Aktuellt
Framtidsdalen stärker ledarskapet i skolorna i Svenskfinland
Fortbildningsprogrammet Framtidsdalen samlade 130 anställda inom utbildningssektorn under två dagar, 20–21.11.2025, i Åbo.
Syftet med fortbildningen Framtidsdalen är att stärka ledarskapet i skolorna och småbarnspedagogiken i Svenskfinland och på språköarna. Träffen i Åbo avslutade den tredje omgången av Framtidsdalen, som pågått sedan april 2025.
Daniel Sundberg, professor vid Linnéuniversitetet, expert på läroplansteori, samt styrning, ledning och utveckling av skolan, var en av fortbildningens processledare, liksom också Bob Karlsson, rektor för Kimitoöns gymnasium. Under fortbildningens gång har de handlett teamen i kommunerna.
– Framtidsdalen står för en slags grundmodell för hur man kan tänka kring och förbättra skolverksamheten. Kommunvisa team har jobbat tillsammans under året för att utveckla det pedagogiska ledarskapet. Man har alltså fått testa förbättringsmodeller på hemmaplan. Nu när vi avslutar kan vi se vad som fungerat och vad av det man prövat som går att växla upp, säger Sundberg.
Han poängterar att Framtidsdalen inte ska vara ett projekt som dör ut, utan teamen har testat och lärt sig nya saker, analyserat hur man kan ta det nya framåt och kanske också få ut lärdomarna till andra delar av verksamheten.
Enligt Bob Karlsson jobbade man i början mycket med att konkretisera och snäva in frågan som respektive kommun valde att jobba med.
– Det kan vara utmanande att komma ner på en tillräckligt konkret nivå. Men det svåraste är ändå analysen. När man väl har resultatet av det man testat inom kommunen: Vad berättar resultatet för oss? Vad ska vi göra? Vad kan vi rå på? Vi kan som skola inte rå på elevernas sömn eller hurdan bakgrund de kommer från, utan vi ska fokusera på att utveckla och förändra skolans verksamhet och det vi rår på. Och när vi beslutar var vi börjar utveckla, ska vi grunda det på de resultat vi har, alltså har en statistisk grund att börja jobba från, säger Karlsson.
Utöver att man jobbat inom kommunen har man träffats tre gånger inom ramen för Framtidsdalen. Träffen i Åbo var den fjärde och avslutande träffen. Teamen har bestått av skolpersonal på alla nivåer och ledare inom bildningsväsendet.
– Forskning visar att för att nå ett mer hållbart förbättringsarbete över tid behöver det bli förankrat på olika nivåer, att det har stöd från rektor och förvaltning, att man jobbar tillsammans på olika nivåer. Det är väldigt svårt för en enskild lärare att själv jobba fram en förändring – eller också lyckas man med det men utvecklingen stannar bara i det ena klassrummet. Det kan vara lätt för till exempel kommunens ledning att göra strukturella omändringar – men hur berör det eleven? Det är ett ganska långt gap där emellan, därför är det viktigt att det finns personal med på alla nivåer, som kan visa på hur det enskilda barnet påverkas, säger Sundberg.
Det sätt som man jobbat på inom Framtidsdalen menar Daniel Sundberg att är i linje med fjärde generationens skolförbättring.
– Det är inte en metod utan ett tänkande, som har visat sig kunna nå bra resultat. Man tänker skolförbättring inifrån och ut, man bygger ihop de olika nivåerna, samlar in underlag och hjälps åt med att analysera och förstå resultaten. Det är mycket vi tar förgivet, då vi borde samla in underlag och analysera. Vad säger eleverna? Vad betyder resultaten från elev- eller medarbetarenkäterna? Det finns ofta material och data men hur använder man det? Går vi på djupet med det?
Sundberg lyfter också ledarskapsfokuset, som också Framtidsdalen har.
– Jobbar man i skola så har man ett ledarskap, som lärare och som rektor och det finns också andra informella ledarroller. Det gäller att inse att man faktiskt är en ledare och att man påverkar kolleger omkring sig, man behöver alltså någon form av kompetensutveckling kring den egna ledarrollen, hur man påverkar och hur man kan driva frågor. Det ligger också i samtiden att man behöver jobba tillsammans i team för att lyckas. Den ensamma starka ledaren lyckas sällan. Ibland behöver man visa med hela handen men oftast gäller att man behöver dela på ledarskapet.
Från Nykarleby har totalt 14 personer deltagit i Framtidsdalen 3.0, bland andra bildningsdirektören Teresia Tötterman-Engström och Jessica Häger, som är pedagogisk ledare inom småbarnspedagogiken och jobbar i delat ledarskap i tre daghem, tillsammans med en administrativ föreståndare.
Frågeställningen som teamet i Nykarleby har jobbat med är: Vilka didaktiska metoder stöder barn och elevers lärande och inlärning?
– Vi flög väldigt högt i början och har insett att det är väldigt svårt att begränsa frågan. Men vi har jobbat mycket med att konkretisera den. Den stora uppgiften har varit att hitta en modell som vi kan använda inom Nykarleby stad framöver, alltså en enkel konkret modell som hjälper oss att förbättra och utveckla både större och mindre frågor. Nu har vi tillsammans tagit fram den modellen. Det är inte högtravande vetenskap utan en konkret modell som kan användas i förbättringsarbete överlag. Vi kallar den bollmodellen, säger Tötterman-Engström.
Hon säger att någonting som kommit upp många gånger under arbetets gång är i linje med vad också processledarna påpekat: Vi måste bli bättre på att använda det data vi har. Bli bättre på datalitteracitet.
– Vi utvärderar ganska flitigt både i daghem och skolor men just att följa upp utvädringen: Vad fick vi för resultat, vad gör vi med det? Hur kommunicerar vi det vidare? Jag tror att vi bara är i början ännu av det här samarbetet på arbetsplatserna och i kommunen, nu behöver vi jobba vidare med de kunskaper och insikter vi fått under fortbildningens gång, säger Häger.
Enligt Häger har det att man jobbat i sektorövergripande team inom kommunen varit särskilt värdefullt.
– Jag känner mig inkluderad och känner att småbarnpedagogiken också är viktig. Det är ju där barnens utbildning faktiskt börjar, med de allra minsta 1–2-åringarna. Traditionellt kanske man tänker att vi är till för föräldrarna, men vi är till för barnen och jobbar med deras inlärning, lärstig och välbefinnande. De börjar där och kommer sedan vidare till andra stadier i utbildningen – att vi får vara med och vara delaktiga är jätteviktigt, säger Häger.
Hur kommer det ni lärt er inom Framtidsdalen att synas i vardagen i Nykarleby?
– För mig som pedagogisk ledare gäller det att förbättra uppföljningen. Vi har en massa projekt inom småbarnspedagogiken. Vi är duktiga på att starta upp, förbättra och utveckla, men sen när det gäller uppföljningen har vi utmaningar. Där kommer jag in, att faktiskt följa upp på till exempel teammöten varje vecka: Hur går det med det här projektet? Var är vi nu? Vad är nästa steg? Och det är också viktigt att informera om Framtidsdalen till alla medarbetare, så att alla vet vad vi har för tanke och vartåt vi jobbar, säger Häger.
– Det här har varit en lång utbildning, där hela 14 personer deltagit så det har förstås kostat kommunen en del. Det är det absolut värt, men det är också vår skyldighet att se till att sprida vad vi lärt oss inom kommunen så att flera kan ha nytta av det. Vår bollmodell kan man använda inom kommunen överlag, den går att knyta också till förvaltningen eller välfärden både i stort och smått. Vi ska presentera den för andra avdelningar som kan ta den i bruk, säger Tötterman-Engström.
Camilla Forsberg, chef för kontinuerligt lärande vid Åbo Akademi och projektledare för Framtidsdalen är nöjd med vad man lyckats åstadkomma sedan den första Framtidsdalen som ordnades 2018–2019.
– Alla tre gånger har haft lite olika fokus men alla har byggt på temat ledarskap med målsättningen att stärka ledarskapet i skolorna. Det är viktigt för att ge möjlighet till lärande, utveckling och nätverkande. Vi har lärt oss hur man kan arbeta med systematisk skolutveckling för att ge bästa möjliga resultat för barnet, eleven och den studerande, säger Forsberg.
Det är nu sista gången Framtidsdalen arrangeras.
– Vi har haft ett gott samarbete med Utbildningsstyrelsen som finansierat de tre omgångarna av Framtidsdalen. Under 2024 genomfördes stora förändringar i statens finansiering av lärarfortbildning och den årliga utlysningen (ca 15 miljoner) för finansiering av personalfortbildning upphörde. Det är synd för hela utbildningsfältet och det kommer att finnas en lucka i systemet. Den jämlika tillgången till avgiftsfri, kvalitetssäkrad och forskningsbaserad fortbildning försvinner. Men vi kommer att fortsätta med annan fortbildning inom ramen för den nationella strategins målsättningar för kontinuerligt lärande och hoppas att samarbetet mellan universiteten och kommunerna fortsätter.
