Fråga forskaren
När hemmet inte längre räcker – är äldreboende en rättighet eller en lyx?
Är det vettigt att avveckla bäddavdelningar och enheter för äldre för att i större utsträckning gå in för att personerna i stället ska vårdas hemma? Ur ett ekonomiskt perspektiv kan det här alternativet vara fördelaktigt, men är lösningen den bästa ur människoperspektiv? Vi frågade Ann Sofie Silvennoinen som skrivit sin doktorsavhandling vid Åbo Akademi om trivsel på äldreboende i Finland.
Finlands befolkning åldras snabbt. Antalet äldsta äldre, den grupp som oftast behöver äldreboenden, ökar kraftigt. Det här gör att nedskärningar samtidigt som behoven växer varken är hållbara eller logiska. Nedskärningar i äldreomsorgen får ofta motsatt effekt än den avsedda.
När äldre får sämre omsorg ökar risken för olyckor, fall, undernäring och infektioner, vilket kan leda till fler akuta sjukhusvistelser. Kostnaderna för dessa vårdtillfällen är betydligt högre än att från början erbjuda trygg och adekvat omsorg i ett boende. På så sätt kan nedskärningar framstå som kortsiktigt billigare, men på längre sikt blir de både dyrare och mer kostsamma såväl ekonomiskt som mänskligt.
Ett äldreboende erbjuder kontinuerlig tillsyn, vård och stöd, men också något minst lika viktigt: upplevelsen av trivsel, gemenskap och en meningsfull vardag. Det handlar inte enbart om omsorgsinsatser, utan om livskvalitet, trygghet och rätten att känna sig sedd, respekterad och delaktig. En miljö där man möts av igenkänning, vänliga ansikten och vardagliga samtal skapar tillhörighet och värme. Trivsel uppstår i det lilla, i gemensamma måltider, aktiviteter, skratt och rutiner som ger struktur och innehåll åt dagen, i en miljö där man kan uppleva ett subjektivt, platsrelaterat välbefinnande.
Äldre personer har rätt till självbestämmande och till en trygg miljö som stärker den psykiska, fysiska, sociala och existentiella hälsan. När vardagen är förutsägbar och anpassad efter personens behov ökar känslan av sammanhang och välbefinnande. Personcentrerad vård innebär att se personen bakom sjukdomen. Kontinuitet och kunskap om personens livsberättelse stärker relationerna och förståelsen för personens behov. Delaktighet i beslut samt involvering av närstående bidrar till ett helhetsperspektiv och ökad trygghet. En hemlik och anpassad miljö främjar även upplevelsen av trivsel.
Foto: Pixabay
Forskning visar att trivsel är en viktig del av vårdkvaliteten och att personcentrerade arbetssätt dessutom ökar personalens arbetstillfredsställelse. Arbetssättet kräver utbildning och tydligt ledarskap, men kan minska boendes oro, beteendesymtom och reducera onödiga sjukhusinläggningar och läkemedelsanvändning.
När personcentreringen genomsyrar hela verksamheten i bemötande, organisation och kultur, skapas en trygg, respektfull och ekonomiskt hållbar vård och omsorg var man även kan uppleva trivsel. Rimliga arbetsvillkor och tillgång till kompetensutveckling är avgörande för att skapa stabila relationer, minska stress och sjukfrånvaro samt stärka vårdkvaliteten. Att investera i personalens välbefinnande och professionella utveckling är därför inte enbart till gagn för de äldre, utan också en strategiskt viktig och långsiktigt hållbar satsning för omsorgssystemet.
Sammanfattningsvis är äldreboenden en investering i värdighet, trygghet och livskvalitet. Att satsa på trivsel, personal med specialkunnande inom demensvård, personcentrerad vård och ett gott ledarskap är inte en lyx, det är en nödvändighet för att Finland ska kunna möta äldreomsorgens behov på ett ansvarsfullt sätt, både ur ett mänskligt och ett ekonomiskt perspektiv.
