Visuell poesi hör liksom ljudpoesi till de verkliga ovanligheterna i den finlandssvenska kulturen – såvitt jag vet är den enda som i någon liten utsträckning ägnat sig åt en sorts "konkret" poesi Kurt Sanmark på 60-talet, förutom enstaka försök av Martin Enckell, Thomas Wulff och J. O. Mallander. Varför? Säkert delvis för att den visuella poesin är en hybrid mellan poesi och konst och så många av oss är inställda på renodlade genrer. Också akademiskt är man oftast fackidiot: litteraturfacket tycker att visuell poesi är bildkonst, medan konstfacket tycker det är litteratur.

Den visuella poesin är m.a.o. förskjuten, trots att den är många tusen år gammal. De gamla epyptiska skrivarna som ristade in hieroglyfer på väggar och sarkofager var mycket medvetna om det estetiska värdet i tecknens visuella arrangemang, liksom senare de gamla grekerna, som formade sina epitafer till små urnor o. dyl. De instiftade en tradition som nådde en kulmination i barockens figurdikter, och en annan i avantgardets typografiska experiment.

Det är till den senare traditionen man får räkna Cia Rinne, som enligt min förhandsinformation är född 1973 i Sverige, har vuxit upp i Tyskland och numera bor i Kyrkslätt. Till hennes språk hör "svenska tyska engelska finska grekiska franska italienska portugisiska", och hon har studerat filosofi och språk i Tyskland, Aten och Helsingfors. Hennes bok zaroum, den första hon helt egenhändigt står för – de två tidigare gjordes i samarbete med Joakim Eskildsen – är skriven på engelska, tyska och franska. Tala om internationalism – tala om zaroum.

Bokens namn, zaroum, anspelar på de ryska futuristernas varmt omhuldade zaum. Zaum betyder "transrationellt språk" och baserar sig på tanken att bokstäver har en mening som är oberoende av orden i vilka de förekommer, och därför kan kombineras på nya sätt, skapa nya ord som inte finns i de kända språken. zaroum utnyttjar som sagt tre kända språk, och går därför inte så långt som futuristerna, men däremot finns här flera paralleller till konkret poesi och annan visuell poesi. En typisk "dikt" – "minimalistiska tänkestycken" kallar Rinne dem själv – ser ut på följande sätt:

SOHOSOHO
OHOSOHOS
HOSOHOSO
OSOHOSOH
SOHOSOHO

oh so (soho piece)

"soho piece" är ett anagram, som kan läsas uppifrån ner, nerifrån upp, bakifrån fram och framifrån bak. Poängen är, liksom för futuristerna, att skapa något annat än en lineär text – här en sorts arkitektoniskt rum – för att fördröja vårt intag, vår varseblivning av texten. Det handlar, tycker jag åtminstone, om tempo: om att hantera skillnaden mellan det tempo man läser och ser. Seendet materialiserar vårt läsande, läsandet blir till kött och blod. Vi läser för fort, lever för fort, glömmer bort våra sinnen. Den visuella poesin finns där för att vi ska sakta farten:

i am what i am what i ami
a mia mi ami a miami amen

TO GET HER
(together)

a part
apart
 

Det första som slår en med zaroum är att boken är en materiell produkt. Dels menar jag att Rinne inte presenterar idéer så mycket som själva mekanismen för presenterandet. Men framför allt tänker jag på hur boken är gjord: den består av teckningar, handskrift, och kanske mest flagrant av maskinskrift. Datorn har gjort att maskinskriven text oundvikligen får en ny aura över sig – om maskinskriven text någon gång verkade opersonlig och mekanisk, verkar den nu plötsligt mycket intim och autentisk. Man ser slagens skiftande styrka, bläckbandets oregelbundenheter, m.m. Det vittnar också distributionssättet om: boken säljs i Kiasmas och Amos Andersson-museets butiker.

Varför skulle någon då köpa zaroum? Därför att det är en ovanligt fräsch, vitsig, filosofisk bok som är ovanlig för våra förhållanden. Det är inte högtidligt, snarare som tecknade serier, och samtidigt är det en tvättäkta avantgarde-produkt. Gillar man företeelser som Marcel Duchamp, John Cage, Yoko Ono, eller Fluxus blir man knappast besviken. Andra återigen kanske tycker det är som att köpa en burk ren luft, ungefär. Men det är själva poängen, det finns något obetalbart i själva företaget, som riktar sig mot tanken om att visdom är något som kan köpas i bokform (en bok är en bok är en bok). zaroum företräder en konst som inte tjänar marknaden, och som därför tjänar oss.

Fredrik Hertzberg