Aktuellt
Forskningsprojekt tog reda på hur polariserat Svenskfinland är
Starka motsättningar har tidvis präglat debatter om bland annat kommunfusioner, vindkraft, invandring och språkfrågor i Svenskfinland. Vad ligger bakom denna polarisering, hur den tar sig uttryck och hur ser utvecklingen ut? Det har en grupp forskare vid Institutet för samhällsforskning (Samforsk) vid Åbo Akademi undersökt.
Fenomenet kallas affektiv polarisering och handlar om att man gillar sin egen grupp medan man ogillar utgruppen eller “de andra”. Projektet Ett polariserat samhällsklimat i Svenskfinland? har under de senaste fyra åren även undersökt vilka möjligheter som finns att motverka affektiv polarisering och därigenom bidra till ett bättre samhälleligt samtalsklimat. Analyserna har huvudsakligen baserats på data från medborgarpanelen Barometern.
I en av studierna undersökte forskarna om det finns särskilda sakfrågor som orsakar affektiv polarisering bland de svenskspråkiga i Finland.
– Affektiv polarisering handlar om att människan delar in sig i olika grupper: vi och dem, ingrupp och utgrupp: är du synthare eller hårdrockare. Då det kommer till sakfrågor fungerar människan ganska långt på samma sätt, vi sällar oss till dem som anser som vi, till exempel gällande vaccin eller stora politiska frågor, säger Janne Berg, projektforskare vid Institutet för samhällsforskning (Samforsk).
Och finlandssvenskarna upplever de facto att det finns samhällsfrågor som polariserar. Till och med 88% av de tillfrågade upplevde att det är så.
Vilka sakfrågor rör upp känslor?
De sakfrågor som i dag skapar mest polarisering handlar framför allt om invandring, som 65 procent upplever som polariserande. Därefter följer klimat och miljö (35 procent) och det svenska språket (27 procent). Även Nato och försvar (26 procent) samt inkomstskillnader (24 procent) väcker tydliga meningsskiljaktigheter. I något mindre grad polariserar frågor om sexuella minoriteters rättigheter (14 procent) och covid och vaccinationer (12 procent).
– Ganska få identifierar sig som partianhängare, snarare intresserar vi oss för varandras åsikter. Samtidigt kan nivån av ideologisk polarisering och sakfrågebaserad affektiv polarisering skilja sig åt, de behöver alltså inte vara lika starka samtidigt.
Vi och de
För individen innebär affektiv polarisering att en åsiktsgemenskap inte bara är en grupp man tycker likadant som, utan en grupp man känner sig hemma i, identifierar sig med och upplever som ”vi”, till exempel en språkgrupp, en supportergrupp för fotbollslag eller en förening. Motsatta åsikter kan då upplevas som hotfulla, inte för att någon tycker annorlunda i sak, utan för att det känns som ett hot mot den egna gruppen eller den egna identiteten.
– Det finns flera faktorer bidrar till att affektivt polariserade åsikter uppstår. Känslan av tillhörighet till den egna åsiktsgruppen och upplevelsen av hot från den andra gruppen är centrala mekanismer i affektiv polarisering. Det handlar alltså om hur man känner för dem som tycker som man själv, och hur mycket man upplever ett hot från dem som tycker annorlunda, säger Kim Strandberg, professor i statskunskap vid Åbo Akademi.
Ju mer extrem en åsikt är, desto starkare tenderar den affektiva polariseringen att bli: tillhörighetskänslan blir starkare och hotkänslan mer intensiv. Även om starka åsikter ökar sannolikheten för affektiv polarisering, är det framför allt känslan av grupptillhörighet och upplevelsen av hot från den andra gruppen som driver processen.
– Att två personer har olika åsikter leder alltså inte automatiskt till affektiv polarisering. Det avgörande är hur starkt individen knyter sin identitet till åsikten, och hur stort hot man känner från dem som tycker annorlunda.
Partisympatier i Svenskfinland
Inom projektet gjorde man också jämförelser av partisympatier och affektiv polarisering både mellan olika generationer svenskspråkiga och mellan svensk- och finskspråkiga grupper.
– Språkgrupperna lever i dag i lite olika politiska verkligheter då det i Svenskfinland blir väldigt mycket fokus på ett enda parti. Det här kan återspegla sig i hur man gillar och ogillar partier, men det kan också skilja sig mellan generationer. I dag är väljarbasen mera splittrad än tidigare, säger Daniel Kawecki, projektforskare vid Institutet för samhällsforskning.
Jämförelsen mellan svensk och finskspråkiga visade att svenskspråkiga tenderar att utvärdera de flesta partier neutralt över generationerna, medan finskspråkiga har mera spridda svar.
– Svenskspråkiga och finskspråkiga uppfattar partifältet på olika sätt. För svenskspråkiga framträder SFP som den huvudsakliga ingruppen och Sannfinländarna som den tydligaste utgruppen. En neutral attityd till övriga partier betydligt är vanligare bland finskspråkiga.
De generationsskillnader forskarna kunde se visade sig främst i synen på De gröna, Vänsterförbundet och Kristdemokraterna. Resultaten visade också att generation Z (f. 1997->) har mest polariserad syn på partierna.
Påverkar politisk syn vem finlandssvenskarna vill dejta?
Ja, faktiskt. En delstudie inom projektet visar potentiella konsekvenser av hur politik kan påverka individers privatliv och deras romantiska relationer. I det experiment projektet iscensatte fick varje respondent fick göra tre val mellan två randomiserade dejtingprofiler.
De preliminära resultaten visar att profiler som uppger att de röstar på Sannfinländarna/Kristdemokraterna eller De Gröna/Vänsterförbundet uppfattas som mindre attraktiva i dejtingsammanhang än profiler som röstar på SFP.
Värderingar kopplade till feminism och hållbarhet samt traditionella familjevärderingar och religion har enligt de preliminära resultaten negativa effekter på vem man vill dejta, långsiktigt bilda par med och bli vän med, jämfört med när en profil i stället uppger tolerans för olika åsikter som en viktig värdering. Resultaten tyder på att man i sociala och romantiska relationer tenderar att föredra personer som visar öppenhet för olika åsikter framför de andra alternativen.
– Den stora bilden visar att man helst vill välja någon som röstar på det neutrala alternativet, alltså SFP, men det finns samtidigt vissa gradskillnader mellan könen. Det verkar också finnas gradskillnader i politiska orienteringar när det gäller vem man är villig att dejta, säger Janette Huttunen, universitetslektor i statskunskap vid Åbo Akademi.
Svenskspråkiga i Finland favoriserar den egna språkgruppen
I en annan delstudie inom projektet har man kollat på fördomar mellan grupper (intergruppsbias) ur ett minoritetsperspektiv, och hur svenskspråkiga utvärderar både sin egen grupp och finskspråkiga.
Svenskspråkiga beskriver sig själva som mer öppna och pratsamma. De upplever att de är pålästa, självsäkra och intelligenta, lugna och eftertänksamma. Finskspråkiga beskriver de däremot som mera aggressiva, fördomsfulla och inskränkta.
– Vi ser en tendens att gilla den egna gruppen snarare än att ogilla den andra gruppen. Det verkar också finnas ett mönster: om identiteten är viktig så lyfter man den egna gruppen, och upplever man hot blir man mer negativ, säger Marina Lindell, akademiforskare vid Institutet för samhällsforskning (Samforsk).
Foto: Catrin Sandvik
Resultaten visar att personer med en stark etnolingvistisk identitet i särskilt hög grad tenderar att tillskriva den egna gruppen positiva egenskaper.
– Vi vet att för finlandssvenskarna är just språket en viktig identitetsmarkör som ofta upplevs som viktigare än religion och hemort och liknande. Vi kollade också om tvåspråkighet och finskakunskaper påverkade hur man upplevde språkgrupperna, vilket det inte gjorde. Inte heller huruvida man har kontakt med andra språkgruppen hade någon betydelse.
Resultaten av studien visar att det ses som normativt mera accepterat att höja den egna gruppen snarare än att man skulle se ner på den andra gruppen. Det är alltså vanligare att svenskspråkiga favoriserar sin egen grupp genom positiva egenskaper, men om gruppen känner sig hotad blir negativa fördomar mer tydliga.
– Minoriteter vill gärna särskilja sig positivt från majoritetsgruppen. Om det finns ett starkt upplevt hot mot den egna identiteten, till exempel språkets ställning, så kan det påverka kontakten till den andra gruppen.
Välkommen till grannskapet. Eller?
Tidigare forskning har främst fokuserat på majoritetsgruppers attityder till minoriteter, medan relationer mellan olika minoritetsgrupper har fått betydligt mindre uppmärksamhet. Samtidigt har ökad migration och invandring har lyft diskussionen om in- och utgrupper.
– Minoriteter har ju också relationer till varandra, och detta ville vi gräva mer i. Flera omständigheter talar för att även en minoritetsposition kan ge upphov till fördomar, och vi studerade därför negativa attityder inom denna grupp. Hur villiga är vi att acceptera grannar från andra minoritetsgrupper i Finland, säger Jesper Eklund.
Resultaten i det här projektet visar att familjer från mellanöstern möter störst svårighet att accepteras som grannar av finlandssvenskar, följt av familjer från Östeuropa och Afrika.
Den tydligaste förklaringen till den här uppfattningen är utbildning: lägre utbildningsnivå hänger konsekvent samman med en lägre vilja att acceptera dessa grupper som nya grannar.
– Det finns en möjlighet att man vill skydda sin egen grupp, och att nya minoriteter är ett hot mot den egna gruppen. Minoriteter uppvisar fördomar också mot andra minoriteter. Det är ett ämne som förtjänar större uppmärksamhet i forskningen.
Den tydligaste förklaringen till den här uppfattningen är utbildning: lägre utbildningsnivå hänger konsekvent samman med en lägre vilja att acceptera dessa grupper som nya grannar.
En intervjustudie för att förtydliga
Eftersom de kvantitativa resultaten väckte frågor om vad en åsiktsgemenskap betyder för individen och hur motsatta åsikter upplevs som hotfulla, genomfördes även en intervjustudie.
Inbjudan skickades till 173 respondenter i Barometern som placerade sig minst tre steg från mitten på både vänster–höger- och liberal–konservativskalan (0–10) samt uppvisade hög affektiv polarisering i minst en sakfråga. Av dessa tackade 28 personer ja till att delta, och 21 intervjuer genomfördes.
De preliminära resultaten visar att de intervjuade engagerade sig i en bred uppsättning frågor, däribland klimat, ekonomiska nedskärningar och tillväxt, arvsskatt, feminism, regnbågsfrågor samt tillgång till sociala tjänster. Samtidigt motsvarade de inte bilden av en stereotypiskt polariserad individ.
Resultaten visade att den grupp som uppfattades som den starkaste motpolen var inte heller nödvändigtvis kopplad till den fråga som respondenten själv ansåg viktigast. Intervjuerna visade vidare att oro inte enbart riktas mot politiska motståndare, utan också mot mer radikala aktörer inom den egna gruppen. Slutligen framträder en upplevelse av att politisk polarisering främst sker till exempel i sociala medier och kommentarsfält, snarare än i de intervjuades vardagsliv.
Projektet Ett polariserat samhällsklimat i Svenskfinland? – Omfattning, orsaker och lösningar (2022–2025) finansierades av Svenska litteratursällskapet i Finland. Projektet har producerat 2 publicerade artiklar och en rapport. Under granskning är ytterligare 3 artiklar och 3 bokkapitel, samtidigt som fem artiklar med samma tematik är under arbete. Ytterligare planeras en antologi. Forskarna har presenterat under 60 evenemang och nyhetsframträdanden. Projekttiden var 1.1.2022-31.12.2025.
Läs mera på projektets blogg: https://blogs2.abo.fi/slspolarisering/
