Oscar Rossi
KELVINATOR
77 s. Söderströms förlag
Ulrika Nielsen (f. 1974 i Nykarleby, Finland) fick år 2000 första priset i den finlandssvenska Arvid Mörne-tävlingen i lyrik. Hennes debutbok, romanen Små springor som värmen tränger ut ur (2000) handlar om en dotters relation till sin alkoholiserade far. Den fick en del negativ kritik i den finlandssvenska pressen, liksom nu hennes debutdiktsamling Poemer om pingviner. Men trots att den är tunn och ojämn är Poemer om pingviner en passionerad, dels arg, dels förbryllad bok där misslyckande är själva temat. Åtminstone läser jag den som en vittnesbörd om, eller kanske snarare ett utagerande av, en misslyckad relation – en relation som också kan ses metonymiskt som relationen mellan författare och läsare, eller mellan vilket 'jag' och 'du' som helst: "Du, som aldrig trott på spöken,/ seglat genom flodfåror, vallfärdat till/ Karuseller tömt alla påsar på/ Karameller,/ jag förlåter dig aldrig,/ jag förlåter dig aldrig/ jag packar din kappsäck med Löv/ jag förlåter dig aldrig du/ Stal alla mina praliner ur/ kartongen, du/ knöt aldrig mina skosnören, tig!" etc. Ibland, som här, blir duet så abstrakt att man upplever att det är själva livet som adresseras, utropen är en sorts protester mot det oundvikliga, verkligheten. Men själva dikten blir konkret och direkt genom sitt stora kommunikationsbehov.
Det är å andra sidan ett kommunikationsbehov som ständigt frustreras, jaget försöker styra språket men styrs själv av språket och krockar mot intertexter och klichéer, som det i sin tur försöker vrida till: "Mer barfotabarn vid liv", "Mitt framför/ Rosen på dig", "Älskad vare den som dväljs i sina gyllene sandaler". Ordlekarna uttrycker en ambivalens till språket, ibland en motvilja mot vissa slag av poesi: "Har du nån gång haft/ Tandvärk Känt hur det Finns där i/ Kinden". De ofta parataktiska fraserna lyckas aldrig samla sig till ett enhetligt uttryck utan fördröjs av banaliteter: "Det finns mänskor som/ vandrar längs/ solnedgången, som spolar bort sina/ tårar på det/ sättet./ Fick du med det?/ som spolar bort sina tvålar på det/ sättet som spolar filmen/ bakåt på/ nytt och på/ nytt som aldrig/ Ser hur den/ Slutar" etc. De skenbart slumpmässiga versalerna ger ett intryck av en drift med poesins konstgjordhet, de förstärker tillsammans med de självmedvetna radbrotten intrycket av käppar i hjulet – käppar i vilket hjul? Käppar i det skönas, vackras, högtidligas hjul. Poemer om pingviner blir en sorts antipoetisk fanfar, en disharmoniskt romantisk bok som avskyr sin egen romantik. Omslaget, tecknat av Jan Hellgren, är tjusigt.
Oscar Rossi (f. 1976), bosatt i Helsingfors, filosofistuderande och småbarnsfar, är betydligt bekvämare med det romantiska, mer fascinerad av språket och av att orkestrera en vokal- och konsonantmusik, i sin debutsamling Kelvinator: "i frysdöden/ faller min blick som flingor// över en grågrymtande,/ sig-yrhövd-drucken vintergata."// hus huttrar/ vägg mot vägg/ i väntan// på alla hala kullerstenar/ som gnagande äter sig in genom grunden". Här handlar det inte så mycket om kommunikation, utan om språkets materialitet, dess ogenomskinlighet. Det handlar om att få läsaren att uppleva, att ta del av. Här finns ingen distansering, läsaren finner sig mitt i dikten, förvirrad eller berusad: "önatten har stearin under naglarna./ måsgråtsklippor mellan trädstorm:// vinden slår vithimlens kammade skumgäss/ mot det flygande vansinnets regelverk.// sedan stiltje./ röken svirvlar bortom vrårna/ i solljusets lövtak av lampor.// därefter blir allt så personligt:// plötsligt,/ likt det regelbundna sinnet,/ ekar hilmen i golconda// utav kajornas geometriska/ larmande./ medanst röken tiger längs marken" ("det regnar män").
Som det framgår av citaten är det kyla, vinter, som står i fokus – "den årliga återkomsten av det samma" – och som framgår av titeln, Kelvinator, har boken en naturvetenskaplig underton. Denna underton växer sig ibland stark, inte minst då det handlar om science fiction och anspelningar på Harry Martinsons Aniara och Aldous Huxleys Du sköna nya värld. Här artikuleras inte direkt något budskap eller någon ångest över den "sköna nya världen", däremot kopplas kylan och det vintriga till det vetenskapliga inslaget och bildar en intrikat figur som det är upp till läsaren själv att fylla med mening. Kelvinator är bl.a. ett ställe – "Där vintern skäller/ oss rakt i siktet" – som kunde vara en krets i Dantes Inferno, men dess kyla är också "liv", och något som man bör acceptera och omhulda.
Poemer om pingvinger och Kelvinator är två märkliga debutdiktböcker som trots sina ojämnheter på var sitt sätt tillför något nytt och originellt till den finlandssvenska poesin.
Fredrik Hertzberg