6.12.2024
Naturvetenskaper nu och i framtiden – nyfikenhet, tillhörighet och nya världar
I denna kolumn delar Christian Ahläng sina tankar kring naturvetenskaper nu och i framtiden. Ahläng är koordinator och vetenskapsinspiratör vid Skolresurs, som verkar vid Centret för livslångt lärande.
Det har blivit populärt att prata om varför just STEM-ämnen (alltså naturvetenskaper, teknik och matematik) är så viktiga, och för ungefär ett år sedan lanserade Finland också sin egen LUMA-strategi. Argumenten kretsar ofta kring hur viktiga ämnena kommer att vara på framtidens arbetsmarknad, hur forskning i ämnena driver samhällsutvecklingen och hur alla kommer att behöva kunna programmera i framtiden. Till stor del håller jag med, men jag tycker att de kanske viktigaste motiveringarna saknas. Då jag började studera fysik trodde jag inte att det skulle vara en särskilt attraktiv utbildning bland framtida arbetsgivare. Jag var snarare nyfiken på hur världen runt omkring mig egentligen fungerar och ville lära mig mer om ämnen såsom rymden och kvantmekanik som togs upp ganska ytligt i gymnasiet.
Naturvetenskapligt och tekniskt kunnande är givetvis viktigt i arbetslivet för en del mänskor, men som medborgare i samhället blir det allt viktigare att alla har det som mina fysikstudier gav mig: en nyfikenhet och iver för att lära mig mer, inte för något specifikt syfte annat än att det är spännande och intressant, och ett tankesätt som hjälper en förstå den tekniska delen av samhällsdebatten kring teman såsom grön omställning och AI.
Jag hoppas att du kanske får lust att fräscha upp fysikkunskaperna
I den här kolumnen tänkte jag gå igenom tre olika teman som exemplifierar det jag tycker är både spännande och viktigt i fysik i dagens föränderliga värld. Samtidigt hoppas jag att du kanske också får lust att fräscha upp fysikkunskaperna. Jag berättar också om hur vi på Skolresurs försöker inspirera kommande generationer att lära sig mer om temana i frågan.
Som barn har jag spenderat många nätter med att se upp på stjärnhimlen under mörka vinternätter. Liksom mig har mänskor sett upp på stjärnhimlen och förundrats över de ljusklara prickarna, och ibland något ännu mer spännande, som dyker upp så fort mörkret fallit. Olika folk har sett olika skepnader på stjärnhimlen, ofta kopplade till de djur, föremål, personer och gudar som varit viktiga för dem och i deras kultur. Många av stjärnbilderna vi pratar om idag härstammar från antikens greker, men en del tros ha bra mycket längre anor, såsom Stora björnen vars historia kanske sträcker sig tillbaka över 10 000 år.
Idag är det ändå många som sällan alls ser på stjärnor. Dels finns det apparater såsom TV och telefoner som kan te sig mer spännande än att stå ute i kylan, men dels är det också mycket svårare att hitta tillräckligt mörka platser idag än det var ens för några tiotals år sen. Samtidigt råkar dagens barn och unga på rymdtemat i media i stor utsträckning, det är populärt att utforska nya världar och samhällen i Science fiction. Trots det verkar de sällan koppla ljusprickarna man ser på natthimlen till potentiellt bobara världar som mänskligheten inom en relativt snar framtid kommer att kunna resa till. Tänk om dagens unga (och gamla) skulle drömma om att driva vetenskapen framåt så mycket att detta kunde bli verklighet!
Världsalltet på olika språk och mobilt planetarium
Med start i höstas har vi på Skolresurs i samarbete med rymdparken Väisälä och Åbo universitets LUMA-center inom projektet Världsalltet på olika språk börjat resa runt till skolor i Egentliga Finland med ett mobilt planetarium. I planetariet får skolornas alla klasser en guidad rundtur i vårt solsystem och vår galax med just stjärnhimlen som utgångspunkt. Ivern och spänningen fyller planetariet nästan genast då det blir mörkt och bara stiger desto längre ut i universum man reser. Just den här ivern och spänningen fick i tiderna mig intresserad av allt som har med rymden att göra. Utöver det ökade det också intresset för naturvetenskaper på ett brett plan, historia, att läsa böcker och mycket annat. Jag tror att just de här känslorna, att vara ivrig att upptäcka något nytt om vår värld är så otroligt viktiga för att få barn intresserade och motiverade att fortsätta läsa naturvetenskaper, men också alla andra ämnen, för i verkligheten tenderar de ju alla att flyta samman.
Ibland kommer någon smått skräckslagen elev och frågar om det faktiskt är så att solen kommer att explodera efter ett besök i planetariet. Det stämmer, om några miljarder år kommer solen att svälla upp och sluka de inre planeterna och livet på jorden kommer att dö. Men det är ju faktiskt en ganska lång tid till dess! Det är ändå en svår rädsla att bemöta, för tidsskalorna vi pratar om är för stora för att riktigt greppa för yngre barn och livets undergång ser ju på ytan oundviklig ut. Vi återkommer till detta, men vid det här laget har dina tankar kanske övergått till en på sätt och vis liknande, men mycket mer rationell rädsla: klimatförändringen.
Inspirerar till aktion och löser problem
Människor i alla åldrar oroar sig för klimatförändringen (och likaså hittas de som inte oroar sig i alla ålderskategorier), och om något är det ännu svårare att bemöta den rädslan, för den är ju rätt välgrundad och den blir lätt kronisk i form av klimatångest. Samtidigt kan man ju tänka sig att det är helt bra om folk är lite rädda ifall man är van att se överkonsumtion och annat klimat- och miljöskadligt beteende i medier eller runt omkring sig. Det finns dock ett enormt problem med rädsla och ångest, förutom att vi mår dåligt av dem i längden alltså, och det är att ångest blir paralyserande och passiverande. Den låser oss i bekanta mönster och suger energin vi behöver för att göra förändring ur oss. Bland unga är detta oroväckande vanligt.
Trots det är det ju viktigt att alla lär sig om de problem och utmaningar vi står inför, och nästan alla projekt vi har på gång vid Skolresurs behandlar eller tangerar klimatförändringen i någon mån. Då vi arbetar med klimatförändring utgår vi oftast från konkreta uppgifter och löser problem, för att inspirera till aktion, snarare än att späda på oron inför framtiden.
Jag vill lyfta fram ett av våra projekt, Klimatförändringen och finska näringslivet, som ett speciellt bra exempel på detta. Inom projektet som riktar sig till gymnasiestuderande behandlar vi vad som redan idag görs inom näringslivet för att motarbeta klimatförändring och främja hållbarhet. Under programmet får deltagarna först höra om vad läget är idag, vartefter de får i uppdrag att fundera på möjliga vägar framåt, både på personligt plan och global skala. Därefter fortsätter programmet med ett Escape room där studerande löser mindre uppgifter och får träd, alltså positiv miljöpåverkan, i belöning. Samtidigt tickar en klocka neråt och problemen hopar sig, i form av oljetunnor. Till slut lyckas gruppen (förhoppningsvis) samla fler träd än det finns oljetunnor och därmed få klimatet att gå i bättre riktning.
Fast uppgifterna som elever och studerande gör kan vara ganska långt ifrån verkliga lösningar hoppas vi att de ger en vilja att göra skillnad i världen. Just naturvetenskapligt kunnande ger en utmärkt grund för att kunna vara med och utveckla framtidens gröna energilösningar och utveckla hållbarare produktion och produkter. Mina fysikstudier ledde mig in på just den banan och min egen forskning inom solceller har känts alltmer meningsfull alltefter åren gått och klimatförändringen blivit synligare. Det är ändå värt att komma ihåg att någon enskild teknologisk lösning nog inte kommer att fixa alla våra problem och naturvetenskapligt tänk i sig inte heller kommer att rädda världen, men det är viktigt för att förstå möjligheterna och begränsningarna hos olika teknologier.
Vikten av att värdesätta naturen
Efter att ha arbetat med kunnande och vilja att agera finns det ytterligare en sak som jag tror är ännu viktigare för att inspirera till ett hållbart förhållningssätt till livet. Att värdesätta naturen, miljön, och allt det andra som lider av vårt sätt att utnyttja råvaror, energi, djur och mänskor. Vi lever liv som blir alltmer frånkopplade från naturen runt omkring oss och det är svårt att värdesätta sådant som man inte förstår och inte har en relation till. Ur en naturvetares perspektiv känns det här speciellt trist, för som ordet ”naturvetenskap” indikerar så handlar de här ämnena ju faktiskt om att förstå naturen, i en väldigt bred betydelse. I skolan blir det lätt så att ämnen såsom fysik baserar sig på räkneuppgifter i en bok (som numera läses från en dator och vars ursprung därför är ännu svårare att greppa, jämfört med en gjord av papper), trots att själva innehållet ofta handlar om konkreta saker, såsom ljud, ljus, hastigheter och material.
På senare tid har vi på Skolresurs arbetat allt mera utomhus och med mer verklighetsnära fenomen, bland annat genom projekt såsom Omgivningsläraresursen och Blicken utanför boken. Att vara ute har ju otaliga positiva effekter på både fysiskt och mentalt plan, men utöver dessa ger det också möjligheten att koppla det man gör i skolan till det omgivande samhället på ett väldigt konkret plan. Dessutom bibehåller man den där ivern och nyfikenheten över något okänt som annars ofta tar slut då man räknar uppgifter och bläddrar till facit i slutet av boken.
Det hela kan till exempel gå ut på att man ger sig ut på skolgården och gör geometriuppgifter med riktiga former och figurer, ger sig i väg till närmaste skogsområde och undersöker hurudana mossor och lavar man hittar där eller skjuter upp en raket med en accelerometer i och räknar hur högt den flög. Utöver själva ämnesinnehållet bygger man sakta en relation till sin näromgivning. Det är mycket lättare att förstå varför det är dåligt att någon skräpar ner i kommunens grönområde då man kommer ihåg alla de saker man upplevt där jämfört med om det bara var en plats man kände vid namn men inte vistats i. På köpet har man gett sin klass omväxling i skoldagen, gett eleverna som har svårt att sitta stilla hela dagen en chans att röra på sig ordentligt och kopplat dagens tema till det verkliga livet.
Den exploderande solen
Så hur var det nu då med den där solen som kommer att explodera? Då man går igenom vad miljarder år betyder och elever förstår att detta inte kommer att ske på ett bra tag brukar oron lätta en aning, men det är ändå uppenbart att det är en dålig sak att livet på jorden går under någon gång i framtiden. De värdesätter alltså vår planet och vill värna om den. Till näst brukar jag säga att mänskor långt innan dess har gett sig ut i rymden och bosatt sig på andra planeter kring andra stjärnor, tack vare klipska ungdomar som dem som är nyfikna, intresserade och ivriga att lära sig om och upptäcka nya världar. Och det är inte bara tomma, betryggande ord. Jag är helt säker på att så länge vi lyckas upprätthålla nyfikenheten och viljan att lära sig något nytt så kommer kommande generationer att förändra världen till det bättre.
Christian Ahläng
Koordinator & vetenskapsinspiratör, Skolresurs
Skolresurs verkar vid Centret för livslängt lärande vid Åbo Akademi. Läs mer om Skolresurs här.
Kolumnen ingår i CLL:s nyhetsbrev CLLsius 4/2024. Vill du prenumerera på nyhetsbrevet, det utkommer fyra gånger per år, kan du göra det via denna länk.