Efter efterforskningar på Internet kom jag så småningom
fram till följande:
Köpta solfångare kostar skjortan.
Egenhändigt tillverkade solfångare med köptadelar(absorbatorer
osv.) kostar nästan lika mycket skjortan.
Det har existerat ett otal statligtfinansierade solenergiprojekt, gemensamt
för dem alla är, att materialet till dem har kostat skjortan.
Ingen har satt ut tillverkningsritningar o.dyl. på Internet,
alla vill bara sälja färdiga paneler ellerdelar till sådana.
Dessa kostar, just det, skjortan...
Jag tänker inte gå in på teorin bakom solvärmesystem, tillgänglig energi osv eftersom sån't finns på nätet i mängd och massor. Istället kommer jag att föra en smått schizofren dialog med mej själv om vad jag egentligen håller på med.
I dag kostar elvärme ca. 0,1 euro/kWh. Att värma upp dusch-och
annat varmvatten för en trepersoners familj kostar uppskattningsvis
400-450 euro/år.
Enligt många tillverkare av (svindyra) solvärmesystem kan
man få ung. 50% av varmvattenbehovet tillgodosett med solvärme.
Då sparar man ca. 200 euro/år.
Ett komplett system med varmvattenberedare, 6 m2 solfångare, kontrollenhet, pumpenhet och expansionskärl går löst på minst 3000-4000 euro, vilket ger en återbetalningstid på 15-20 år om man får loss pengarna räntefritt.
Om man måste ta lån till en ränta på 5 % för att finansiera projektet, kan man glömma att någonsin få tillbaka sin investering. Räntan det första året uppgår ju till 3000euro * 0,05 = 150 euro!
Ska vi glömma hela grejen, då?
Nja, skam den som ger sej!
Hur skulle det vara om vi började med att förenkla systemet lite?
Ett traditionellt system ser ju ut såhär:
Solfångaren
-byggs ofta in i takkonstruktionen alt. ovanpå taket.Solfångaren
består av en låda i plywood eller aluminium med isolerad baksida
och en absorbatoryta av nån metall som är fastvalsad i en slinga
av kopparrör. Hela härligheten ärsedan intäckt i glas.
För att maximera verkningsgraden använder man järnfritt,
härdat glas som släpper igenom såmycket som möjligt
av solstrålningen. Solstrålarna absorberas sedan av absorbatorns
metallskivor, som är ytbehandlade på ett eller annat högteknologiskt
sätt för att ha så låg reflektans som möjligt.
En vätska pumpas genom kopparrören, och överför den
tillvaratagna energin till
Värmeväxlaren
-som består t.ex. av en kopparspiral i en varmvattenberedare.
Vattnet i beredaren måste vara skiktat i hänseende å temperatur,
annars blir verkningsgraden inte bra. Gissa om en varmvattenberedare förberedd
för solvärme är a)dyrare eller b)mycket dyrare än en
vanlig varmvattenberedare? Rätt gissat. Skjortan...
Värmeväxlaren överför värme till varmvattenberedaren
endast då, när solen värmer upp överföringsvätskan
i solfångarna, eller hur?
Därför måste vi ha en kontrollenhet som mäter
skillnaden mellan solfångarnas temperatur och varmvattenberedarens,
och startar pumpen endast när skillnaden överstiger t.ex. 5 grader,
annars kylervi bara ner vattnet i varmvattenberedaren och/eller göra
v med energi för att driva pumpen. Och vad kostar kontrollenheten,
då? 200 euro och uppåt...
Mitt på sommaren blir solfångarna jättevarma, familjen är ute på sjönmed sin lyxkryssare (har man råd med solvärme, har man råd med lyxkryssare) och ingen använder varmvatten hemma. Förr eller senare blir varmvattenberedaren överhettad om vi fortsätter att pumpa in mer energi, så därför måste kontrollenheten stänga pumpen i något skede. När så sker, stiger temperaturen i solfångarna över kokpunkten och trycket i systemet stiger. Vi behöver ett
Expansionskärl
-som klarar av att hantera ökningen i systemets vätskevolym.
Där fick vi punga ut med ytterligare en hundralapp.
Vid det här laget måste vi sälja lyxkryssaren. He foor
ti Gud som Fribergs gurkona...
Nytt försök.
Solfångaren
-byggs inte alls in i taket eller på en ställning ovanpå
taket. Vi placerar den på marknivå, på en träställning.
För att maximera årsuttaget (så mycket sol som möjligt
under våren och hösten, någorlunda tillvaratagande av
högsommarens överflöd) placerar vi dem nästan stående
(minst 60 grade från horisontellt). Då rinner snö och
skit av dem också.