Den brittiske filosofen Jeremy Bentham gjorde den antagligen första riktigt moderna, chosefria distinktionen mellan prosa och poesi. Han menade att vi har att göra med prosa när "raderna löper ända ut till högermarginalen" och poesi när de "underlåter att göra detta". Skillnaden mellan poesi och prosa i den moderna världen är alltså kvantitativ snarare än kvalitativ. Jag kommer att tänka på denna definition när jag läser av Jörgen Gassilewskis skapelsens sedelärande samtal. Boken kan ses som en enda lång prosautläggning eller inre monolog arrangerad i en serie på 122 dikter som alla har en identisk konstruktion: de består av tio rader, där varannan rad har åtta stavelser, varannan fyra.

Den här måttagningen är förstås kvantitativ och låter som en beskrivning av byggmaterial snarare än dikt. Men det är också poängen – detta mått är inte organiskt, s.a.s. framvuxet ur innehållet, utan ett mått som påförts texten utifrån som en mekanisk restriktion. Det syns inte minst i överklivningarna eller radbrotten, där vissa av dikterna slutar mitt i ett ord, t.ex. "och de gör vrid-", och de därpå följande inleds med ordets fortsättning, "ningar hjälper att göra vrid-". (Det här är en något förenklad beskrivning, eftersom dikterna också laborerar med ett intrikat större mönster, med repetitioner och parallellismer: samma fraser återkommer på olika ställen och antar skiftande betydelser.)

Jörgen Gassilewksi hör till Sveriges namnkunnigaste experimentella poeter. Han debuterade 1987 med diktsamlingen Du, och samlingen skapelsens sedelärande samtal är hans sjunde bok. För dem som förväntar sig rysningar av välbehag vid diktläsning är detta knappast den rätta boken. Men den för vilken dikt handlar om förändrad perception och reflexion har mycket att hämta här. "Samtalen" är en välsmakande soppa av stulna citat (utan citattecken), vardagsmiljö, vetenskaplig diskurs, sex, filosofi – Gassilewski är lite som en DJ som dubbar sitt material härifrån och därifrån. Intressant inte minst för att själva konstruerandet så tydligt synliggörs: det här är en poesi som ständigt visar hur den säger vad den säger.

Fredrik Hertzberg