Teorier om barnavård kan vara nyttiga och tröstande, men det som tröstar är inte sällan den tvärsäkra, auktoritativa tonen hos den som ger råden. När doktor Benjamin Spock docerar om regression utnyttjar han läsarens egen regression, alltså läsarens behov av tröst och vägledning. Men didaktik är inte något man behöver vara livrädd för, och den konstgjorda uppdelningen mellan upplysande och fantasifull barnlitteratur är i sin tur varken upplysande eller fantasifull. Huvudsaken är att barnboken är både och, kunde man säga, och det är Barbro Lindgrens Jamen Benny, uppföljaren till Nämen Benny, båda med teckningar av Olof Landström.

I Jamen Benny träffar vi grisen Benny, som önskat sig en lillebror, och nu får en lillebror. Och finns det något värre i livet än när ens önskningar verkligen går i uppfyllelse? Bokens första bild föreställer en korg vars innehåll man bara anar. På nästa bild sitter Benny i sin säng och tittar ner i korgen. Det är först på den tredje bilden vi alls får se den lille, när Bennys mamma, i morgonrock, håller upp honom och säger: "Benny, du har fått en bror". "Ja, jag vet" svarar Benny, lakoniskt. Lillebror skriker så han är helt röd i ansiktet.

Bokens teman är svartsjuka, regression – "Jag vill också ha en napp" – och mötet med verkligheten: "Vad är det för löjlig typ med napp? ... Vi slår han på trynet", som de tre "balla" grisarna säger när de stöter på Benny som har knyckt lillebrors napp. Dessutom gestaltas här de vanliga, intrikata relationerna mellan barn och vuxna: hur de lever i olika världar, och de vanliga förgivettagandena som sker mellan dessa världar. Medan Bennys mamma inte ser – vägrar inse eller förtränger, som en handbok i barnavård kanske skulle uttrycka saken – att Benny kan ha annat än positiva, omhändertagande känslor för lillebror, lever den stora hunden – som ser ut som en modern version av stora stygga vargen utrustad med laptop och walkman – i den brutala verkligheten, och läxar upp de tre små "balla" grisarna för att de gett sig på Benny. Poängen är förstås att både mamman och den stora hunden skyddar Benny mot den hårda verkligheten, samtidigt som de själva på sitt disträa sätt utgör en del av densamma. Ungefär detta och lite till gestaltas på ett roligt, ekonomiskt, träffande sätt.

Barbro Lindgren är bekant från tidigare bl.a. genom sina klassiker Mamman och den vilda bebin och Max-serien (Max potta, Max blöja och Titta Max grav, m.fl.). Olof Landstöms teckningar är superba.

 Nämen Benny, den första boken i Benny-serien, berör lite liknande teman, men Jamen Benny

 Hon debuterade redan 1965 som barnboksförfattare, och har sedan dess skrivit ett femtiotal barnböcker. För Nämen Benny vann hon