Birgitta Sarelin

Psalmarbete i Finland

Rapport på NordHymns konferens i Løgumkloster 14.5.2004

Arbetet med psalmerna består av tre delar. För det första försöker vi i hela kyrkan hålla den gällande psalmboken från 1986 vid makt, för det andra försöker vi – speciellt på finlandssvenskt håll – hålla psalmdiktningen vid liv med tanke på framtiden. För det tredje finns det av kyrkomötet nyligen godkända sånger, också nyskrivna, som får användas vid sidan av psalmboken. Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har just avslutat arbetet med handboken för kyrkliga förrättningar (dop, vigsel, begravning, installations- och vigningshandlingar etc.). Den skall tas i bruk första söndagen i advent detta år. De nya sångerna infördes i handboken efter­som det finns brister i 1986 års psalmbok när det gäller att hitta lämpliga psalmer för t.ex. vigsel, för att inte tala om de många andakter som man enligt den nya hand­boken kan hålla i olika situationer. Förutom formulär för invigningar av kyrkor, kapell och begravnings­platser finns det t.ex. formulär för välsignelse av hem och andakt på födelsedagen (!). Sånger har alltså nydiktats för Kyrkliga förrättningar. I synnerhet i den fins­ka versionen av hand­boken ingår det många nyskrivna sånger, men Den svenska psalmboken från 1986 och även Psalmer i 90-talet har fått bidra med material från Sverige.

I det följande säger jag ”finsk” när jag menar ”finskspråkig”. Ordet ”finländsk” omfattar båda språkgrupperna. När jag ibland säger ”svensk” menar jag ”fin­landssvensk”. Om jag avser något i Sverige försöker jag tydligt säga vad det gäller.

Projekt kring gällande psalmbok

Projektgruppen för psalm-cd:n har strävat efter att det skall gå att sjunga efter arrangemangen när man lyssnar. Det är också tänkt att man i skolorna skall ha hjälp av cd:n om någon lärare vill lära sin klass psalmer, men inte själv kan ackompanjera sången. Med tanke både på skolorna och allmän­heten har jag utarbetat kommentarer till de psalmer som finns på skivan och lagt ut kom­mentarerna på webben. För kommentarerna har jag använt både äldre och nyare litteratur. I vissa fall har jag t.o.m. surfat på webben för att hitta användbara fakta. Sajten finns på www.psalmer.fi, där jag också i framtiden planerar att sätta ut psalmvalslistor och kommentarer till evangeliebokens förslag till ingångspsalm och dagens psalm (gradual­psalm).

Som en biprodukt av Leve psalmen! kan allmänheten nu varje söndag vid middagstid höra en psalm presenteras i rundradions Radio Vega under drygt ett års tid. Början gjordes i mars detta år. Olika personer som har deltagit i projektet intervjuas och en psalm från skivan klingar ut i etern. Radion har varit synnerligen välvillig, men det är inte bara kulturell välvilja eller eventuell fromhet som styr. Det är också ren och skär marknadsföring, eftersom skivan säljs via Radio Vega. Radion vill naturligtvis få tillbaka de pengar som man har satsat på projektet.

På finska sidan, där det finns mera resurser, har man lagt ut psalmboken på webben, i den mån upphovsrättsinnehavarna tillåter det. Adressen är www.evl.fi/kkh/to/kjmk/virsikirja1986/ Finnarna håller också på med att i samarbete med rundradion banda in alla psalmer. Att man skulle planera att göra inspelningarna tillgängliga för allmänheten i form av kommersiella cd-skivor har jag inte hört.

Också på andra sätt har psalm och psalmsång medvind i samhället. Runebergs psalmer har dammats av inför jubileumsåret 2004. Seminarier hålls och skrifter utges. På svenska har vi genom samarbete mellan Borgå stift och Åbo Akademis förlag fått boken Runeberg i psalm­boken. På finska har det också kommit ut en del material som kan användas i försam­lingarna då man vill lyfta fram Runeberg. En faktabok om Runebergs psalmer har namnet On meillä aarre verraton [originaltext: En dyr klenod]. Några Runebergspsalmer i den finska psalm­boken har också nyarrangerats musikaliskt. Prov på notbilderna finns till påseende på adressen www.evl.fi/kkh/to/kjmk/proprium/runeberg_luett.htm

Psalmaftnar med Runebergs psalmer har hållits både på svenska och finska orter där Rune­berg i tiden har verkat. Jubileet räcker hela året, men den största satsningen skedde kring den 5 februari, då 200-årsfester firades i psalmernas tecken litet varstans i landet. Den nationella kommittén för Runebergs jubileumsår har upprättat en webbsajt www.runeberg.net. Den presenterar Runeberg ganska utförligt. Även psalmerna nämns.

Borgå stift initierade i höstas ett psalm­sångsprojekt i låg­stadieskolorna. Det kallas Psal­MedaljeSkoj och är tänkt att bli flerårigt. Våren 2004 har det haft stor framgång enligt svaren på en enkät som jag sände ut i april. Nästan 70 % av skolbarnen i årskurserna 3–4, som projektet närmast riktar sig till, har deltagit. Det sjungs psalmer i skolorna på bred front, och belö­ningen är pins i olika valörer: 10 psalmer ger brons, 10 psalmer till ger silver och ytter­ligare 10 psalmer guld. Pinsen är åtråvärda för barnen, som sjunger för de enväldiga domarna, för­samligarnas kantorer, så att taket nästan lyfter. Det har också förekommit artiklar i tid­nings­­pressen när eleverna i någon skola har varit speciellt duktiga. Webbplatsen där projektet beskrivs är www.evl.fi/svenska/skola/ psalmedaljeskoj/index.htm På finska sidan kom­mer man också att starta ett motsvarande projekt, uppmuntrade av den finlandssvenska framgången. Efterfrågan finns redan i några finska skolor. I de skolorna har man läst om projektet på webben och velat komma med, fastän det är fråga om den svenska psalmboken! Sedan flera år finns det ett mera krävande psalmkunskaps­projekt på finska som kallas VirsiVisa. I VirsiVisa skall man både kunna sjunga psalmerna och ha en del hymno­logisk kunskap. Det är en ren­odlad tävling mellan skolorna. Man har finalister och allt som hör till en tävling. En ny omgång av VirsiVisa är i startgroparna. På webben finns uppgifter om detta projekt på www.evl-slk.fi/tyoalat/ musiikki.html

Suomen Kirkkomusiikkiliitto [Finlands kyrkomusikförbund] har sedan länge gett vem som helst möjlighet att sjunga och uppvisa kunskaper för olika slag av psalmmärken och psalm­kunskapsmärken. Det är skillnad mellan dessa märken. För psalmkunskapsmärket i guld skall man kunna alla psalmer i den finska psalmboken. Om kraven för de olika märkena kan man läsa på personal.inet.fi/ musiikki/skml/virsimerkit.html Obs! inget www.

Ytterligare kan nämnas att psalmboken skall firas 2006, när det har gått 20 år sedan den an­togs av kyrkomötet den 13 februari. Dessförinnan skall 1605 års finska psalmbok firas stort i Masku i när­heten av Åbo i maj 2005. Den psalmboken bär ju Hemming av Maskus namn.

Försök med nydiktning av psalmer och eventuell stiftssångbok för Borgå stift

I och med att psalmskrivningsförsöken har nått en allt bredare krets har också benämningen på tillställningarna blivit sakralverkstad. Folk sam­las under ett veckoslut för att odla sin diktar­hobby och för att förhopp­ningsvis få råd och inspiration i skrivandet och tonsättandet. Projektet har fått stöd av de finlandssvenska kulturfonderna. Sakral­verkstad skall det bli i oktober igen i Jakobstad. Det har kommit understöd också för årets verkstad, dessutom är summan inte så obetydlig. Som sagt, det kulturella etablisse­manget verkar vara vänligt inställt till psalmer och psalmdiktning. Utöver sakralverkstaden kommer ett psalmsymposium att ordnas i september i Helsingfors, då princi­piella frågor, ”teorin”, kring psalmer och psalm­dikt­ning tas upp.

Att skriva psalmer är ett sätt att försöka hålla det religiösa uttryckssättet vid liv samt – inte minst – att hitta ett nytt bildspråk som sitter i nu­tiden. Psalmskrivartraditionen skall föras vidare. Det är en verklig utmaning. Det räcker inte med att folk skriver existentiell vers. Det skall något mera till, både till innehåll och form, innan en dikt kan börja fungera som psalm. En som har gjort aha-upplevelser vid läsning av AF-stiftelsens bok Dog­mat och dikten är Maj-Britt Palmgren. Kanhända är hon en finländsk psalmdiktare på kommande. Hon har varit en av AF-stiftelsens stipendiater och finns publi­ce­rad i det lilla häftet Psalmerna slår ut under valven i klasar. Men hon har skrivit mera sedan dess och framför allt läst om Frosten­son och dogmatiken.

När jag har talat med mina finskspråkiga kolleger om att vi har sakral­verk­städer på svenska, har jag fått höra att man inte ännu bland de finskspråkiga har vågat tala om nya psal­mer officiellt. Psalmboken är ju med normala psalmboksåldersmått mätt rätt ny. Men det hindrar inte att finskspråkig psalmdiktning finns. Man har t.ex. skalder som Niilo Rauhala, Anna-Maija Raittila, Pekka Kivekäs och Anna-Mari Kaskinen. Men också nya namn som Sakari Häkkinen, Pirkko Arola och Jukka Lehtinen m.fl. dyker upp. Pia Perkiö inte att förglömma. Hon är repre­senterad i 1986 års psalmbok både på finska och svenska och finns också i Den svenska psalmboken. Jag tänker på Kosketa minua, Henki / Grip du mig, helige Ande. Det finns emellertid också andra aktiva psalmförfattare som har psalmer i den gällande psalmboken, t.ex. Jaakko Löytty. Löyttys produktion finner man t.o.m. spår av på webben, där han karakte­riseras som 2000-talets finska psalm­författare. Man kan köpa hans musik som mp3-filer via denna sajt med ”arkivirsiä”, ”vardags­psalmer”:

www.humblehouserecords.com/levyt/loytty_levy.htm

Löyttys texter pekar ibland på orättvisor och missförhållanden av olika slag, vilket mina försök till översättningar visar:

On vääryys vallan vienyt [Orättvisan har tagit makten]
Vaihtuu aika, päättyy retki [Tiden skiftar, färden tar slut]
Virsi lapsen oikeudesta (kasteessa meidät lapsena ) [Psalm om barnets rättigheter (i dopet vi/oss som barn)]
On käskysanaa kymmenen [Budorden är tio]
Tuuli työntää kulkijaa [Vinden driver fram vandraren]
Kahden maan kansalainen [Medborgare i två riken]
Herra, opeta meitä [Herre, lär oss]
Minä vaivattu, tietäni kompastelen [Jag betungade, jag snubblar längs min väg]
Arkivirsi nro 365 [Vardagspsalm nr 365]
Riitan virsi [Ritas psalm]
Blues taivaan portilla (Knocking at your door) [Blues vid himmelens port]
Olemme tuuliajolla (Henkesi meille lähetä) [Vi är vinddrivna (Sänd oss din Ande)]
Maan hiljaiset, kuulkaa [Ni stilla på jorden, lyssna]
Päivästä päivään virsi soi [Dag efter dag ljuder psalmen]

Niilo Rauhala, Anna-Maija Raittila, Pekka Kivekäs, Pia Perkiö och Anna-Mari Kaskinen måste vid det här laget betraktas som finska psalmdiktarproffs. Några motsvarande psalm­diktarpersonligheter tror jag inte att det finns på finlands­svenskt håll, inte åtminstone om man ser till kvantiteten. Lars Huldén är inte primärt psalmdiktare, även om han år 1991 gav ut en samling dikter med titeln Psalmer för trolösa kristna och själv enligt förordet i nioårsåldern beslöt sig för att skriva en egen psalmbok. Ull-Britt Gustafsson-Pensar och Catharina Östman är väl de finlands­svenskar som närmast kommer i fråga om man tänker på någorlunda etable­rade psalmdiktare.

På den finlandssvenska psalmskrivningsfronten finns det förutom sakralverkstäderna också andra före­teelser i tiden. I Borgå stift väcks med jämna mellanrum tanken att vi borde skapa en egen stiftssångbok som komplement till psalmboken. Förebilder finns i Sverige, där det har ut­kommit stiftssångböcker. En förebild är också webbsajten www.tonika.nu/psalmer.htm, Psalmer för Livet, med texter av Lars Westberg och melodier av flera olika kompositörer. Svårigheter­na att finna lämpliga psalmer i livets alla skiften är ju en av orsakerna till att man börjar med att skriva nya psalmer och sammanställa nya psalmböcker. Inte heller i Finland är det så enkelt att hitta lämpliga psalmer i psalmboken för varje söndag och helgdag i kyrkoåret.

Se­naste år väcktes tanken på stiftssångbok på nytt i stiftsmötet, och nu är en arbetsgrupp tillsatt som funderar på att göra en webbsångbok. Finns det moderna hjälpmedel skall de användas, resonerar man. Då slipper man bokframställnings­kostnader och lagerkost­nader. Då får var och en på sätt och vis göra sig en egen psalmbok av sånger som man känner för ur ett i någon mening sanktionerat utbud. Men i stället blir det kostnader för upprättandet och underhållet av den interaktiva webbsajten, och det är inte heller billigt. Bestämmelserna om upphovsrätt ställer också sina krav för en dylik publikation på nätet.

En psalmbok i veder­tagen mening blir den eventuella webbpsalmboken inte. Psalm­boken hör till de böcker som skall godkännas av kyrkomötet. Processen med att samman­ställa en ny psalmbok startas också av kyrkomötet. Det som nu är på gång kan närmast jämföras med försöksverksamhet. Sjunger man psalmer ur en annan sångsamling än psalm­boken, kan det enligt kyrkoordningen inte göras till någon vana. Det är bara spora­diskt som psalm­bokens psalmer kan ersättas med andra sånger. Lagtexten lyder: ”I högmässo­guds­tjänsten bru­kas den psalmbok och de mässmelodier som k[yrko]m[ötet] godkänt. I guds­tjänsten kan vid si­dan av psalmboken tillfälligt brukas även andra lämpliga sånger och mäss­melodier” (KO 5 §).

Sångerna i Kyrkliga förrättningar

Kyrkliga förrättningar finns alltså både i finsk och i svensk version. Det är betecknande att det finns många fler nyskrivna sånger i den finska boken. Ofta är de signerade Rauhala eller Kas­kinen, men det finns många andra namn. Svenskarna gör som de så många gånger förr har gjort (och som finnarna mer och mer börjar vänja sig vid att göra genom den finska översätt­ningen av SvPs 1986): de tittar på vad som redan finns skrivet i Sve­rige. De finlands­svenska text­författar­­namn som förekommer i den officiella nydiktningen i förrättnings­hand­boken var med redan i psalmboken 1986: Ola Cleve, Ull-Britt Gustafsson-Pensar, Lars Huldén och Catha­rina Öst­man. Bland fin­landssvenska kompositörer är det ännu mera tunn­sått: Kaj-Erik Gus­tafs­son har gjort melo­dierna till psaltaromkvädena. Lars Huldén kompo­nerar ibland också me­lodi till sina texter och hans egen melodi används till hans Höstvisa, införd som begrav­ningssång. Att det är så tunnsått med nya melodier beror på att man har strävat till att melodierna till förrätt­nings­handbokens sånger skall vara bekanta för församlingen. Därför har texter från SvPs införts utan att de alla gånger har samma melodi som i SvPs. Handboks­kommittén har räknat med att en vigsel eller en begrav­ning inte i första hand är tillställ­ningar där man lär sig nya psalm­melodier. De sånger som införts från Psalmer i 90-talet har införts både med text och melodi.

Det är att observera att de nya sångerna i förrättningshandboken kallas just sånger, inte psal­mer, fastän de får användas på psalmernas plats i formulären. Orsaken tangerades i före­gående avsnitt, och den formulerades av pro­fessor Heikki Kotila i Teologisk Tidskrift nr 2 (utkom i april) i artikeln Kyrko­mötet som förnyare av de kyrkliga böckerna (fritt översatt från finska) så här: ”I Gudstjänst­boken, som togs i bruk år 2000, ingår nya gudstjänstsånger (guds­tjänst­bilagan i psalmboken numren 720–805 [den finska, min anm.]), som i praktiken vidgar urvalet psalmer, fastän dessa sånger inte i princip har godkänts som en del av psalm­boken. Också den nya boken Kyrkliga för­rättningar innehåller sångmaterial som är avsett att använ­das parallellt med psal­merna vid de kyrkliga förrättningarna.”

Den svenska versionen av Gudstjänstboken innehåller inte lika många sånger som den finska. De sånger som finns är versformer av delar i mässordinariet, och det speciella med dem är att de inte har någon melodi. Undan­taget från denna regel är Tua Forsströms Laudamuspsalm, som används i Mässa 3 som ordinarie Laudamus­psalm, tonsatt av Kaj-Erik Gustafsson. Texterna är tänkta att få melodi så att säga efter om­ständigheterna. Så har också Jan Hellberg kompo­nerat En mässa för barn i alla åldrar till vissa av texterna. Familjemässans melodier ingår dock på samma sätt som i den finska gudstjänstboken, men den finska boken har många fler sånger också till familje­mässan.

Del 1 av Kyrkliga förrättningar på svenska innehåller 13 sånger, del 3 18 sånger, av vilka en dop­sång och en begravningssång är gemensam för bägge delarna. Den andra delen innehåller som jag redan nämnt inga sånger. Den finska boken har 26 sånger i del 1, 3 sånger i del 2 och 19 sånger i del 3.

Varifrån kommer sångerna? En ny, för båda språkgrupperna gemensam dopsång hämtades från SvPs 385 (I Jesu Kristi namn vi ber), två gemensamma vigselsånger fick man genom att J.L. Runebergs på svenska ofta sjungna vigselpsalm Gud se i nåd till dessa två äntligen över­sattes till finska. Den har använts på svenska sedan 1886 års psalmbok och är nu således ny på finska, översatt av Niilo Rauhala 1995. Det har också tidigare funnits en översättning, men den har aldrig ingått i psalmboken och har därmed inte varit i vigselgudstjänstbruk. Det har känts som en svår brist, speciellt med tanke på att det hålls så många tvåspråkiga vigslar, i synnerhet i Borgå stift. Den gemensamma psalm­vals­listan för de båda språkgrupperna har varit mycket kort. Ull-Britt Gustafs­son-Pensar översatte också en vigselsång av Pia Perkiö från 2002, Måtte han som ger allt gott, vilket gör att psalmvalet vid vigsel nu förhoppningsvis blir litet lättare.

Tre nya gemensamma begravningssånger kom via den finska översättningen av SvPs: SvPs 310 O Gud, du mig ej överger, SvPs 307 Från våra kära, från våra vänner, SvPs 486 O Gud, du som de världar ser. En fjärde gemensam psalm fick vi genom att SvPs 321 Det dukas i himlarnas rike ett bord översattes till finska. Den har funnits sedan 1928 års psalmbokstillägg i den ­finlandssvenska psalmboken under rubriken Alla helgons dag. SvPs 1986 översatt till finska har varit till mycken välsig­nelse för den finskspråkiga förrättningshandbokens begrav­nings­sånger. Fyra av fem nya kommer från SvPs! Att finlandssvenskarna har fått del av en ännu större välsignelse är bara naturligt. I Kyrkliga förrättningar del 1 kommer 9 av 13 sånger från Sverige: 6 original och 3 översättningar.

Den finlandssvenska nydiktningen i Kyrkliga förrättningar är relativt liten. Av 13 sånger är 3 finlandssvenska. I sakral­verkstaden 2002 testades Ull-Britt Gustafsson-Pensars vigsel­psalm för äldre par, Vi som möttes sent i livet. Den finslipades år 2002 och skall sjungas till melodin Hela världen fröjdes Herran. Gustafsson-Pensars översättning av Pia Perkiös text nämnde jag redan. Den är från 2003. En äldre sång som inte har testats för officiellt guds­tjänstbruk tidigare är Ola Cleves (1898–1977) vigselsång Med hjärtat fullt, med blicken ljus. Den sjungs till samma melodi som Runebergs vigselpsalm. Lars Huldéns Höstvisa ingår i Oratoriet Tomas, som uruppfördes vid den finlandssvenska kyrko­musik­festen i Vasa och Korsholm 1985. Melodin och texten är därför redan bekant för dem som sjunger i kyrko­körerna. Sången publicerades år 1991 för den breda allmänheten i Psalmer för trolösa kristna. Nedan citeras som smakprov Ola Cleves vigselsång i traditionell stil samt Huldéns sång, som alltså i den svenska förrätt­nings­handboken är tänkt för begrav­ningsgudstjänst:

Den finska nydiktningen är mycket större än den svenska. Av 26 sånger i finska del 1 är 17 skrivna på 2000-talet. 1990-talet var också ett produktivt årtionde, både för nydiktningar och översättningar från andra språk.

I del 3, som innehåller formulär för andakter av vitt skilda slag, är det in­hemska inslaget som allra störst. I den finska boken är alla sånger utom en inhemsk. Den sång som har utländskt påbrå är en översättning av Svein Ellingsens Din fred skal aldri vike. Sången ingår också i den finlandssvenska psalmboken, men på grund av det melodival som finnarna gjorde går sången inte att sjunga samtidigt på båda språken. Versmåttet är dock det samma.

I del 3 finns något som jag personligen tycker att är en mycket egendomlig företeelse. De som arbetade med handboken gav nämligen diktarprästen Niilo Rauhala i uppdrag att skriva ett antal fyrstrofiga sånger för olika slags andakter till Johann Schops melodi Werde munter, mein Gemüte från 1642. Det blev elva sånger. Melodin är känd, då den förekommer till flera texter både i den svenska och den finska psalmboken. För många äldre personer blev melodin bekant redan i skolan, eftersom det ännu på 1950-talet inte torde ha varit så ovanligt att skol­veckan, eller i vissa fall t.o.m. skoldagen, avslutades med Jesper Svedbergs psalmvers Herre, signe du och råde. De nya sångtexterna är gjorda 2003. Första och fjärde strofen är gemensam för sångerna, och stroferna 2 och 3 innehåller det som är mera specifikt för andakten i fråga. Översätt­ningarna till svenska är gjorda av Catha­rina Östman. Som exempel tar jag sången för välsig­nelse av hem och sången vid välsignelse av skolbarn inför skolstarten:

När det gäller exempelvis skolpsalmen har jag personligen invändningar mot både melodi och text. Knap­past kan så många finländska sex- och sjuåringar sjunga Johann Schops melodi när de kommer till kyrkan för att bli välsignade inför det första skolåret, däremot skulle nog ganska många kun­na sin Hovland och Måne och sol eller melodin till Lova Herren, sol och måne. Många av dem som börjar skolan kan inte läsa, men texten är inte heller barnvänlig. Redan i första versen finns ett bildspråk som fjärmar små läskunniga sångare. Förutom att Herren bär jord och himmel (det är för all del ganska enkelt, natur­ligtvis är Herren mycket stark!), så bär han också livet. Hur ser livet ut? Hur kan någon bära livet i famnen? Kanske det är en baby? Och vad är ”strävan”, vad är ”öden” som Herren leder? Kanske jag är för pessi­mistisk, men jag tycker nog att detta att ha samma sång med variationer inte är så finurligt som det först verkar. Det är ju inte min sak att i detta samman­hang kritisera det som görs i min egen kyrka. Det får andra göra och det kommer de säkert att göra. Jag kan bara inte låta bli att vädra mina frustrationer. Å andra sidan har ju Leif Ludwig Albertsen fram­hållit ordmystiken. Kanske Rauhalas sånger kan fungera ordmystiskt?

Det finns också flera goda nya sånger i Kyrkliga förrättningar. Det är bara att hoppas att de även börjar användas i församlingarna. Den som lever får se om varianterna av Herre, du bär jord och himmel och de andra sångerna slår igenom vid förrättningar och andakter.