14.3.2025
Då elevantalet minskar i en glesbygd brukar det inte ta länge innan en indragning av skolan blir ett debattämne. Ett av de sju områden som mäter bobarhet är offentlig service, där en av indikatorerna är tillgång till skola. Att stänga en byskola påverkar framför allt bobarheten för barnfamiljerna, men det påverkar också samhället i större skala då skolan ofta bidrar med evenemang och kvällsaktiviteter för alla åldrar.
Den senaste tiden har elevprognoserna utanför landets tillväxtcentrum varit dystra. I tvåspråkiga kommuner skulle kanske det totala antalet barn i skolåldern på en ort utgöra ett tillräckligt elevunderlag, men då kommunen enligt lagen om grundläggande utbildning är skyldig att ordna undervisning separat för vardera språkgruppen behöver elevantalet i språkgrupperna granskas var för sig.
Elevprognosen för de olika språkgrupperna kan vara diametralt olika i en tvåspråkig kommun. Även om elevunderlaget som helhet är stort, kan minoritetsbefolkningen vara så liten att det inte finns ett tillräckligt elevunderlag för att ordna undervisning på det ena nationalspråket. Som resultat kan skolnätet se olika ut för de olika språkgrupperna. Rätten till avgiftsfri skoltransport (se Henrikssons artikel på sid 21 i Skärgård 1/2025) inverkar också direkt på skoltätheten, framför allt i skärgården och glesbygden överlag.
Grundskolan infördes gradvis i Finland på 1970-talet. I och med reformen byggdes flera skolbyggnader och dessa börjar ha nått sin fulla tekniska livslängd. Många kommuner står alltså för en ekvation bestående av minskat elevunderlag och nybyggnation av skolfastigheter. Då kommunen inte kan slå ihop undervisningen för de båda språkgrupperna har flera tvåspråkiga kommuner gått in för att placera den svensk- och den finskspråkiga undervisningen i samma fastighet. Detta innebär att den svenskspråkiga och den finskspråkiga skolan fungerar som enskilda enheter, men verkar i samma skolbyggnad. Dessa skolor benämns som samlokaliserade skolor eller kieliparikoulut på finska.
De samlokaliserade skolorna har egna styrorgan och ofta egna ledande tjänstemän för vardera undervisningsspråket. De båda lärarkårerna är också en del av ledningen och bidrar framför allt till skolkulturen. De olika skolorna kan alltså utvecklas åt olika riktningar som sedan i det gemensamma skolhuset inte sammanfaller med varandra.
Under 2011–2014 pågick ett forskningsprojekt vid Helsingfors universitet och Åbo Akademi under namnet Språkmöten med avsikten att studera samlokaliserade skolor. Inom projektet konstateras att fenomenet inte studerats i någon större grad, men att olika varianter av tvåspråkiga skollösningar har debatterats i offentligheten en längre tid. Då räknade man till 35–45 samlokaliserade skolor, men konstaterade att siffran var något vag. I och med att skolorna administrativt är separata har de samlokaliserade skolorna inte statistikförts i nationella register. Det gör att vi inte enkelt kan följa upp hur många samlokaliserade skolor det finns.
År 2023 publicerade Regionförvaltningsverket en kartläggning över de samlokaliserade skolorna i landet. Enligt den rapporten finns det totalt 82 samlokaliserade skolor och förskoleenheter, vilket skulle innebära att antalet har fördubblats under det senaste decenniet. Av de 82 skolorna har 55 skolor undervisning i årskurserna 0–6 (varav 7 enbart är förskolor), 18 är enhetsskolor, fyra skolor har undervisning i årskurs 7–9 och sex skolor är gymnasier.
Nationellt sett utgör andelen samlokaliserade grundskolor endast 3,6 procent och andelen samlokaliserade gymnasier endast 1,7 procent av alla landets skolor. Ifall vi väljer att granska siffran ut ett minoritetsspråksperspektiv kan vi däremot konstatera att 17,3 procent av landets svenskspråkiga grundskolor och 11,4 procent av de svenskspråkiga gymnasierna är samlokaliserade. I runda slängar kan vi alltså konstatera att var sjätte svenskspråkig skola delar utrymmen med en finskspråkig skola.
Av regionförvaltningsverkets rapport framgår att den främsta orsaken till samlokaliseringen oftast är ekonomisk, men de pedagogiska och språkmässiga skälen får allt större genomslag. Rent pedagogiskt kan det vara en fördel att samundervisa vissa ämnen. Ifall undervisningsgruppen blir för liten är det svårt att stärka utvecklingen av sociala färdigheter, vilket också är ett delmål i undervisningen. Det är också betydligt svårare att lära sig exempelvis bollspel om man är ensam elev. Den ekonomiska vinsten är att skolorna kan dela skolgård, matsal och specialutrymmen såsom utrymmen för konst- och färdighetsämnen. Dessutom kan skoltransporterna ordnas effektivare. En annan fördel med samlokaliseringen är samarbete, kollegialt stöd och naturliga möten över språkgränserna.
Tidiga exempel på samlokaliserade skolor är skolorna i Korpo som idag hör till Pargas stad. Redan 1976 flyttade de svensk- och finskspråkiga eleverna in under samma tak. Enligt en artikel på Svenska Yles webbplats fördes det ingen språkpolitisk debatt i samband med samlokaliseringen. I regionförvaltningsverkets rapport nämns att språket kan vara utmanande då ett språk lätt kan bli dominerande i skolkorridorer och på skolgården. Att forma en gemensam verksamhetskultur kräver ett medvetet och långsiktigt arbete som tar tid. Ju mer skolorna interagerar, desto större plats måste detta arbete ges. Då samlokaliserade skolor inte har en gemensam ledning blir också ledarskapet utmanande, med en viss balansgång mellan att värna om den egna skolans verksamhetskultur och samtidigt kompromissa för att skapa en gemensam linje i skolbyggnaden.
De samlokaliserade skolorna i Finland har etablerats under olika tidsepoker och utformningen av verksamheten har präglats av lokala omständigheter. I dagsläget saknas nationell styrning eller rekommendationer för de samlokaliserade skolorna. Det finns inte heller någon rättspraxis angående de samlokaliserade skolorna. Därför är det främst lokala politiska beslut, tjänstemannaledningen och lärarkollegierna som format och formar de samlokaliserade skolorna. Varje samlokaliserad skola har en egen prägel och fungerar på olika sätt.
Enligt skollagstiftningen ska barnets bästa i första hand beaktas. Vad detta innebär kan man förstås ha olika uppfattning om. När det gäller bobarheten i skärgården är det naturligtvis viktigt att det finns en skola så nära att barnets skolväg är skälig. Samtidigt är det viktigt med pedagogisk trygghet och ett socialt sammanhang för eleverna. För att kunna erbjuda en bra skolgång för båda språkgrupperna ser jag att samlokaliserade skolor kan en bra lösning på små orter. De samlokaliserade skolorna behöver ändå resurser för att kunna samordna verksamheten och skapa en verksamhetskultur som fungerar för de båda skolorna.
Artikelförfattaren Malin Eriksson (PM, TM) är överinspektör vid regionförvaltningsverkens svenska enhet för bildningsväsendet. Hennes huvudsakliga fokusområde är grundläggande utbildning och hon har ett specialintresse för minoritetsspråks- och skärgårdsfrågor.
Artikeln är publicerad i Tidskriften Skärgård 1/2025. Klicka här för att komma tillbaka till Tidskriften Skärgårds artiklar!
Källor
- Eriksson, Malin. 2024. Två skolor under samma tak. En granskning av samlokaliserade skolor ur ett organisationsteoretiskt perspektiv. Avhandling pro gradu, Åbo Akademi
- Henriksson, Heidi. 2023. Samlokaliserade skolor 2023: en lägesrapport. Regionförvaltningsverkens publikationer 187/2023.
- Lagen om grundläggande utbildning (628/1998) 4 §, 32–33 §
- Wentus, Johanna. 2016. Svensk- och finskspråkiga elever firar 40 år under samma tak. (23.5.2016) Yles artikel om 40-årsfirandet.