Diskussionen om de alternativa melodierna i psalmboken

Varför finns det alternativa melodier till vissa psalmer i psalmboken? Den frågan vill jag söka ett svar på i denna artikel genom att titta på hur diskussionen kring alternativa melodier gick när 1986 års psalmbok (Fs 1986) blev till.

En tillbakablick visar att det i 1948 års koralpsalmbok fanns sju psalmer som var försedda med alternativa melodier. ⁽¹⁾ Antalet psalmer med alternativa melodier krympte till två i 1983 års psalmboksförslag (F 1983), men i 1986 års psalmbok (Fs 1986) ökade antalet mångdubbelt jämfört med förslaget, så att femton psalmer erhöll alternativa melodier. Det förekommer två olika slag av alternativa melodier i Fs 1986. Elva psalmer har två olika melodier, ofta i olika stilar, varav den ena t.ex. kan vara en traditionell koralmelodi, medan den andra är en väckelsesångsmelodi (Tack min Gud) eller en folkmelodi (I himmelen i himmelen). Fyra psalmer har alternativa melodiformer, vilket betyder att samma melodi förekommer både i äldre rytmiserad form och i yngre form med utjämnad rytm (t.ex. Av himlens höjd).

De alternativa melodierna infördes trots att stiftsmötet, som tog initiativ till psalmboksrevisionen år 1975, önskade att varje psalm skulle få endast en melodi, antingen från 1948 års eller 1968 års koralpsalmbok. Skälet till att stiftsmötet ville ha endast en melodi var den oreda som man ansåg att de alternativa rytmiserade melodiformerna, godkända av kyrkomötet år 1968, hade skapat i församlingssången. ⁽²⁾ Varför införde kyrkomötet ändå alternativa melodier till så många texter? Fanns det tungt vägande orsaker?

I min avhandling ⁽³⁾ nämnde jag i olika sammanhang de alternativa melodierna och de val som gjordes. I föreliggande artikel har jag koncentrerat texten så att diskussionen bildar en sammanhängande helhet.

Eftersom jag större delen av mitt liv har verkat som kantor och då konfronterats med de alternativa melodierna i psalmboken anlägger jag några smått kåserande synpunkter på hur det ur en kantors perspektiv kan bli i praktiken när melodin skall väljas. Att de alternativa melodierna existerar innebär att de som använder psalmboken i församlingarna måste välja, när beslutsfattarna inte förmådde göra det. Att finna att en psalm har en alternativ melodi kan innebära såväl tillfredsställelse som ett visst mått av förargelse. Tillfredsställelse infinner sig när den väljande exempelvis upptäcker att "min älsklingsmelodi" finns i psalmboken, förargelse när man blir oense om vem som skall få välja när valet inte utan vidare är klart. Jag dryftar också något den problematiken, eftersom den sannolikt förekommer. Har kyrkans lagstiftning något att säga om vem som skall välja psalmmelodier om man inte kan komma överens?

Kommitténs huvudprincip beträffande melodierna var att en psalm bör ha endast en melodi. Denna princip uttalades som nämnts redan på stiftsmötet i Borgå 1975 och upprepades i kommitténs delbetänkande 1977. ⁽⁴⁾ Den finska kommittén hade en liknande restriktiv syn på alternativa melodier. Man menade i likhet med stiftsmötet i Borgå att flera melodier till samma text var ägnade att skapa oenhetlighet i psalmsången. ⁽⁵⁾ Inställningen till alternativa melodier var mycket mera tolerant i Sverige. ⁽⁶⁾

Psalmbokskommittéerna kom att föra en ständigt återkommande diskussion om alternativa melodier skulle införas eller inte. När de blivande formuleringarna om musiken i psalmboken dryftades inför delbetänkandet 1977, framhöll den finlandssvenska kommittén samordningen mellan de finska och finlandssvenska psalmböckerna. Frågan om alternativa melodier - eventuellt i ett tillägg i slutet - lämnades den gången öppen, men man konstaterade att de kunde behövas vid tvåspråkiga gudstjänster. ⁽⁷⁾ Det rådde delade meningar om de alternativa melodierna redan i ett tidigt skede av psalmboksrevisionen. Några var av den åsikten, "att om en psalm av tradition sjungs till två olika melodier så bör båda ingå i psalmboken". ⁽⁸⁾

Olika meloditraditioner på finskt och finlandssvenskt håll föranledde musikavdelningarna att vid ett gemensamt möte diskutera psalmen Fs 1943 nr 297 Den enda glädje som jag vet / Vk 1938 nr 299 Ei mikään niin voi virvoittaa. Man beslöt den gången att hålla fast vid den egna meloditraditionen, dock med hänvisning till den andras. ⁽⁹⁾ Vid ett annat gemensamt möte föreslogs alternativa melodier till aftonpsalmen Fs 1943 nr 549 Du Kristus sol och dag oss är. Alternativa melodier till denna psalm hade redan tidigare diskuterats i den svenska musikavdelningen. Psalmen hade då bordlagts. Vid det gemensamma mötet enades man om 1968 års koralpsalmbok nr 549 som gemensam alternativ melodi. Beslutet ledde till att psalmen föreslogs få tre melodier, eftersom finskspråkiga och finlandssvenskar i sina koralpsalmböcker från 1940-talet sjöng olika melodier. ⁽¹⁰⁾

Vid ett musikmöte på Hanaholmen i augusti 1978 blossade diskussionen om alternativa melodier upp i samband med vilken koral som skulle användas till psalmen Fs 1943 nr 314 Jag lyfter mina händer. Vid det nordiska musikmötet på samma plats i början av år 1980 diskuterades frågan i samband med koralen till Fs 1943 nr 300 Hell morgonstjärna mild och ren, som även sjungs till nr 13 Var hälsad sköna morgonstund. I det skedet av revisionsarbetet konstaterade kommittéerna att man både i Sverige och Norge planerar alternativa former i fall som är besvärliga att avgöra. I Finland hade man fortfarande tänkt sig att erbjuda endast en melodi. K-J. Hansson menade att det var att skjuta problemet framför sig om man erbjöd alternativa melodier. Egil Hovland ansåg att kärnfrågan var om man i arbetet skulle utgå från kyrkomusiken eller församlingen. ⁽¹¹⁾ Han menade att de kyrkomusikaliskt rikare melodiformerna kunde vara för svåra för församlingen och tyckte att man kunde gå kyrkfolket till mötes med en alternativ enklare melodi.

Av och till syns glimtar av den finlandssvenska diskussionen i musikavdelningens protokoll. T.ex. beträffande psalmen Fs 1943 nr 185 Herre samla nu oss alla var man i november 1980 böjd att överväga Oscar Ahnfelts melodi som alternativ "ifall kommittén senare går in för alternativa melodier". ⁽¹²⁾ I december 1981 införde finska kommittén Stebbins melodi som alternativ melodi till Fs 1943 nr 404 Tack min Gud och föreslog att man på svenskt håll skulle göra detsamma. Den finlandssvenska kommittén tänkte sig i det skedet endast en melodi och lämnade frågan om vilken melodi som skulle väljas öppen. ⁽¹³⁾

En månad senare gav psalmen Fs 1943 nr 324 Uti din nåd anledning att igen dryfta de alternativa melodierna och melodiformerna. Ahlskog och Hansson menade att man borde hålla fast vid att psalmboken har bara en officiell melodi till varje text. Henrik Perret ville att praktiska synpunkter skulle få avgöra och tänkte sig att alternativa melodier kunde vara en utväg i brytningsskedet mellan finskt och svenskt, mellan olika landsändar och grupper. Igen beslöt musikavdelningen att för kommittén föreslå till diskussion om man kunde tolerera alternativa melodier i ett bihang i slutet av psalmboken. I detta skede var man mogen att tänka sig Stebbins melodi till Tack min Gud i ett eventuellt bihang. Vid följande sammanträde föreslogs två melodier få alternativa koraler i bihang. För Fs 1943 nr 619 I himmelen i himmelen proponerades "dalamelodin". ⁽¹⁴⁾ Nr 630 När får jag se dig Frälsare kär föreslogs få Hagfors originalmelodi som eventuellt alternativ. ⁽¹⁵⁾

I slutskedet av sitt arbete konstaterade musikavdelningen att man hade börjat vackla i inställningen till frågan om alternativa melodier. Med tanke på samordningen med finska kommittén borde man i vissa fall tala för alternativ, menade Helge Degerman och Henrik Perret. Mot alternativa melodier var fortfarande K-J. Hansson och Gunnar Ahlskog. ⁽¹⁶⁾

Alternativa melodier diskuterades även i kommittén som helhet. Ahlskog och Hansson talade emot dem. Ull-Britt Gustafsson-Pensar menade vid ett tillfälle att det var uteslutet att ha varianter av samma melodi. Diskussionen gällde den gången Uti din nåd och Tack min Gud. I augusti samma år (1982) gick kommittén emot musikavdelningens förslag att ha endast Merikantos melodi till Tack min Gud. Med rösterna 4-3 röstade kommittén för Stebbins. Även J.A. Hultmans melodi nämndes. Denna användes som enda melodi i Sverige. ⁽¹⁷⁾ Hela musikavdelningen och K-J. Hansson var den gången mot Stebbins och reserverade sig mot beslutet.

I slutet av det veckolånga mötet tog kommittén upp frågan om alternativa melodier som en principdiskussion. Helge Degerman och Henrik Perret var oreserverat för alternativ. Gustav Björkstrand och Alvar Kurtén meddelade att de hade ändrat åsikt till förmån för alternativ. Björkstrand motiverade sin ändrade inställning med att kommittén skall tjäna församlingen, inte dirigera den. Kurtén sade sig ha fått en annan syn på problemet när melodierna till Tack min Gud diskuterades. Svårigheterna med att avgöra melodi till den psalmen hade gett Kurtén en försiktigt positiv inställning till alternativa melodier. Principdiskussionen slutade med att kommittén beslöt ge dubbla melodier till Tack min Gud, I himmelen i himmelen och När får jag se dig Frälsare kär. ⁽¹⁸⁾ För den sistnämnda revs dock beslutet upp efter omröstning. Endast Mikael Nybergs melodi beslöts användas till texten. ⁽¹⁹⁾

Sammanfattningsvis noterar jag att orsaken till att alternativa melodier diskuterades så ingående var kravet på att psalmer utan besvär skulle kunna sjungas samtidigt på finska och svenska vid tvåspråkiga sammankomster och att regionala sångtraditioner måste få livsrum. Även rytmiska aspekter fördes fram genom att man diskuterade om rytmiskt olika versioner av samma melodi kunde ingå i något fall. Stilfrågor diskuterades för väckelsesångsmelodier och folkmelodier. Det kunde få finnas alternativ till den strikta koralstilen.

Mot alternativa melodier talade å andra sidan risken att psalmsången i församlingarna skulle bli oenhetlig om alternativa melodier infördes. Slutresultatet blev restriktivt genom att endast Tack min Gud och I himmelen i himmelen fick alternativ. Kommittén frångick även tanken att hänvisa till andra melodier för vissa texter. Kommittén antog inte heller alternativa melodiformer. När Stebbins melodi infördes för Tack min Gud var det både för att regional sångtradition skulle tillvaratas och för att väckelsesången skulle få en stilriktig melodi. ⁽²⁰⁾ Den alternativa folkmelodin till I himmelen i himmelen var känd som körsång i församlingarna. Det är tydligt att även Sveriges psalmkommitté inspirerade finlandssvenskarna till förmån för "dalamelodin".

Alternativa melodier nämndes inte många gånger i remissrundan. De två melodier som kommittén införde ledde inte till särdeles många reaktioner i utlåtandena. Där de förekom var de i regel positiva till alternativen. ⁽²¹⁾

Alternativa melodier förespråkades för ytterligare två psalmer. Angående F 1983 nr 27 Var hälsad sköna morgonstund var det rytmiseringen som kritiserades mest. Solfs församling ansåg att melodin var orolig och rytmiskt svår. Man påpekade att den dessutom fungerade illa tillsammans med texten och tänkte sig att orsaken var att Wallin skrev texten till den utjämnade melodiformen. Denna melodiform ville 18 remissinstanser återinföra. ⁽²²⁾ Domkapitlet i Borgå, Esbo och Purmo hänvisade därvid till att psalmen var en av huvudpsalmerna i julottan. Domkapitlet tillade att man i Sverige hade infört den utjämnade melodiformen just med tanke på psalmens funktion. Biskopsmötet och Borgå domkyrkoförsamling ansåg att man till denna psalm kunde ha både den rytmiserade och den utjämnade melodin som alternativa melodiformer. Inalles 24 församlingar kommenterade melodin. Rytmiseringen passade inte ihop med julotteomgivningen, menade Houtskärs församling. Kvevlax och Lovisa påtalade synkoperna, som man ansåg vara för svårsjungna för en församling. Matteus och Korsholms församlingar var inte emot rytmiseringen, men gav ändringsförslag för att avlägsna synkoperna i den tredje frasen. ⁽²³⁾

En psalm som föranledde 26 remissinstanser att kommentera melodiformen var F 1983 nr 355 Uti din nåd. ⁽²⁴⁾ Den rytmiserade melodin irriterade på grund av att psalmen användes vid begravningar och därför var speciellt känslig för ändringar. ⁽²⁵⁾ Södra svenska församlingen i Helsingfors gav dubbelt budskap: i utlåtandet konstaterade man att melodiformen var bra, men att församlingsrådsmedlemmarna "önskar gå i graven till den gamla melodiformen". Kyrkslätts församling var av liknande åsikt: man ansåg att det var helt otänkbart att man vid gravläggningen skulle sjunga rytmiserat. Emellertid ansåg man den rytmiserade versionen vara lyckad och föreslog att den gärna fick kvarstå till andra texter. Av samma åsikt var Sibbo, Matteus och Norra svenska. Alternativa melodiformer till denna text förespråkades av Borgå, Matteus, Tomas, Vasa, Kyrkslätt, Houtskär och biskopsmötet. Biskopsmötet kallade psalmen för specialfall, då man önskade alternativ melodiform. Alla övriga remissinstanser utom Esse ⁽²⁶⁾ ville ha den utjämnade melodiformen tillbaka. Många hänvisade till psalmens användning vid gravläggning. Dess anamnetiska funktion var mycket tydlig.

Sammanfattningsvis kan det noteras att alternativa melodier inte väckte någon diskussion att tala om i remissrundan. Däremot önskade man alternativa melodiformer i de två fall som kommittén redan hade diskuterat: Var hälsad sköna morgonstund och Uti din nåd.

Kommittén var restriktiv till alternativa melodier. Kyrkomötets psalmboksutskott intog med hänvisning till Sveriges psalmkommitté en mycket friare hållning till dem. ⁽²⁷⁾ Av himlens höjd fick t.o.m. alternativ melodiform. A-melodi blev den melodi med åttondelsupptakter som ingick i Psalmer -83, b-melodin med fjärdedelsupptakter togs från VKE 1984 nr 21. ⁽²⁸⁾ B-melodin var tänkt att företrädesvis brukas vid tvåspråkiga tillfällen.

Antalet nya melodier ökade i psalmboken genom att kyrkomötet vid sammanträdet i plenum införde alternativa melodier utöver dem som utskottet redan hade föreslagit. Fs 1986 nr 143 En dag skall Herrens skapardrömmar möta fick Hovlands melodi som alternativ till Kvernos för att kunna sjungas vid tvåspråkiga tillfällen. Till Fs 1986 nr 355 Frälsare du som äger läkedomen infördes Oskar Lindbergs originalmelodi som b-melodi. Som a-melodi bevarades Melartins melodi med tanke på tvåspråkiga sammankomster. ⁽²⁹⁾ Den alternativa melodin förde med sig att det ursprungliga anslaget i psalmen ("Frälsare, du som äger läkedomen") återtogs. Kommittén hade ändrat det p.g.a. rytmen i Melartins melodi (F 1983 nr 340: "O Jesus, du som äger läkedomen").

Valet av vissa melodier och melodiformer hade klandrats av remissinstanserna. Förutom Uti din nåd gällde kritiken också Jag skall gråtande kasta mig ner. Kyrkomötet beaktade denna kritik genom att för de nämnda psalmernas del införa alternativ melodiform respektive alternativ melodi. Alternativet till den sistnämnda psalmen tillkom dock i sista stund. På kyrkomötet togs begreppet läsepsalmer upp och F 1983 nr 429 Jag ska gråtande kasta mig ner föreslogs kunna vara en sådan. Förslagsställaren tyckte psalmen var svår som församlingssång. Fredric Cleve påpekade att det inte finns någon avdelning för läsepsalmer i psalmboken. Cleve menade sig vara beredd att godkänna endast texten, om det skulle finnas någon möjlighet. ⁽³⁰⁾ Under kyrkomötets gång fick utskottet i uppdrag att leta efter en alternativ melodi. Den komponerades sedermera av Henrik Perret. ⁽³¹⁾

Trots att det fanns enstaka röster som höjdes för att Var hälsad sköna morgonstund skulle återfå den utjämnade version av koralen, till vilken texten också från början var skriven, uppfyllde inte kyrkomötet detta önskemål. Redan kommittén hade som nämnts diskuterat denna möjlighet. Förebild skulle också ha funnits i SvPs 1986 nr 119. Sveriges psalmkommitté hade nämligen valt att låta denna julmorgonens ingångspsalm sjungas i hävdvunnen stil, dock så att det fanns en hänvisning till melodins rytmiserade version. ⁽³²⁾ Tanken att överge rytmiseringen i koralen för just denna text föresvävade inte ens kyrkomötet även om den rikssvenska lösningen nog var bekant.

Ingenting finns skrivet eller utsagt huruvida a-melodin rekommenderas framom b-melodin. Kommittén ställde för sin del den vedertagna melodin som första alternativ och räknade troligen också med att den skulle vara huvudmelodi. Det verkar som om även kyrkomötet tänkte att a-melodin skall vara huvudmelodi. En tabell får åskådliggöra de alternativa melodiernas inbördes ordning.

Årtalen i tabellen anger melodins publiceringsår. Melodi gemensam med Vk 1986 kursiverad, melodi gemensam med SvPs 1986 fetstilad.

Konung är du visst ingår endast i Fs 1986. Det verkar vara ganska klart att kyrkomötet har velat rädda den finlandssvenska Greta Dahlströms melodi. Därför har man också lyft fram den som a-melodi. Det kan dock noteras att psalmen i 1928 års tillägg nr 503 introducerades med Dreses melodi, som således först sjöngs till denna text i finlandssvenska sammanhang.

För de psalmer som inte ingår i Vk 1986 men som är gemensamma med SvPs 1986 kan noteras följande. Att Med tacksam röst också fick Lindbergs melodi som alternativ innebär att denna melodi bevaras endast i Finland. Huvudmelodi är Crügers, som står som enda melodi i Sverige. För missionspsalmen Tillkomme ditt rike ville kyrkomötet bevara den tidigare koralbokens melodi som huvudmelodi, trots att Wennerbergs melodi är originalmelodi till texten och allmänt sjungen inom väckelserörelserna. SvPs 1986 har Wennerbergs melodi som enda melodi. Jernestrands melodi är enda melodi i Sverige till Jag skall gråtande kasta mig ner. Den är också helt klart huvudmelodi i den finlandssvenska psalmboken, trots att dess solosångskaraktär föranledde kyrkomötet att införa en nyskriven enklare finlandssvensk melodi som alternativ.

För Låt Gud ditt rike hinna, som Fs 1986 har gemensam endast med Vk 1986, rekommenderade kyrkomötet som huvudmelodi den melodi som är enda melodi i Vk 1986. Dock ville man inte avstå från den melodi som dittills hade sjungits till texten. Därför fick även den finska koralvarianten på Den blomstertid stå som b-melodi.

Uti din nåd förtjänar här ett särskilt omnämnande. I Vk 1986 ingår den i utjämnad rytm som enda alternativ, dock med omnämnande att den kan sjungas till den rytmiserade melodin, som förekommer till en annan text. SvPs 1986 har psalmen på två ställen: med rytmiserad melodi och bearbetad text i nr 240, med finsk och svensk text (i den ordningen) samt a-alternativ med rytmiserad och b-alternativ med utjämnad melodiform. I den finska texten v.4 andra raden har det insmugit sig ett extra ord "auta", vilket uppenbart är ett fel. Annars är den finska texten likadan som i Vk 1986. För måltidspsalmen I Jesu namn till bords vi går, som har samma melodi som Uti din nåd, rekommenderar Vk 1986 att den sjungs med utjämnad rytm (a-melodi). B-melodin är en helt annan melodi. Fs 1986 ställer den rytmiserade versionen som a-melodi och Sverige har endast den.

Fs 1986 nr 22a Av himlens höjd med sina korta upptakter och förändrad melodislinga i förhållande till Fs 1948 är skriven enligt Fs 1968 (=EKG 1950 nr 16). Kyrkomötet ser denna version, som torde vara Luthers original, som huvudmelodi. B-alternativet skall ses som den melodiversion man tar till när man behöver sjunga tvåspråkigt, eftersom kyrkomötet inte kunde tänka sig att sjunga psalmen med åttondelsupptakter på finska. ⁽³³⁾ De finlandssvenska församlingarna rekommenderas således av kyrkomötet att sjunga enligt originalmelodin, medan de finskspråkiga håller fast vid det som från tidigare psalmbok är det invanda. Många svenska församlingar torde trots kyrkomötets rekommendation sjunga b-melodin på grund av den tidigare vanans makt (=Fs 1948).

O Kristus du som ljuset är diskuterades redan i kommittéerna. Den gregorianska melodin blev inte, som man då tänkte sig, gemensam alternativ melodi, utan den finska kommittén behöll sin melodi utan hänvisning till annan melodi (Vk 1986 nr 550). SvPs 1986 har endast melodiversionen i 6/4-takt. Att införa ett alternativ till den gregorianska melodin med fri rytmik är att betrakta som en eftergift för församlingen. Det torde vara enklare att sjunga melodin i en fast taktart.

Frälsare du som äger läkedomen fick som nämnt inte Lindbergs originalmelodi som huvudmelodi. Här skedde nog en lapsus i kyrkomötet. Hänsynen till den finska psalmboken hade inte behövt vara så sträng genom att Vk 1986 har en helt annan melodi, visserligen med hänvisning till Melartins melodi. Att införa Melartins melodi som a-melodi var därigenom inte motiverat, i all synnerhet som kyrkomötet återtog det textanslag som psalmen har i sin originalversion.

Sammantaget kan sägas att möjligheten att sjunga samtidigt på finska och svenska var den viktigaste orsaken till alternativa melodier. Nr 22b, 143b, 292b, 355a och 441a är exempel på detta. Nr 378b (529b) är förutom att det förenar finskt och svenskt, också ett uttryck för att kyrkomötet beaktade den anamnetiska funktionen hos en psalm som mycket allmänt sjungs vid gravsättning. Att den egna invanda finlandssvenska traditionen också är viktig kommer till synes beträffande nr 78a, 288b och 441b. Ett värnande om den äldre traditionen är också melodin till nr 177b Herren Gud är nära, en psalm som i Fs 1948 nr 376 endast hade b-melodin. I Fs 1968 nr 376 ingick däremot a-melodin som enda melodi. Väckelsesångernas genuina melodier beaktades när nr 306b och 440b infördes. Nr 515b och 580b skall ses som att kyrkomötet ville ge enklare alternativ till a-melodierna.

När valet av psalmmelodi i femton fall inte kunde avgöras av kyrkans beslutande organ, måste valet göras i församlingen. Inte heller där är valet alla gånger så lätt. Vem skall egentligen välja? Vad skall den som väljer beakta: församlingens eventuella traditioner, sin egen smak och stilkänsla eller något annat? Är det skillnad på valet av melodi i gudstjänster och förrättningar? Får den som väljer driva sin egen linje i högmässan men bli mera lyhörd för deltagarna i en förrättning, kanske av pastorala skäl? Det finns kanske inget definitivt svar på dessa frågor, men jag vill ändå ställa dem.

De alternativa melodierna kan säkert ibland ge upphov till meningsutbyte mellan präst och kyrkomusiker vid psalmvalet. Bestämmer i så fall prästen över kyrkomusikern om man inte kan komma överens? När jag vårvintern 1993 intervjuade Gunnar Ahlskog och bl.a. också ställde nyssnämnda fråga, svarade han att det givetvis är kyrkomusikern som avgör vilken melodi som sjungs. ⁽³⁴⁾ Han motiverade det inte ens. Den nugällande kyrkoordningen från år 1994 (KO 6:39) stadgar att kantorn svarar för musiken i församlingens gudstjänster, förrättningar och övriga sammankomster. Den nya gudstjänstboken säger att det ankommer på kantorn att leda gudstjänstens musik. ⁽³⁵⁾ Valet av psalmmelodier i de fall där alternativ förekommer torde därmed kunna anses höra till kantorns ansvarsområde, förutsatt att skrivningen i kyrkoordningen och gudstjänstboken inte avser enbart själva musicerandet. Det finns inte mera någon bestämmelse som klart och tydligt säger vem som väljer psalmer (KO 2:5). Genom att liturgen bär det övergripande ansvaret för gudstjänsten ⁽³⁶⁾ har han väl också därmed i sista hand ansvar för psalmvalet, liksom för övrig sång och musik som framföres i gudstjänsten?

För egen del anser jag det vara viktigt att jag själv får välja vilka psalmer och melodier som sjungs när jag är närmaste anhörig vid en förrättning. Jag kan tänka mig att många andra tänker likadant. Valet av psalmer vid en förrättning blir dock problematiskt när förrättningen berör människor som har liten eller ingen kunskap om psalmboken och inte heller kunskap om förrättningens karaktär av gudstjänst. I så fall måste de som tjänstgör vid förrättningen hjälpa de anhöriga fram till ett tillfredsställande val. Det som sjungs är viktigt ur pastoral synvinkel. ⁽³⁷⁾

Praxis gällande de alternativa melodierna är brokig i församlingarna. När Stiftsrådet i Borgå stift år 2002, för att på nytt aktualisera den skattkammare som psalmboken utgör, planerar att tillsammans med Radio Vega göra en dubbel-cd med ett sextiotal psalmer för bruk i hem, skola och församling kommer problemet med de alternativa melodierna klart till synes. Ett antal kantorer och lärare tillfrågades om vilka psalmer de önskar att skall ingå på skivan. Att Av himlens höjd och Tack min Gud skall ingå är alla överens om. Vilka melodier de skall sjungas till - det är den verkligt stora frågan.

För egen del är jag beredd att påstå att det i princip är den äldre melodiformen eller melodin som skall väljas, i synnerhet om den från början har hört ihop med texten, och att man skall ha mycket starka skäl om man väljer annorlunda. Jag tvekar därför inte när det är fråga om Av himlens höjd, men jag blir tveksam när väckelsesången Tack min Gud skall sjungas. Merikantos melodi är visserligen yngre än Stebbins', men den är komponerad till texten. I synnerhet med orgelackompanjemang kommer den väl till sin rätt. Stebbins melodi har dock i ännu längre tid använts till texten och gör väckelsesångsstilen bättre rättvisa. Liksom kommittén var rådvill på sin tid är också jag fortfarande rådvill. Det är dessutom klart att de två melodierna används olika frekvent i olika delar av landet och att de som förespråkar den ena melodin inte gärna vill sjunga den andra.

När jag sammanfattar mina tankar ovan kommer jag från min högst personliga horisont till att alternativa melodier i psalmboken är ett otyg som inte borde få finnas. Jag instämmer med Jocke, när han vid en bandad intervju om psalmboksrevisionen säger:

...i varje fall har min åsikt hela tiden varit den att en psalm bör ha en melodi, s.a.s. en huvudmelodi. Sedan kan man sjunga den till 15 olika melodier om man vill, men det skall finnas en som man räknar... och kan man inte komma överens, eller om det finns två eller tre som det nu fanns vissa gånger, så väljer man ändå en som man liksom prioriterar. ⁽³⁸⁾

 1. Fs 1943 nr 116, 165, 184, 378, 565, 567 och 629.

2. SM:s protokoll 18-19.3.1975, 19-21.

3. Sarelin 1998.

4. SM:s protokoll 18-19 mars 1975, 19; Riktlinjer 1977, 14; F 1983, 8.

5. VKE 1984, 23.

6. I SOU 1985:16 har 35 psalmer alternativ melodi (nr 29, 42, 80, 82, 87, 134, 158, 169, 171, 191, 214, 266, 305, 306, 393, 432, 464, 490, 572, 589, 592, 616, 638) eller melodiform (159, 185, 186, 188, 349, 512, 514, 515, 520, 553, 611). En psalm, nr 38 För att du inte tog det gudomliga, hade tre alternativa melodier. Motiveringarna till melodivalet finns i många fall angivna i SOU 1985:18 under resp. psalms nummer. För nr 38 sägs att det var en unik åtgärd att ge psalmen tre olika melodier, men att kommittén ville säkra användningen av den värdefulla texten i skilda sammanhang och avnämargrupper. Beträffande revisionen av de koraler som ingått i 1939 års koralbok tilläts i tio fall alternativa melodiformer. SOU 1985:17, 171. I SvPs 1986 minskade dock antalet alternativa melodier, så att 23 texter har alternativa melodier och tre texter alternativa melodiformer. Ytterligare kan nämnas att Norsk Salmebok av år 1984 har nio texter med alternativa melodier.

7. SPsK:s protokoll 14-16.6.1976, § 90. KSA.

8. Hansson 1978, 6.

9. MA:s protokoll 6/1978, 58 §; MJ:n pöytäkirja 11/1978, 83 §. KSA. Hänvisningar till det finska förslaget fanns dock inte i det finlandssvenska förslaget, vilket berodde på att det blev färdigt tidigare än det finska.

10. MA:s protokoll 4/1978, 36 §; 7/1978, 65 §. KSA.

11. MA:s protokoll 5/1978, 5 § samt Protokoll fört vid det nordiska koralseminariet på Hanaholmens kulturcentrum i Esbo 2-4.1.1980, 4 §. KSA.

12. MA:s protokoll 3/1980, 28 §. Även vid överläggningen i Mariehamn med rikssvenska kommittérepresentanter diskuterade man Ahnfelts melodi, som var original och sades vara mycket väl anpassad till texten. MA konstaterade att man borde överväga Ahnfelts melodi. MA:s protokoll fört vid överläggning med representanter för SvKom 24-26.9.1980, 8 §. KSA.

13. MA:s protokoll 4/1981, 3 §. Mötet hölls tillsammans med finska kommitténs Musiikkijaosto. - Vid den första grundliga genomgången av melodierna i musikavdelningen år 1978 föreslogs att Tack min Gud skulle få endast Stebbins melodi och att Merikantos skulle utmönstras. MA:s protokoll 4/1978, 34 §. KSA.

14. Det finns flera "dalamelodier" till denna text. Den som här avsågs var Skattungby-melodin, som hade föreslagits som alternativ melodi redan vid den gemensamma överläggningen med representanter för Sveriges psalmkommitté i Mariehamn hösten 1980. MA:s protokoll fört vid överläggning med representanter för SvKom 24-26.9. 1980, 15 §. Vid kommitténs sammanträde i augusti 1982 bordlades frågan om alternativ melodi för I himmelen i himmelen. SPsK:s protokoll 7/1982, 142 §. KSA.

15. MA:s protokoll 1/1982, 2 §; 2/1982 9 §. Vid kommitténs sammanträde i augusti 1982 bordlades frågan om alternativ melodi för När får jag se dig. SPsK:s protokoll 7/1982, 142 §. KSA.

16. MA:s protokoll 3/1982, 6 §. KSA.

17. SOU 1985:16, nr 261.

18. SPsK:s protokoll 1/1982, 11 §; 7/1982, 124 §, 148 §. KSA.

19. SPsK:s protokoll 2/1983, 37 §. KSA.

20. Det finska förslaget innehöll tre texter med alternativa melodier. De parallella melodierna till VKE 1984 nr 328 Kirkasta oi Kristus meille och nr 480 Oi Herra jos mä matkamies maan var lika starkt företrädda på olika håll i landet och därför ansåg finska kommittén att båda måste finnas i psalmboken. Även för den nyintagna psalmen nr 353 Kiitos sulle Jumalani (Tack min Gud) valde den finska kommittén alternativa melodier. Därtill hänvisade finska kommittén i några fall till annan melodi med tanke på tvåspråkiga församlingssammankomster. VKE 1984, 23. Finska kommittén var således något mindre restriktiv än den finlandssvenska.

21. Undantag var Lappträsk, som i båda fallen ansåg att de gamla melodierna ensamma skulle ha räckt till. Pernå hade delade meningar om alternativen till Tack min Gud. Norra svenska tackade för att "Merikantos svanesång" Tack min Gud hade behållits. Matteus, Södra svenska, Solf och den arbetsgrupp som hade berett Teologiska fakultetens vid Åbo Akademi utlåtande ansåg att det även var bra med Stebbins melodi. Esse hade heller inget emot b-melodin, men ville att tonarten skulle sänkas till D-dur. Skattungbymelodin till I himmelen i himmelen uppskattades av arbetsgruppen vid Åbofakulteten, Pernå, Södra svenska, Maxmo och Kyrkslätt.

22. Borgå domkapitel, Åbo, Esbo, Grankulla, Uleåborg, Kyrkslätt, Hammarland, Övermark, Närpes, Solf, Kvevlax, Karleby, Purmo, Terjärv, Tomas, Pernå, Lovisa, Lappträsk. Till införandet av den utjämnade melodiformen i Sverige se SOU 1985:18, 44. Ett motstånd mot rytmiseringen av melodin fanns redan i utlåtandena om F 1967. Hansson 1985a, 125-126.

23. Samma koral som till Wallins psalm användes till F 1983 nr 23 Hell morgonstjärna mild och ren och till nr 526 Vak upp mitt hjärta prisa Gud. Dessa koraler kommenterades inte lika flitigt: 11 remissinstanser uttalade sig om nr 23 och 6 om nr 526. Orsaken till att det kom färre kommentarer var att dessa psalmer inte hade samma starka liturgiska ställning. Borgå domkapitel ansåg att nr 526 kunde vara rytmiserad.

24. Borgå, Lappträsk, Liljendal, Pernå, Sibbo, Matteus, Norra svenska, Södra svenska, Tomas, Esse, Jakobstad, Terjärv, Oravais, Vasa, Eckerö, Föglö, Vanda, Kyrkslätt, Houtskär, Pargas, Mörskom, Uleåborg, Esbo, Borgå domkapitel, biskopsmötet och stiftsmötet.

25. Motiveringen att den rytmiserade melodin inte passade vid begravningar användes också när melodin i F 1967 förekom i rytmiserad form till texten Uti din nåd. Hansson 1985a, 126. Motståndet mot melodiformen i samband med denna text var dock ännu större inför F 1983.

26. Esse var nöjd med rytmiseringen, men ville ha tonarten sänkt till F-dur. I Esse hade man också delvis gått in för Fs 1968 och ville väl ogärna återgå till det gamla när man äntligen hade lärt sig rytmen. Hansson 1985, 190.

27. I PU:s första betänkande var de alternativa melodiernas och melodiformernas antal tolv. PU:s betänkande 1/85, II. Den svenska psalmboken, 4. För alla helgon föreslogs i utskottets första betänkande få alternativ melodi, men detta beslut återtogs av den svenska gruppen i KM. Protokoll fört av svenska gruppen i kyrkomötet 3.11.1985, § 1. KSA. Under kyrkomötesarbetets sista skede införde man fyra alternativ till. Slutresultatet var att femton psalmer fick alternativa melodier eller melodiformer. Se tabellen över de alternativa melodierna nedan.

28. Melodin med korta upptakter var en bidragande orsak till att v. 15 omarbetades av kommittén. A-melodin med åttondelsupptakter leder till att texten sjungs "Ä-raa ske...". B-melodin med sina fjärdedelsupptakter passar bättre att sjunga till v. 15. B-melodin infördes av utskottet närmast för den finska traditionens skull, för att göra sjungandet enklare där psalmen används vid tvåspråkiga tillfällen. Den finska sektionen kunde liksom den finska kommittén nämligen inte tänka sig melodin med korta upptakter, d.v.s. att sjunga "En-kee-li taivaan". Här kan också noteras att melodin bordlades vid den första detaljgenomgången av melodierna. PU:s protokoll 8/85, § 21. KSA. I 16 utlåtanden av de 20 som kommenterade psalmens melodi ville man ha återgång till fjärdedelsupptakter. Två utlåtanden ville ha dylik upptakt endast första gången. I andra behandling av melodierna införde utskottet alternativa melodiformer. PU:s protokoll 10/85, § 25. KSA. Bland de finskspråkiga var motståndet mot åttondelsupptakter i "Enkeli taivaan" ändå inte helt kompakt. Se härtill Forsberg 1985, 10.

29. Även till en äldre psalm infördes i sista stund en alternativ melodi. Biskop Paavo Kortekangas föreslog till Fs 1986 nr 292 Lova Gud i himmelshöjd en finsk koralvariant som b-melodi. Till införandet av alternativa melodier se KM:s diskussionsprotokoll 8.11.1985, 369-370, 375, 377-378.

30. KM:s diskussionsprotokoll 8.11.1985, 389-390.

31. Psalmen väckte en lång diskussion i kyrkomötet. KM:s diskussionsprotokoll 8.11. 1985, 388-391. Den svenska gruppens ändringar i PU:s betänkande, 3; PU:s protokoll 1/86, § 2. KSA.

32. SOU 1985:18, 44.

33. SvPs 125 går en medelväg mellan original och svensk tradition: man har korta upptakter och melodislinga enligt EKG tills man kommer till den sista frasen. Den går enligt c-h-a-g-e-f -d-c, vilket har varit brukligt i Sverige fr.o.m. Roslagskulla 1693 och Riddarholm 1694. SOU 1985:18, 48-49.

34. Intervju med Gunnar Ahlskog 6.3.1993. BSA, ÅKA.

35. Gudstjänstboken 2000, 10.

36. Gudstjänstboken 2000, 10.

37. Psalmers funktion i begravningsgudstjänster har ingående belysts i Evertsson 2002.

EKG 1950
Evangelisches Kirchengesangbuch. Göttingen 1958.

Evertsson, Anna J.
2002 "Gå vi till paradis med sång." Psalmers funktion i begravningsgudstjänster. Bibliotheca Theologiae Practicae 69. Diss. Lund.

F 1967
Tillägg till Svensk koralpsalmbok för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, avgivet till 1968 års allmänna kyrkomöte. Kommittéförslag. Vasa.

F 1983
Förslag till Svensk psalmbok för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Svenska psalmbokskommittén. [Kyrkomötesupplagan.] Vasa.

Forsberg, Juhani
1985 Lutherin virret Virsikirjaehdotuksessa 1984. - TT nr 1 1985.

Fs 1928
Tillägg till Svensk psalmbok för de evangelisk-lutherska församlingarna i Finland jämte melodier. Antaget av kyrkomötet 1928. Normalupplaga. Helsingfors 1929.

Fs 1943
Svensk psalmbok för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Antagen av Kyrkomötet 1943. Borgå 1958.

Fs 1968
Svensk koralpsalmbok för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Antagen av 16. allmänna kyrkomötet 1948 jämte av 20. allmänna kyrkomötet 1968 antaget tillägg, infogat i koralbeståndet med uteslutande av motsvarande tidigare melodiformer. Vasa 1972.

Fs 1986
Svensk psalmbok för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Antagen av kyrkomötet i februari 1986. Vasa 1987.

Gudstjänstboken
2000 Kyrkohandbok I för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Gudstjänstboken. Antagen av kyrkomötet den 12 januari 2000. Vasa.

Hansson, Karl-Johan
1978 Gamla eller nya melodier? Till frågan om musiken i den nya psalmboken. - Kyrkomusik 4/1978. Vasa.
1985 "En levande församlingssång." 1968 års svenska koralrevision i Finland - idé och verklighet. Meddelanden från Stiftelsens för Åbo Akademi forskningsinstitut nr 108. Diss. (Åbo). Vasa.

Intervjuade personer, Kyrkohistoriska arkivet vid Åbo Akademi (ÅKA), underarkiv Birgitta Sarelins arkiv (BSA), Åbo
Gunnar Ahlskog 23.2.1993.
Karl-Johan Hansson 12.5.1993.

KM:s diskussionsprotokoll
Suomen evankelis-luterilaisen kirkon kirkolliskokous. Keskustelupöytäkirja 1985. Pieksämäki.

KO 1994
Kyrkans lagstiftning med kommentarer av Gunnar Grönblom. Andra omarbetade upplagan. Borgå 1998.

MA:s protokoll
Musikavdelningens protokoll. - Psalmbokskommitténs protokoll jämte bilagor samt övriga handlingar från kommittéarbetet. Svenska psalmbokskommittén. Kyrkostyrelsens arkiv (KSA), Helsingfors.

Norsk salmebok
Godkjent ved kongelig resolusjon av 29. juni 1984 til bruk i menigheter som gjør vedtak om det. Oslo 1986.

Protokoll fört av svenska gruppen i kyrkomötet 3.11.1985
Kyrkostyrelsens arkiv (KSA), Helsingfors.

PU:s betänkande
Psalmboksutskottets betänkande 1/85. Kyrkostyrelsens arkiv (KSA), Helsingfors.

PU:s protokoll
Psalmboksutskottets protokoll jämte bilagor. Svenska sektionen. Kyrkostyrelsens arkiv (KSA), Helsingfors.

Riktlinjer 1977
Riktlinjer för revisionen av den svenska psalmboken i Finland. Delbetänkande utarbetat av den av Kyrkomötet år 1975 tillsatta svenska psalmbokskommittén. - Kyrkomötets protokoll våren 1977. Pieksämäki.

Sarelin, Birgitta
1998 Behålla och förnya. Den finlandssvenska psalmboksrevisionen 1975-1986. Diss. Åbo.

SM:s protokoll
Protokoll fört vid stiftsmötets i Borgå stift sammanträde 18-19.3.1975. Borgå.

SOU 1985:16
Den svenska psalmboken. Texter och melodier samt förslag till supplement. Volym 1. Slutbetänkande av 1969 års psalmkommitté. Statens offentliga utredningar 1985:16. Stockholm.

SOU 1985:17
Den svenska psalmboken. Historik, principer, motiveringar. Volym 2. Slutbetänkande av 1969 års psalmkommitté. Statens offentliga utredningar 1985:17. Stockholm.

SOU 1985:18
Den svenska psalmboken. Text- och musikkommentarer. Volym 3. Slutbetänkande av 1969 års psalmkommitté. Statens offentliga utredningar 1985:18. Stockholm.

SPsK:s protokoll
Psalmbokskommitténs protokoll jämte bilagor samt övriga handlingar från kommittéarbetet. Svenska psalmbokskommittén. Kyrkostyrelsens arkiv (KSA), Helsingfors.

SvPs 1986
Den svenska psalmboken. Antagen av 1986 års kyrkomöte. Stockholm 1986.

Utlåtanden
om 1983 års Förslag till Svensk psalmbok för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Kyrkostyrelsens arkiv (KSA), Helsingfors.

Vk 1938
Suomen evankelis-luterilaisen kirkon Virsikirja. Hyväksytty XII yleisessä kirkolliskokouksessa v. 1938. Lisäys. Hyväksytty yhdeksännessätoista Yleisessä Kirkolliskokouksessa v.1963. Pieksämäki 1971.

Vk 1986
Suomen evankelis-luterilaisen kirkon virsikirja. Hyväksytty kirkolliskokouksen ylimääräisessä istunnossa 13. helmikuuta 1986. Mikkeli 1987.

VKE 1984
Suomen evankelis-luterilaisen kirkon Virsikirja. 21. varsinaisen kirkolliskokouksen asettaman virsikirjakomitean ehdotus. Pieksämäki 1984.

Artikeln ingår i Theologia practica et musica sacra. Festskrift till Karl-Johan Hansson

Skrifter i praktisk teologi vid Åbo Akademi nr 43, Åbo 2003

Sedan den 1.3.2003 har personer tittat på artikeln.

Tillbaka

Birgitta Sarelin 19.09.2004