Framtidstänk i utbildningsorganisationer
Att forma framtiden är möjligt genom de val vi gör idag. Att låta bli att göra val är också ett medvetet val som formar framtiden. Emmi Ruth vid företaget InnoLearny är specialiserad på framtidstänk, lärande och organisationsutveckling. I projektet Lärsam faciliterade hon en serie framtidsverkstäder där nyckelpersoner från fem utbildningsorganisationer i Svenskfinland jobbade med frågan Hur kan vi tillsammans forma morgondagens organisationer?
Det mesta går att förutse, slår Ruth fast. En del megatrender påverkar under en längre tid och förändringen de medför känns kanske inte så stor, men när man stannar upp och tittar bakåt blir man förvånad över att det egentligen skett en ganska stor förändring. Krig eller pandemier som påverkar oss jättemycket känns som stora överraskningar, men oftast hade vi kunnat se dem komma om vi blickat bakåt och framåt i tiden.
För att ha en framtidsblick krävs systematik i att göra omvärldsanalys. Det här är ofta en stor utmaning för organisationer och små företag. Små företag kan ha svårt att prioritera omvärldsanalys, vilket kan leda till stora överraskningar och ekonomiska svårigheter. Utbildningsorganisationernas utmaning är tidsperspektivet. Ett beslut om utbildningens utformning påverkar framtiden först långt senare. Därför är det viktigt att ständigt fundera på vart samhället är på väg och var vi är om tio, tjugo eller trettio år.
– Det behöver finnas en systematik för omvärldsanalys inom organisationen. Framtidsspaning och omvärldsanalys kostar egentligen ingenting, utan det handlar mer om vad man gör med sin tid. Det krävs inte en jättestor grupp med människor, det viktiga är att flera personer på olika håll i organisationen gör det som en del av sitt jobb, inte enbart av purt intresse, säger Ruth.
I många organisationer är uttryck som ”inga fler förändringar nu, tack” eller ”inte så mycket nytt nu, vi håller det så här” bekanta. Problemet är, säger Ruth, att vi inte kan stoppa världen. Om en organisation inte förändras går den bakåt, eftersom den omkringliggande världen går vidare hela tiden.
– Man ska inte skynda fram förändring för förändringens skull, utan systematiskt ta en sak i taget och utveckla den. Här behöver organisationerna fundera på vilka strukturer som hindrar utvecklingsarbetet. Om kalendrarna är överfulla och ingen hinner med någonting, hindrar det oss också från att tänka. Det är jätteviktigt att kunna sätta sig ner och fundera, att tillsammans spåna kring idéer utan att veta vart de leder.
Ruth vill avdramatisera arbetet med omvärldsanalys. Det handlar främst om att vara nyfiken och intresserad av omvärlden. Det gäller att följa med vad som händer inom det egna området men framför allt att ta reda på saker som ligger utanför det egna området.
– Ofta får man signalerna från oväntade håll när man följer med någonting som är helt annorlunda än vad man själv gör. Modevärlden är ett bra exempel. Inom modebranschen följer man upp vad som händer i områden där det inte finns pengar att köpa mode, det är där de nya trenderna skapas. Det gäller att söka där det inte är trendigt.
Och så gäller det att komma ut ur bekvämlighetszonen och rutinerna. Tar du samma väg till jobbet varje dag behöver du inte tänka särskilt mycket nytt men tar du en annan väg behöver du vara på alerten och tänka på om du ska vända vänster, höger eller gå rakt fram.
– Det är bra att bryta sina rutiner och bygga upp nya system. Det är också en slags framtidsberedskap, att man är villig att förändra sina arbetssätt och är motiverad att hela tiden tänka på hur man kan göra saker annorlunda. När man försätter sig i situationer som är lite obekväma, då måste man fundera mera, då tränar man på att vara vaken för vad som händer omkring en.
En utmaning för utbildningsorganisationerna är att planera för yngre generationer, att förstå hur en 20-åring tänker och lär sig. Hur gör man det?
– Vi ska hålla i minnet att människan i sig egentligen inte förändrats väldigt mycket, utan det som omgärdar oss är det som förändras, till exempel mobilanvändningen och hur den påverkar koncentrationsförmågan. Här får man ta till en helt mänsklig egenskap, det vill säga empati, och försöka förstå hur 20-åringarna tänker.
Ett verktyg att använda kommer från servicedesignen, där man med profilbeskrivningar målar upp en bild av en person, som man ger olika egenskaper och beskriver hurudan den profilen är nu, för tio år sedan och om tio år. Det här gör man dels genom att hitta på, dels genom att intervjua och samla fakta.
Ruth uppmanar att också här våga tänka radikalt. Gör också en underlig, ganska osannolik figur. Vad behöver den? Vad tänker den?
– Jag påstår inte att det inte finns någon skillnad mellan unga idag och unga för trettio år sedan, för det har skett en enorm förändring på teknologifronten som påverkar oss, sätten vi jobbar på, hur vi tar till oss information och hur tillgänglig den är. Men samtidigt är grunden den samma, att vi har empati, vi är sociala och kritiskt tänkande.
Det viktiga är att lära ut förmåga till kritiskt tänkande och en förståelse för vad information och informationspåverkan är.
– Utbildningsorganisationen ska inte enbart ha fokus på att ge till exempel praktiska teknologiska kompetenser. För att kunna använda de kompetenserna på ett fiffigt sätt behöver var och en också ha resiliens, framtidstänk och klara av att stå ut med osäkerhet och föränderlighet.
Under de tre workshopparna som arrangerades inom Lärsam fick deltagarna konkreta metoder för omvärldsanalys och inspiration för att fortsätta utveckla sina organisationer.
– De har fått en verktygsback av olika metoder och strukturer för framtidsspaning, de har fått pröva på framtidsarbetet i praktiken, både inom den egna organisationen och över organisationsgränserna, och de har fått lära sig av varandra.
Ruth hoppas att deltagarna fått upp ögonen för att de inte är ensamma med de här frågorna och att man hittat sätt att samarbeta organisationerna emellan.
– När det gäller omvärldsanalys är samarbete hela poängen, här ska man inte tänka på konkurrens. Se bara på Sitra, Yle eller Helsingfors stad, de är alla öppna med sina omvärldsanalyser. Du kan alltid lära dig någonting nytt om andra människor granskar och diskuterar ditt material och kommer med nya synvinklar. Däremot är de val som organisationen gör baserat på materialet det som är unikt.
Hur hoppas du att organisationerna nu går vidare?
– Framför allt hoppas jag att man fortsätter testa metoderna för att hitta den egna rutinen och stöder andra så att arbetet kommer till nytta inom organisationen. Jag hoppas också att deltagarna utnyttjar det nätverk som utbildningsorganisationerna utgör och att de med låg tröskel kontaktar varandra för bollplank. Förhoppningsvis skapar man strukturer för en kontinuitet och regelbundenhet i samarbetet. Det gäller att vara aktiv själv och ta ett steg i taget för att komma vidare.
Projektet Lärsam: Kontinuerligt lärande i samverkan – utveckling av framtidens lärstigar finansieras via EU:s strukturfondsprogram Ett förnybart och kompetent Finland 2021–2027 inom det riksomfattande temat kontinuerligt lärande. Mera om projektet Lärsam (1.4.2024–31.3.2026) på: www.abo.fi/larsam.
