I Kent Danielssons senaste diktbok I minnet av en kyss; Iliana Olgakova finns inte många och, däremot många å, som i 'å den blå', 'å vinden vänder in' och 'å där'. Men å ersätter inte och, och är inte heller ett utropsord eller ett vattendrag. Det är en visuell markering som svårligen görs distinkt i en uppläsning, men också en syntaktisk markering, den är en viktig ingrediens i ett poetiskt uttryck som kanske kan läsas som ett svar på frågan: hur uppnå tystnad i språket? Eller mer konkret formulerat: hur uttrycka sig utan att göra anspråk på läsaren? Danielsson tränger sig inte på läsaren, det är som om han skulle avsky den sortens påträngande:

å den blå
den skygga nattens båge
genom fönsternischen
smyger det djur
som vilar
i min i själens
då dold att ingen
så stilla

Ett sådant skrivande är med nödvändighet formmedvetet, medvetet om att det inte finns någon genväg till läsaren, ingen tvärsäkerhet som går till hjärtat. Danielssons dikt är istället full av avbrott, ellipser. I sin kravlöshet har den kanske en bättre förutsättning att nå:

              den vita lycka
                luften lyser
                   tankedamm

         matta strålar breda
                        vila
                tomma tankar
                 flöt i land

               fönster öppna
                  högt i tak
               mitt vita rum
   spröjsen faller diagonalt

Sista strofen kan läsas som en sorts scenanvisning, kanske en anvisning gällande det danielssonska diktrummet: det är skenbart färglöst eftersom det är vitt (men vit är en färg). Och fönstren är öppna: dikttitlarna anges enbart i innehållsförteckningen i slutet på boken, därför växer dikterna in i varann och bildar en öppen helhet. Men dikten är inget genomskinligt fönster mot världen, där finns geometriska (syntaktiska) mönster att upptäcka: "spröjsen faller diagonalt".

Kroppsligheten är också central, allitfrån titelns kyss, via mottots (Maria Tsvetajevas) ord "slå vakt om de heliga kärlen: ögonen, munnen", till de många gestaltningarna av sammansmältningen av andligt och kroppsligt begär (Danielsson är förutom diktare, enligt bokfliken, "morgonvandrare, skymningsseglare, tystnadssittare och kyrkoherde i Kumlinge, Åland"). En av de starkaste lyder:

å själen viskar
fjäril
öra

nafsar ljusa
vingen
form

lyssna! genom
snäcka
 öronmussla
blod
storm

öronsnibbar
 hundmjuka

tungan smakar
Olgakova

Om I minnet av en kyss; Iliana Olgakova ska kritiseras är det för att den egentligen inte bjuder på några stora överraskningar. Tonen bryts sällan, få kontrasterande tonlägen erbjuds läsaren. Risken är att dikterna blir mer vaga än anspåkslösa, och att de därför inte gör ett så stort intryck.