undersöker artefakten. Läskunnigheten synliggörs alltså genom dialog, interaktion med andra och sinnesupplevelser.
Vad har det här för relevans i dagens samhälle?
– Materiell läskunnighet är viktigt i dagens konsumtionskultur. Att vi kan ta i en produkt, till exempel ett klädesplagg, och bedöma den utifrån materialets kvalitet, teknik, tillverkning och hållbarhet är viktigt ur både ekonomisk vinkel och miljösynvinkel. Men främst vill jag framhålla de historiska modedräkternas betydelse i både undervisnings och museisammanhang.
Helena Sandström-Snickars disputerar för doktorsgraden 15.12.2025 med avhandlingen Historiska modedräkter i nutid: Att gestalta läskunnighet genom textila artefakter inom materiellt kulturarv. Hennes handledare och kustos är professor Mia Porko-Hudd, biträdande handledare, PeD Barbro Sjöberg. Som opponent fungerar docent Hanna Hofverberg, Malmö universitet.
Mera information:
Helena Sandström-Snickars, doktorand
E-post: helena.sandstrom-snickars@abo.fi
