Program: Session VIII
Session VIII
Thu. 1 October
11:00–12:30
Bryggan (Göran, 2nd floor)
Chair: Pia Maria Ahlbäck
Peter Björkroth (Yrkeshögskolan Novia)
Från barnbok till brygga: sjökaptenens heder, litterära narrativ och kroppsligt handlande till sjöss
Inom ramen för blå humaniora har litteratur visat sig vara en central källa för att förstå hur havet formas som arena för mänskligt ansvar, risk och arbete. Detta bidrag undersöker hur litterära representationer av sjökaptenen inte bara speglar utan också formar normer för ledarskap och heder, samt hur dessa normer kan omsättas i konkret handlande i maritima miljöer.
Med utgångspunkt i ett case ur barnlitteratur analyseras sjökaptenen som en kulturellt idealiserad ledargestalt, där mod, ansvar och ovilja att överge fartyget framställs som moraliskt önskvärda handlingar. Med hjälp av teori om performativitet och citation (Judith Butler) förstås dessa ideal som normer som blir meningsfulla genom upprepning och igenkänning. Bidragets centrala empiriska del utgörs av ett historiskt fall: förlisningen av m/s Ceres år 1973, där befälhavaren stannade kvar ombord trots att fartygets undergång var oundviklig. Genom att läsa olycksfallet i dialog med den litterära analysen visas hur ett kulturellt etablerat ideal om sjökaptenens heder kan kroppsliggöras i verkligt beslutsfattande under extrem osäkerhet.
Analysen belyser därmed hur kulturellt etablerade normer för ledarskap inte bara reproduceras i litteratur utan också kan kroppsliggöras i faktisk maritim praktik, med konsekvenser för säkerhet och hållbarhet i relationen mellan människa och hav. Artikeln bidrar därigenom till blå humaniora genom att synliggöra samspelet mellan litterära narrativ, identitet och mänskligt handlande på axeln vatten–människa–vatten.
Laura Ervo (Helsingfors Universitet & Åbo Akademi)
Att ge havet en röst: Arters representation och människa‑vattenrelationer i Östersjön
Detta bidrag utforskar hur nya rättsliga angreppssätt på naturens rättigheter kan berika den ”blå humanioran” genom att synliggöra den processuella osynlighet som präglar marina arter – särskilt fisk – i dagens juridiska och kulturella föreställningar om Östersjön. Trots att fisk uppvisar känslighet, kommunikationsförmåga och tydlig sårbarhet inför människans ekologiska påverkan, behandlas de fortfarande huvudsakligen som objekt snarare än som aktörer eller rättighetsbärare i rättsordningen. Genom internationella exempel där djur eller ekosystem erhållit rättslig ställning eller representation visar presentationen hur liknande processuella innovationer kan bidra till bredare förståelser av relationen mellan människa och vatten.
Genom att placera denna diskussion i ett Östersjöperspektiv förenar bidraget ekologiska, juridiska och humanistiska perspektiv. Det argumenterar för att en utvidgning av processuell talerätt till arter och ekosystem – genom modeller som rättslig personstatus, förvaltarskap eller eco‑justiciability – inte enbart är ett juridiskt verktyg utan också en kulturell och narrativ förskjutning som ligger i linje med den blå humaniorans tvärvetenskapliga ambitioner. Dessa angreppssätt öppnar nya sätt att konceptualisera sammanlänkningen mellan människor, vatten och marint liv och utmanar antropocentriska antaganden genom att erbjuda alternativa berättelser om ansvar, sårbarhet och samexistens.
Bidraget visar att processrätten, ofta betraktad som ett tekniskt fält, kan fungera som en kraftfull lins för att ompröva de etiska och kulturella dimensionerna av mänsklig närvaro i och kring vatten. På så sätt vill det bidra till att bredda den humanistiska vattenforskningen genom att integrera arters representation och ekologisk rättvisa i reflektionsaxeln människa–vatten–vatten.
Carola Nordbäck (Svenska kyrkan)
Blå perspektiv i Elin Wägners texter 1939–1941: Att tänka med moln och grundvatten
Journalisten och författaren Elin Wägner (1882–1949) riktade vid slutet av 1930-talet stark kritik mot skogsbruket, jordbruket och regleringen av sjöar och vattendrag. I Fred med jorden (1940) och Väckarklocka (1941) varnade hon för att den moderna civilisationens erövrarmentalitet riskerade att leda mänskligheten mot en självförgörande katastrof. I en tidigare studie av hennes ekologiska tänkande i dessa båda böcker har jag undersökt hennes syn på jord och odling och identifierat en ekologiskt präglad andlighet som jag tolkat som en tidig form av ekoteologi. Den utgår bland annat från föreställningen att människan är en del av naturen och sammanflätad med allt levande (Nordbäck 2025).
I föreliggande studie går jag vidare genom att undersöka vattnets närvaro, roll och funktion för hennes modernitetskritik och ekologiskt präglade andlighet. Källmaterialet breddas genom att studien också inkluderar Tusen år i Småland (1939), en landskaps- och resebeskrivning med modernitetskritiska inslag. Det övergripande syftet är att undersöka hur hon tänker med vatten i sina texter, och vad detta tänkande i så fall utvecklar för slags insikter. Särskild uppmärksamhet riktas mot hur moln, sjöar, floder, grundvatten och diken beskrivs samt den betydelse och roll som dessa vatten ges i hennes texter.
Studien ingår i min pågående forskning om utvecklingen av ekologiskt baserad andlighet under 1900-talet, med särskilt fokus på vattenorienterad ekoteologi (Nordbäck 2024; 2026).
Laura Willström (Jyväskylä Universitet)
En ö och dess språkliga landskap: havet som aktör
Forskningen om språkliga landskap är ett språkvetenskapligt forskningsområde som fokuserar på språk i offentliga utrymmen (Shohamy & Gorter, 2008). I min doktorsavhandling undersöker jag språkliga landskap på Jurmo, en ö i den
åboländska skärgården. Jag närmar mig temat ur ett nymaterialistiskt perspektiv som lyfter fram mer-än-mänskliga och materiella aktörer vid sidan av de mänskliga aktörerna (Toohey, 2019). Metodologiskt baserar min forskning på den postkvalitativa ansatsen (St.Pierre, 2011) som har en nära koppling till nymaterialistiska teorier. Dessa ansatser ger möjligheten att betrakta det språkliga landskapet som ett dynamiskt fenomen som utformas när människan, naturen och den materiella omgivningen samverkar.
I detta föredrag presenterar jag en delstudie där jag betraktar det språkliga landskap som tar form när internationellt havsskräp flyter iland på Jurmos stränder. Detta språkliga landskap samskapas av människan, havet och flytande material. I presentationen fokuserar jag särskilt på havets agens och dess roll i utformandet av det språkliga landskapet på stranden.